Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågelskydd - Fågelskådning - Fågelspindlar - Fågelsta (Östergötland) - Fågelsta (Södermanland) - Fågelsta—Vadstena—Ödeshögs järnväg - Fågelsträck - Fågelsundet - Fågelsångsfältet - Fågeltofta - Fågeltunga - Fågelvicker - Fågelvik (Värmland) - Fågelvik (Småland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGELSKÅDNING
Fågelspindeln Avicularia avicularia.
skogsområden, planterande av täta
skyddsplante-ringar för fritt byggande former samt
upprättande av foderplatser för småfåglar och under
stränga vintrar även för rapphöns, fasaner och
sjöfågel. Man bör härvid tillse, att fåglarna även
få tillgång till vatten. Jfr Naturskydd. H.Bn.
Fågelskådning, se Auspicier.
Fågelspindlar, Aviculari’idae, fam. av underordn.
Tetrapneu’mones bland de egentliga spindlarna. Hit
höra de största av alla egentliga spindlar, grovt
byggda och starkt håriga arter med långa, kraftiga
ben och stora, nedåtriktade käkar (mandibler).
Deras föda utgöres huvudsaki. av insekter, men de
kunna även angripa smärre ryggradsdjur (se
Giftiga djur). Om natten jaga de, under dagen hålla
de sig dolda i hålor i marken, i ihåliga träd,
mellan hopspunna blad o.d. De förfärdiga inga
fångstnät, men deras bon tapetseras med silkesspånad.
Till fam. höra några hundra arter, utbredda över
Sydamerika upp till s. Nordamerika, Afrika s. om
Sahara, s. Asien och Australien. Mest bekant är
den s.k. vanliga fågelspindeln,
Avicu-la’ria avicula’ria, en ung. 5 cm lång,
gulbrun—svart-brun art från tropiska Amerika. Ännu större är
javanska fågelspindeln, Selenocos’mia
javane’nsis, som säges nå en längd av 9 cm. E.Wn.
Fågelsta, samhälle i Fivelstads* sn i
Östergötland. — Namnet innehåller gen. av ett mansnamn
Fugle el. gen. plur. av fsv. fughl, fågel, samt plur.
av stadh, ställe, gård (se M. Lundgren, ”Svenska
personnamn från medeltiden”, 1892—1934, sid. 59).
Namnet skrevs 1340 in Fuglastadum (avskrift).
Fågelsta, gods i Södermanland, se Fogelstad.
Fågelsta—Vadstena—ödeshögs järnväg, se
Mellersta Östergötlands järnvägar.
Fågelsträck, se Sträck.
Fågelsundet, fiskläge i Hållnäs* sn i Uppland.
Fågelsångsfältet, geol., kambrosilurområdet kring
Fågelsång (c:a 9 km ö. om Lund), Räften, S.
Sandby och Hardeberga. Det äldsta
bergarts-ledet, underkambrisk sandsten, är väl utvecklat
kring Hardeberga i F:s s. del. överkambriums
översta zon träffas i Sularpsbäcken c:a 500 m s.
om Sandby kyrka. Inom F:s mellersta del följa
mot v. i nämnda bäck samt i Fågelsångsbäcken
talrika, ehuru i regel täml. obetydliga, skärningar
genom skilda delar av den ordoviciska lagerserien,
som övervägande är utbildad i
graptolitskiffer-facies. Siluriska skiffrar finnas huvudsaki. inom
F:s n. del. Förekomsten av skilda avd. av tre
olika geologiska system inom ett så begränsat
område förklaras i första hand genom de talrika, i
riktning n.—s. och ö.—v., endels av diabasgångar
markerade förkastningar, som sönderstycka
detsamma. De viktigaste av dessa framgå mellan den
topografiskt högre belägna kambriska sandstenen
i s. och de yngre bildningarna inom F:s mellersta
del. — F. är allt sedan N. P. Angelins tid ett av
de klassiska områdena för svensk stratigrafisk
forskning. De undersökningar, som där
påbörjades på 1860-talet av S. L. Törnquist och fortsattes
av J. C. Moberg (som utgivit en geologisk
vägvisare för F., 1896, på eng. 1910) och dennes
lärjungar och som ännu pågå, ha i hög grad
utvidgat kännedomen om Skånes kambrosilur, särsk.
vad beträffar korreleringen mellan graptolit- och
trilobitfacies inom ordovicium. — Litt.: J. C.
Moberg, ”The Silurian area of Fogelsång” (i ”Geol.
fören:s förhandi.”, 32, 1910). G.R
Fågeltofta, socken i Albo hd i s.ö. Skåne,
Kristianstads län, och församling i Lövestads och
Fågeltofta pastorat i Färs kontrakt av Lunds
stift, vid länsgränsen n.n.ö. om Tomelilla; 31,96
km2, därav 31,80 land; 689 inv. (1948; 22 inv. pr
km2). Socknen är i s.v. bördig och täml. jämn,
medan n.ö. delen, som ligger uppåt
Linderöds-åsens sluttningar, är kuperad, mager och skogig.
Åkern utgör 58 °/o av landarealen, skogsmarken
19%. Egendom: Månslunda gård; f.ö. lyder
större delen av F. under godset Kronovall*. En
korsvirkesgård från 1700-talet är sedan 1937
hembygdsgård. Blymalm med hög blyhalt har
upptäckts i F. Den lilla romanska kyrkan från
1100-talets senare del har täml. oförändrade kvar
långhus samt lägre och smalare kor med
halvrund absid. Stjärnvalv slogos på 1400-talet, då
även en utbyggnad tillkom åt n. Under
kalkputsen finnas senmedeltida målningar. Det breda,
lanterninförsedda tornet ombyggdes 1822. Den
romanska dopfunten är jämnårig med kyrkan,
predikstolen är från 1600-talets början. — Namnet
är bildat till mansnamnet Fughl och en
böjningsform av toft (samma ord som tomt) med bet.
område, som avpassats för den enskilde gårdsägaren
i en by (se B. Holmberg, ”Tomt och toft som
appellativ och ortnamnselement”, 1946, sid. 143,
337). Det skrevs 1344 in fulstoftæ (avskrift). P.;Er
Fågeltunga, klen fil, vars i huvudsak ovala
tvär-snittskontur är bildad av två cirkelbågar. Vissa
f. utföras korta och krökta.
Fågelvicker, art av vickersläktet.
Fågelvik, V. och ö., socknar i Värmland, se
Västra Fågelvik, resp, östra Fågelvik.
Fågelvik (F o g e 1 v i k), gods i Tryserums sn
i n.ö. Småland, på Valdemarsvikens s.v. sida,
omfattar 834 ha, därav 270 åker; taxeringsvärde
396,500 kr. På en holme ligger slottet av sten i
två våningar med fyra flyglar och omgivet av
park. Det uppfördes efter ritningar av Tessin
d.y. och stod färdigt 1796. 1,7 km söderut finnas
lämningar av Karl Knutssons borg, förstörd i
Dackefejden. F. tillhörde från 1300-talet ätterna
Sparre, Bonde (Karl Knutsson 1429—70),
Gyllen-stierna (1470—1720), Horn och Posse (till 1852).
Nuv. ägare är K. Lybeck. — Namnet innehåller
trol. gen. plur. av fsv. fughl, fågel, och vik, här
syftande på en förgrening av Valdemarsviken. Det
skrevs 1347 in fughlawikum. — Litt.: Ada
Rydström, ”Boken om Tjust”, 2 (2 uppl. 1921). P.;Er.
— 903 —
— 904 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
