Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fåfängans marknad - Fågelarv - Fågelberg - Fågelblomma - Fågel Blå (Blå fågel) - Fågelbo, fågelrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGELBO
Fågelarv.
även om plats, där
människorna få tillfälle att
tillfredsställa sin fåfänga.
Fågelarv, Holos’teum
umbella’tum, art av fam.
nejlikväxter, den enda av
släktets 6 arter, som
förekommer i Europa. Den
är vildväxande i s.
Sverige norrut till
Kalmar, Öland och Gotland.
Längre i n. är den
endast förvildad. F. är en
5—20 cm hög, i-årig,
tidigt på våren
blommande, blågrön ört med
vanl. flera från roten
utgående stjälkar och små,
vita, i flocklika knippen
samlade blommor, vilkas
olika långa skaft äro
nedböjda under
fruktsättningen.
Fågelberg, i havet
brant stupande klippor,
bebodda av i kolonier
levande sjöfågel. Vid
Atlantens kuster finnas de
sydligaste f. i Portugal, men de förekomma
talrikast vid Norges kuster, på Färöarna, Island och
Grönland. I Sverige finnas små, av tordmule och
sillgrissla bebodda f. på St. Karlsö. Stundom bebos
ett f. av en enda art, men vanl. häcka flera arter
tillsamman. Sillgrissla, tordmule, teist, alkekung,
lunnefågel, stormfåglar och arktiska måsar äro
f:s vanliga häckfåglar. F. göra med sina
oerhörda fågelskaror ett imponerande intryck på
besökaren och äro dessutom av stor ekonomisk
betydelse för traktens befolkning. H.Bn.
Fågelblomma, blomma, vars frömjöl överföres
av fåglar, se Pollination.
Fågel blå (Blå f å g e 1), en folkbok, översatt
från d’Aulnoys saga ”L’oiseau bleu”, vilken i sin
tur är en omarbetning av en över hela Europa
och Främre Asien spridd folksaga, i Skandinavien
vanl. kallad ”den gröne riddaren” (Aarne n:r 432).
Den handlar om en prins, som i fågelgestalt
besöker en i ett torn innesluten prinsessa men såras
av giftiga knivar, som prinsessans styvmoder
hängt utanför hennes fönster, varefter han
upp-sökes och botas av prinsessan. I ”F.” har sagan
smyckats med feer, trollkarlar o.a. litterära
tillsatser i tidens smak. Det första kända svenska
trycket är från 1794. Folkboken har dramatiserats
av bl.a. P. D. Ä. Atterbom i det versifierade,
ofulländade ”Fågel blå. Sagospel” (1858) och M.
Maeterlinck i det allegoriska sorgespelet ”L’oiseau
bleu” (1909). — Litt.: P. O. Bäckström, ”Svenska
folkböcker”, 2 (1848); Fr. Vetterlund, ”Atterboms
sagospel Fågel blå” (1900—02). v.Sw.
Fågelbo, f å g e 1 r e d e. Endast storfothönsen
lägga sina ägg i varm sand el. högar av ruttnade
växtämnen och låta äggen kläckas av solen el. den
vid förmultningsprocessen alstrade värmen (bild
se sp. 899). övriga fåglar ruva själva sina ägg,
vilka vanl. läggas i av fåglarna förfärdigade bon.
De enklaste bona finner man hos former (pingvi-
ner, vadare, hönsfåglar), vilkas ungar omedelbart
efter det de blivit kläckta äro i stånd att lämna
boet och följa modern. Hos dessa fåglar utgöres
boet av en grund fördjupning i marken, i vilken
några grässtrån el. stenar bilda underlaget för
äggen. Hos andfåglarna klädes ofta redets insida
med dun, som fågeln tager från sitt bröst och med
vilket äggen täckas, när den lämnar boet.
Fla-mingon bygger ett högt, konformat bo av slam och
växtdelar. En del måsar och alkor häcka i
naturliga hålor och skrevor i strandklipporna, och
stormfåglarna gräva djupa gångar i marken. Liknande
gångar gräva även kungsfiskarna och
backsvalorna. De förra använda uppkastade, osmälta
fiskben, de senare gräs och fjädrar som underlag för
äggen. Andra hålbebyggare, ss. skrakar, ugglor,
mesar, starar, bebo trädhålor, varvid
ingångsöppningen ibland kittas igen med lera (nötväckan),
om den är för stor. Hackspettarna slutl. mejsla
själva ut sina bon i trädstammarna. Större
skicklighet än dessa visa de fåglar, som bygga
fristående bon. Man kan urskilja två typer; öppna,
skålformade och helt slutna bon. Hos duvorna
utgöres boet av i en grenklyka korslagda kvistar,
vilka äro så löst sammanfogade, att äggen skymta
igenom. Betydligt stabilare bon bygga rovfåglar
och korpar, som ofta använda samma bo flera år
och hos vilka redet beklädes med mossa el. jord.
Likartade men mindre och sirligare äro
sångfåglarnas på marken el. på grenar lagda bon, vilka
äro sammanfogade av kvistar, gräs el. växtfibrer.
Rörsångarna placera sina bon fritt hängande
mellan några vasstrån, vilka flätas in i boväggen, och
skräddarfågeln syr med hjälp av grässtrån samman
två blad, inom vilka boet bygges. Pungmesens
konstnärliga, av växtull fast sammanfogade bo,
Fågelberg på Bonaventure Island utanför Gaspéhalvön,
Canada.
SU 10. — 897 —
29 — Red. avsl. 19/i 49.
— 898 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
