Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysiologi - Historia - Litt. - Fysiologisk - Fysiologiska arter - Fysiologiska tidsenheter - Fysiologisk kemi - Fysiologisk koksaltlösning - Fysiologos - Fysionomi - Fysionomik - Fysioplastisk teckning - Fysioterapi, fysikalisk terapi - Fysisk - Fysiska sällskap - Fysisk fostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYSISK FOSTRAN
vén fick sitt laboratorium i Stockholm 1874. Först
1886 blev f. ett särskilt läroämne i Lund med
Blix som förste innehavare. Såväl Holmgren
som Blix ha gjort synnerligen betydande
insatser i fysiologiforskningen, den förre rörande
näthinnans elektriska svar vid ljusinfall, den
senare genom upptäckten av värme- och
köldpunkter i huden.
Litt.: U. S. v. Euler, ”Kortfattad översikt av
människans f.” (1942), ”Hur människokroppen
fungerar” (1944); F. R. Winton & L. E. Bayliss, ”Human
physiology” (1948). J.E.L.
Fysiologisk [-lå’-], som har avseende på
fysiologien.
Fysiologiska arter, bot., sådana växtformer, som
äro morfologiskt med varandra
överensstämmande men i fysiologiskt hänseende skilda, t.ex. vissa
bakterier och jästsvampar, som endast med
avseende på sina ämnesomsättningsprodukter avvika
från varandra.
Fysiologiska tidsenhéter, se Tidsuppfattning.
Fysiologisk kemi, dets. som biokemi*.
Fysiologisk koksaltlösning. Destillerat vatten
verkar som ett gift, då det insprutas i blodet.
Orsaken härtill är, att vattnet sänker blodets
osmo-tiska tryck, varigenom blodkropparna upptaga
vatten och sönderfalla. Först då man genom
tillsats av ett lösligt, för vävnader och organ ej
skadligt ämne bibringar vätskan ett osmotiskt
tryck, som överensstämmer med blodets, kan
in-sprutningen fördragas. Vanl. användes härför
koksalt. En f. för människa innehåller 0,9 °/o koksalt,
en dylik för groda 0,65 °/o. Jfr Ringerlösning. Wk.
FysioFogos, medeltida folkbok, se Physiologus.
Fysionomi’ (grek. fysiognomFa}, utseende el.
uppsyn, karakteristisk för en individ, en psykologisk
typ el. ett landskap m.m.
Fysionomi’k (till grek. fys’is, natur, och gnome,
insikt), anat., psykol., term, betecknande försök att
fastställa människors förblivande själsegenskaper
ur anletsdragens former el. kroppsbyggnaden. I
en (oäkta) Aristoteles-skrift anbefalles jämförelse
mellan djurs och människors uppsyn samt
slutsatser på gr. härav (ex.: den spetsnästa
människan är, liksom hunden, benägen till häftiga
vredesutbrott). Lavater utgick från att ansiktet
bär själens prägel och att rörelserna uttrycka
karaktären; hans idéer, som saknade anatomisk
grund, förblevo oklara och godtyckliga hugskott,
utan vetenskapligt värde. Enl. nyare uppfattning
äro ansiktets och huvudskålens skelettdelar av
ringa el. intet värde för fysionomiska ändamål,
medan däremot ansiktsmuskulaturens vanemässiga
ställning och rörelser, vilka i stor utsträckning
betingas av ofrivilliga innervationer, tillåta
slutsatser ang. emotionell läggning etc. E.
Kretsch-mer har framställt en teori om sammanhanget
mellan kroppsbyggnad och personlighetstyp, som
ännu står under debatt (se Karakterologi, sp.
783 f.). Jfr Mimik och Uttrycksrörelser. G.A.J.
Fysioplas’tisk teckning kallas i enlighet med den
tyske fysiologen Max Verworns terminologi den
oreflekterat och omedelbart naturalistiska
konsten hos flera mycket primitiva folk, ss.
bushmän-nen i Sydafrika och de paleolitiska människorna
i Europa. Jfr Ideoplastisk teckning.
Fysioterapi’, fysikalisk terapi, sjuk-
domsbehandling, som begagnar sig av fysiska
krafter el. retmedel, ss. vatten, luft, ljus, rörelse,
massage. Fysioterapeutiska behandlingsmetoder
avse alla att verka stimulerande på den sjuka
kroppen. Motion, massage* och sjukgymnastik*
(mekanoterapi) befrämja
ämnesomsättningen i kroppen och verka uppmjukande på
kroppsdelar, som stelnat genom inflammatoriska
processer. Vattenbehandling (hydroterapi,
balneo-terapi, thalassoterapi; jfr Balneologi) med såväl
kalla som varma bad* verkar likaledes
stimulerande på blodomlopp och nervsystem och
efterlämnar en uppfriskande förnimmelse.
Luftbehandling (klimatoterapi) i form av
klimatombyte kan ha ett allmänt upplivande inflytande,
liksom den kan verka dämpande och uttorkande
på sjukliga processer i slemhinnor och leder. All
värmebehandling* (termoterapi) har en
smärtstillande effekt, verkar dessutom
befrämjande på blodtillförsel till sjuka organ och hämmar
på detta sätt inflammationer. Elektriciteten
användes även som fysioterapeutisk metod (e 1 e
k-t r o t e r a p i*) för att uppöva och stärka
förlamade muskler och förhindra förtvining av dem
genom att bringa dem till sammandragning. På
senare år har elektriciteten fått stor användning i
form av växelström, som ledes genom kroppen
och där alstrar värme (di a t er mi*).
Ljusbehandling* (fototerapi) har en allmänt stärkande
inverkan och har fått speciell användning vid ett
flertal sjukdomar. Strålbehandling* (radioterapi)
omfattar röntgenstrålning, radiumbehandling och
behandling med katodstrålar. Gemensamt för alla
fysioterapeutiska behandlingsmetoder är, att de
verka retande på såväl blodkärls- som nervsystem
el. m.a.o. stegrande på livsprocessen i dess helhet.
Därvid stimuleras kroppens försvarskrafter mot
sjukdomar av olika slag. Fysioterapeutiska
behandlingsmetoder ha sedan gammalt räknats till
naturläkemedlen. Mänskligheten har därvid
instinktivt förstått deras värde, långt innan den
medicinska vetenskapen hade möjligheten att
analysera deras kroppsliga inverkan, beträffande vilken
vår kunskap än i dag är högst ofullständig. Den
fysikaliska sjukdomsbehandlingen ges
fortfarande i många avseenden på rent empiriska
grunder. — Litt.: N. Silfverskiöld m.fl., ”Fysikalisk
terapi” (1944). [S.Ir]A-U.
Fysisk, som har avseende på fysiken (jfr
Fysikalisk); som avser el. beror på den oorganiska
naturen, sinnlig, materiell; i fråga om levande
varelser (jfr Fysik 2): kroppslig, lekamlig, t.ex.
fysisk fostran, fysiska obehag.
Fysiska sällskap, se Fysik, sp. 886.
Fysisk fostran, fostran genom kroppsövningar.
Då begreppet fostran el. uppfostran eg. har en
innebörd av fortskridande förbättring och
utveckling, borde uttrycket f. endast brukas om
metodiskt stegrade övningar till ständigt ökad
funktionsduglighet av kroppen och dess organ.
Det användes dock f.n. ofta om alla slag av
kroppsövningar i st.f. att begränsas till
obligatoriska sådana i skolor m.m. F. i här angivna
betydelse, d.v.s. obligatorisk, av staten påbjuden,
förekommer i de flesta länders skolor och
övriga utbildningsanstalter; vid universitet och
andra högskolor dock endast undantagsvis (i
— 893 —
— 894 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
