Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältveterinärkåren - Fältvippa - Fältväbel - Fältväddsläktet - Fältväg - Fältässja - Fältöga - Fältöverste - Fältövningar - Fämunden - Fäng - Fängelsepsykos - Fängelsespråk - Fängelsestraff - Fängelsesystem - Fänghål - Fänika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄLTVIPPA
staten. Benämningen F. tillkom 1889. F. var
underställd generalfältläkaren intill 1936, då F.
blev en egen personalstat med
överfältveterinä-ren som chef.
Personalförteckningen för F. upptar 1 ö v e
r-fältveterinär med överstes tjänsteklass,
chef för F. och placerad som chef för
Arméförvaltningens häst- och veterinärmaterielbyrå
samt som chef för Arméstabens veterinäravd,, 7
fältveterinärer med majors el.
överstelöjtnants tjänsteklass, placerade i staber, 8 r
e-g e m e n t s- och 16 batalj onsveterinärer
med kaptens el. majors tjänsteklass, placerade
främst vid förbanden. Dessutom finnas c:a 12
batalj onsveterinärer vid F ä 11 v e t
e-rinärkåren. Personalen i reserven utgöres
av veterinärer, vilka avgått efter uppnådd
pensionsålder el. vid avgång före sådan ålder på
egen ansökan vunnit inträde i reserven, samt
personal, som där vunnit sin första anställning.
Vid F. finns även en reservstat. S.E.B.
Fältvippa, bot., art av sippsläktet*.
Fältväbel (ty. Feldwebel). Bland de tyska
landsknektarna omhänderhade f. utbildning och taktisk
uppställning. I tyska, österrikiska och ryska
härarna var f. sedermera högsta underofficersgrad
(vid de beridna trupperna kallades motsv.
Wacht-meister); han ombesörjde vid kompani skriv- och
inre göromål. I svenska hären funnos f. sedan
1600-talet till 1833, då titeln utbyttes mot
fanjunkare.
Fältväddsläktet, Scabio’sa, av fam. väddväxter,
omfattar o. 80 arter, de flesta i Medelhavsområdet,
några nå n. Europa, Indien och s. Afrika. De äro
1—fleråriga örter med hela el. parflikiga blad,
stora blomkorgar, ytterfoder, som vid
fruktmognaden utvecklas till en hinnartad bildning, ett
utmärkt vindspridningsmedel, samt stora, snett
trattlika kantblommor. I Sverige förekomma 2 arter
vilda. S. columba’ria, f ä 11 v ä d d, har fin- och
djupt parflikiga rosettblad, brunt innerfoder och
är utbredd på kalkrik mark i torrängar upp till
Mälardalen. N. cane’scens (S. suave’ölens),
lukt-v ä d d, med tunglika rosettblad och gult
innerfoder, är sällsynt på sandbackar i Skåne.
Prydnadsväxter i trädgårdar äro den mångformiga 5.
maritima (S. atropurpur’ea) och den ståtliga,
blåblommiga S. cauca’sica. — Jfr Åkerväddsläktet och
Ängsväddsläktet. W.
Fältväg, krigsv., äldre benämning för i fält
anlagd väg. De militära kraven äro bestämmande
för byggnadssättet, varför avvikelser från de
permanenta vägtyperna förekomma. F. bygges ant.
för anspannstrafik, körväg, el. för biltrafik,
bilväg.
Fältässja, tekn., se Ässja.
Fältöga, växtart, se Förgätmigej.
Fältöverste, benämning på armébefälhavare
under de första årh. av nyare tiden.
Fältövningar, tillämpningsövningar i terräng,
vilka utföras av officerspersonal från olika
truppförband, el. från olika vapenslag, och avse
deltagarnas utbildning i taktikens olika grenar i den
utsträckning detta kan ske utan att trupp
deltager. F. äro vanl. organiserade med ledning och
2 styrkor; avses huvudsaki. övning i taktikens
stabsmässiga delar, organiseras verkliga staber
med signalorgan, varvid f. benämnas
stabs-tjänstövning; sådana f. stå kaderövning
nära. Jfr Fälttjänstövningar.
Fämunden, sjö i Norge, se Femunden.
Fäng, vapentekn., se Fänghål.
Fängelsepsykos, akut reaktiv psykos hos fångar,
särsk. vid isolering i cell. F. karakteriseras av
mer el. mindre utpräglad omtöckning, ant. i
förening med stupor el. med agitation,
våldsamma utbrott och stundom hallucinationer och
paranoida vanföreställningar. Även en mera
kronisk form vid längre tids anstaltsvistelse, då
mer el. mindre systematiserade paranoida
föreställningar dominera. Den akuta formen är
vanligast vid hysteri och ixofreni samt hos
intellektuellt undermåliga, den kroniska vid schizofreni
och ixofreni. Akut f. går vanl. över, om
isoleringen brytes, den kroniska formen är mera
resistent mot behandling, men miljöombyte i
någon form brukar dock medföra förbättring. B.G.
Fängelsespråk, se Hemliga språk.
Fängelsestraff, se Frihetsstraff och
Fängelsesystem.
Fängelsesystem. Sedan frihetsstraffet i slutet av
1700- och början av 1800-talet börjat uttränga de
grymma kropps- och dödsstraff, som förut
kommit till användning, uppstod frågan, hur detta
straff skulle avtjänas. Dystra erfarenheter av straff i
gemensamhet pekade på isolering i cell som
lämpligaste strafform. Det strängaste f. är p h i 1 a d e
1-phia-, pennsylvania- el. cellsystemet,
isolering i cell utan arbete och utan annan förströelse
än läsning av Bibeln el. andra religiösa skrifter.
Resultatet av detta system, som från USA
överfördes till Europa, blev, att fångarna dukade under.
Det auburnska, tystnads- el.
silence-systemet ville råda bot härpå genom att införa
arbete i fängelserna. Fångarna skulle nattetid vara
isolerade i cell men under dagarna arbeta
tillsammans på verkstäder under absolut tystnad. Båda
dessa f. visade sig olämpliga på gr. av sin
stränghet. Det f., som haft störst betydelse, är det i
r-ländska el. progressivsystemet*,
vilket i modifierad form tillämpats i Sverige till
1946. Betecknande för detta f. är fångarnas
klassindelning, där en uppflyttning i högre klass, som
göres beroende av fångens flit och uppförande,
medför ökade förmåner. Detta f. har använts
i ett flertal länder. Genom fångvårdsreformen
1946 avskaffades cellstraffet och klassindelningen,
varjämte behandlingen humaniserades och
individualiserades. Se Fångvård. E.Sn.
Fänghål (till Ity. fengen, antända), fäng,
kanal, genom vilken lågan från tändmedlet når
krutladdningen i ett eldrör. F. förekom redan
tidigt vid framladdningsvapnen samt bibehölls
vid vissa äldre art.-pjäser med bakladdning, där
tändmedlet, fyrrör el. fyrskruv (se Fyrpatron),
insattes i f. före avfyrningen.
Fä’nika (av mlty. veneken, dim. av vane, ty.
Fahne, fana) var benämningen på det äldsta
svenska inf.-förbandet i nyare tid. Dess
numerär var urspr. o. 500 man, men i mån som
taktiken förändrades och fordringarna på ledning
ökades, nedgick dess styrka, så att vid 1600-talets
början antalet var nere i 200 å 300 man. Från denna
tid börjar småningom övergången till kompani-
— 955 —
— 956 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
