Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgfilm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGFILM
blått och gulgrönt helt saknades. Det var först
åtskilliga år senare, som man kunde övergå till
den nuv. trefärgsmetoden. Störst besvär vållade
svårigheten att få fram en naturlig hudfärg.
Kalmus fortsatte dock med sina experiment
trots tekniska motgångar och bristande intresse
från producenterna. Med ljudfilmens genombrott
vaknade på nytt storbolagens intresse för f.;
bl.a. gjorde Warner Bros. 1929—30 några
showfilmer i färg, som blevo goda publikframgångar,
trots att färgerna genom avsaknaden av nyanser
fortfarande besvärade ögonen. Kalmus
förbättrade ständigt sin Technicolor-metod och
lyckades i början av 1930-talet både i princip och i
praktiken lösa trefärgsproblemet. Han erbjöd
den nya metoden till Walt Disney, som insåg
dennas möjligheter för den tecknade filmen och
lanserade den i en av sina ”Silly symphonies”, näml.
”Tre små grisar” (1933). Småningom följde de
stora bolagen efter, och 1935 kom den första
direkt fotograferade f. enl. trefärgsmetoden,
kortfilmen ”La Cucaracha”. Den första långfilmen i
färg följde snart därefter (Rouben Mamoulians
”Fåfängans marknad” [”Becky Sharp”], 1935).
Det egentliga genombrottet för f. kom 1936 med
Henry Hathaways ”Sången om skogarnas folk”,
och fr.o.m. nu började f. långsamt men säkert
erövra både storbolagen och publiken. 1936
gjordes 5°/o av USA:s filmproduktion i färg, medan
siffran nu (1949) torde ligga omkr. 20 å 25 °/o. Främst
kom färgen till användning i brett upplagda,
romantiska äventyrsfilmer och i kostymfilmer,
ss. ”Robin Hoods äventyr”, ”Den svarta
svanen”, ”Djungelboken”, ”Blod och sand”, ”Borta
med vinden”, ”Tjuven i Bagdad” och ”Tusen
och en natt”, samt i amerikanska revyfilmer.
Svårare var det med filmer i vardagsmiljö, där
färgen gärna blev kladdig och onaturlig och
där det svart-vita ännu passade bättre. Ännu
så länge är f. därför mest användbar i sådan
miljö, där färgen s.a.s. ingår som ett naturligt
led i själva handlingen. Den första moderna
europeiska f. inspelades i Ryssland, där man i
mitten av 1930-talet hunnit anmärkningsvärt långt
(Nikolaj Ekks ”Kvinnorevolten”, 1935). England
började på allvar först o. 1937 (kröningsfilmen)
och har därefter i ett flertal utomordentliga f.
i Eagle-Lions produktion, ss. ”Caesar och
Cleo-patra”, ”Henrik V”, ”Störst är kärleken”, ”De
röda skorna” och ”Saraband”, väl inhämtat USA:s
och Tysklands försprång. Av övriga europeiska
länder har eg. endast Tyskland på allvar kunnat
göra USA rangen stridig som främsta
f.-produ-cerande land, både tekniskt och konstnärligt.
Tyskarna, voro visserligen relativt sena i sina
experiment, men dessa intensifierades under
1930-talet, och vid 2:a världskrigets utbrott
förelåg den nya Agfacolor-metoden, som icke blott
blev revolutionerande i fråga om
inspelnings-och reproduktionsteknik utan även avsevärt
förbilligade produktionskostnaderna. Den
första tyska f. enl. Agfacolor-metoden var den i
Sverige icke visade ”Frauen sind doch bessere
Diplomaten” (1941); sedan följde i ganska snabb
följd bl.a. ”Den gyllene staden”, ”Münchhausens
äventyr”, ”Borgmästarinnan badar”, ”Näckrosen”,
”Vildfågel”, ”Mina drömmars kvinna” och
”Män
niskor i hamn”. Det är framför allt det tyska
bolaget UFA, som tagit sig an
Agfacolor-metoden, och den tyska f. hade vid krigsslutet 1945
hunnit så långt, att den i vissa avseenden av
fackmännen ansågs vida överlägsen den
amerikanska Technicolor-metoden. Amerikanska
vetenskapsmän på f:s område ha efter kriget sokt
inleda nytt samarbete med tyska kolleger, men
ryssarna hunno före och införlivade de tyska
f.-metoderna med egna metoder. Den ryska f.
”Stenblomman” inspelades sålunda efter
krigsslutet 1945 i de f.d. tyska filmateljéerna i Prag.
Agfacolor-metoden har under andra namn
uppstått på flera håll. I Sverige inspelades den
första långfilmen i färg 1946 (”Klockorna i
Gamla sta’n”, regi: R. Hyltén-Cavallius). 1948
inspelade Filmo en långfilm (”Lappblod”, regi:
R. Frisk). Chefsfotografer för dessa båda f.
voro engelsmän, och framkallnings- och
kopie-ringsarbetet skedde i England. Metoden var
Technicolor. Planer på ytterligare svenska
långfilmer i färg torde t.v. ha skrinlagts. Orsaken
härtill ligger icke blott i bristande tekniska
resurser — bristen på för ändamålet särsk.
utbildade fotografer och tekniker, laboratorier m.m.
— utan även och framför allt i den svenska
filmens begränsade avsättningsområde. Två
svenska färgfilmare, Lennart Bernadotte och Olle
Nordemar i ab. Artfilm, ha på sistone vunnit
stort erkännande för några kortfilmer i färg,
inspelade både i Sverige och på olika platser inom
och utom Europa. Allt laboratoriearbete måste
dock utföras utomlands. — F:s grundläggande
tekniska problem ha visserligen lösts, men
experimenten pågå fortfarande intensivt. Förutom
Technicolor- och Agfacolor-metoderna finnas en
mängd andra, av vilka de flesta mer el. mindre
närma sig dessa båda huvudmetoder. —
Profetiorna, framför allt i USA, om att f. på mycket kort
tid fullst. skulle slå ut den svart-vita filmen ha
dock icke gått i uppfyllelse. Tvärtom göres
ännu 15 år efter f:s definitiva genombrott den
övervägande delen av filmproduktionen enl. det
gamla svart-vit-förfarandet. Den kommersiella 16
mm filmen (dokumentärfilmer, ss.
undervisnings-och propagandafilmer) göres numera helt i färg.
Det är dock knappast något tvivel underkastat,
att det endast är en tidsfråga, när f. trängt ut den
svart-vita filmen. Risken är den, att dekoratörer
och kostymtecknare på order av producenterna
hemfalla åt ett slags konstruktivism och naivistisk
färgglädje och låta färgen bli självändamål i stället
för att låta den ingå organiskt i sammanhanget.
Bortsett från rent tekniska resultat kan man
knappast säga, att filmen som konst vinner på
färgen, förrän vardagens och nuets miljö kan
återges på ett naturligt och osökt sätt. Det är dock
här endast fråga om tekniska förbättringar.
Målet är icke blott tredimensionell film i färg utan
även television i naturliga färger. Dit är det
emellertid ännu långt, ehuru problemet i teorien är
löst. — I fråga om metoderna har f. totalt
revolutionerat inspelningstekniken. En speciell, ytterst
noggrann make up är nödvändig, liksom även
belysning med olikfärgat ljus, starkare lampor etc.
Färger i peruker och kläder måste t.ex. noga
anpassas efter interiörer, bakgrunder etc. samt
sins
— 967 —
— 968 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
