Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågelås - Fågelägg - Fågelögonträ - Fåglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGLAR
Fågelås, N. och S., socknar i Västergötland, se
Norra Fågelås, resp. Södra Fågelås.
Fågelägg, se Ägg.
Fågelögonträ, starkt masurtecknat lönnträ, spec.
av den nordamerikanska sockerlönnen, AF er
saccha-ri’num. Träet är mycket tungt, hårt och starkt med
svagt gulaktig färg och har en egendomlig, om
påfågelögon påminnande teckning, vilken
framkommer genom överskärning av ojämnheter,
bildade av grenar och ej utvecklade
adventivknop-par. F. betsas vanl. gult el. grått och användes
mycket i möbelsnickeriet, oftast som faner.
Fåglar, klass Av’es, äro varmblodiga
ryggradsdjur med fjäderbeklädd kropp och de främre
extremiteterna omvandlade till flygredskap. Se
pl. vid sp. 901. Klassen, som uppvisar en
anmärkningsvärd likformighet i kroppens
byggnad, är skarpt avgränsad från däggdjuren men
har flera med kräldjuren gemensamma drag.
Ledförbindelsen mellan huvud och hals genom
en ledknapp, underkäkens sammansättning av
ett flertal skilda ben och dess förbindelse med
kraniet genom kvadratbenet, de med kärna
försedda blodkropparnas ovala form och
fortplantningen genom med skal försedda ägg, som ruvas,
äro allt karaktärer, som visa hän på f:s nära
släktskap med kräldjuren, med vilka de ofta
sammanföras under benämningen Saurop’sida. Mer än
andra flygande djur äro f. anpassade till ett liv i
den fria luften, och denna anpassning framträder
ej blott i kroppens ovala form utan i djurets hela
organisation. Den tunna och endast sällan, t.ex.
i hönsfåglarnas kammar, förtjockade huden
innehåller en enda körtel, den oftast hjärtformade
gumpkörteln, vars fettrika sekret utpressas med
näbben och ingnides i fjädrarna. Hos utpräglade
landformer, som helt el. delvis förlorat
flygförmågan, saknas körteln. Fjädrar, näbbslida och
klor äro hornbildningar i huden. — Skelettet
utmärkes dels av att de hårda och spröda benen
ofta på ett tidigt stadium sammansmälta till större
komplex, dels av att dessa i stor utsträckning äro
luftfyllda, pneumatiska. Blott hos unga f. och
hos strutsarna äro benen märgfyllda. I skallen,
som med en ledknapp ledar mot i:a halskotan,
äro sömmarna mellan hjärnkapselns tunna ben
försvunna och käkarna förlängda till en näbb.
Underkäken ledar genom det rörliga kvadratbenet
mot tinningbenet, och genom kvadratbenets
förmedling kan övernäbben böjas något uppåt.
Halskotornas antal växlar mellan 8 (sångfåglar) och
23 (svan) och kan t.o.m. variera inom samma art.
Under det att halskotorna äro förbundna genom
sadelleder, varigenom rörligheten ökas, äro övriga
kotor — med undantag av några svanskotor —
orörligt förenade. De yttersta svanskotorna bilda
gumpbenet, pygostylen, som tjänar till stöd för
stjärten. Revbenen sammansättas av två delar,
en övre, som är orörligt förenad med kotpelaren
och på sin bakre kant bär ett utskott, vilket
stöder mot efterföljande revben, och en undre, mot
den övre vinkelböjd del, som är rörligt förenad
med denna och med bröstbenet, ett förhållande,
som är av betydelse för andningen. Bröstbenet är
stort, mer el. mindre båtformat samt (hos
bröstkam-fåglarna) försett med en hög kam till fäste för de
Typer av fågelfötter.
1 sittfot (trast), 2 klätterfot (hackspett), 3 gångfot
(fasan), 4 rovfågelsfot (falk), 5 häftfot (tornsvala),
6 simfot (storskrake), 7 årfot (storskarv), 8 springfot
(struts), 9 halv simfot (skärfläcka), 10 vadarfot
(sene-galstork), 11 flikfot (sothöna), 12 kluven simfot
(dopping), 13 skridfot (kungsfiskare).
stora flygmusklerna. Endast hos strutsarna
(slät-bröstfåglarna) saknas kam. I skuldergördeln är
skulderbladet långt och sabelliknande samt med sin
främre kant fast förenat med bröstbenet genom det
kraftiga korpbenet. De slanka nyckelbenen bilda det
V-formade gaffelbenet, som stöder mot
bröstbenskammen. I handen finnas endast 3 fingrar. Av
dessa bildar den svaga och fria tummen lillvingen.
De förenade och starkare utvecklade 2:a och 3:e
fingrarna stödja handpennorna. Då de bakre
extremiteterna uppbära hela kroppstyngden, är
bäckenet stort och kraftigt och de långt utdragna
tarmbenen förenade ej blott med de två
ursprungliga halskotorna utan även med ländkotorna, de
bakre bröstkotorna och de främre svanskotorna.
Sitt- och blygdbenen äro böjda bakåt och endast
hos strutsarna förenade i mittlinjen. Lårbenet är
helt indraget i huden och låret ej synligt från ytan.
Underbenet bildas huvudsaki. av skenbenet, med
vars nedre del den övre radens vristben
sammansmält, under det att den undre radens ben
sammansmälta med de till ett ben, den s.k. tarsen,
förenade mellanfotsbenen. Fotleden kommer
således att ligga mitt i vristen. Av de 4 tårna äro vanl.
3 riktade framåt och 1 bakåt. Alltefter f:s olika
levnadssätt är foten olika utbildad. —
Andningsorganen visa flera för f. karakteristiska drag.
Det övre struphuvudet, som saknar stämband, för
in i den långa luftstrupen, som vid övergången i
bronkerna är försedd med en utvidgning, under
struphuvudet, syrinx, f:s egentliga röstorgan.
Genom dettas förstoring (dykänder) el. genom att
luftstrupen bildar en slynga i bröstbenskammen
förstärkas de i syrinx bildade tonerna. Lungorna
äro små och sakna elasticitet. Från bronkerna och
— 905 —
— 906 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
