Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgfilm - Färgfilter - Färgformtest - Färgfotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGFOTOGRAFI
emellan för att fä fram den rätta avvägningen. Det
ligger ett oändligt finslipat och tålamodsprövande
tekniskt och kemiskt arbete bakom varje f. Minst
lika viktigt som själva inspelningsarbetet är därför
laboratoriearbetet före, under och efter själva
inspelningen. Technicolor har egna stora anläggningar,
som svara både för fortsatta tekniska experiment
och för framkallnings- och kopieringsarbeten. —
Litt.: A. B. Klein, ”Colour cinematography”
(1939); ”Film und Farbe”, utg. av J. Grassmann
& W. Raths (1942); R. Schmidt & A. Kochs,
”Farbfilmtechnik” (1943); M. Feiss, ”Farbenfilm
und Farbenphoto” (1949). K.S.;B.Hgn.
Färgfilter, fys., se Ljusfilter.
Färgformtest, psykol., se Formfärgtest.
Färgfotografi, metoder att på fotografisk väg
framställa bilder i naturliga färger.
Huvudprinciperna för f. framlades redan 1855 och
demonstrerades praktiskt 1861 av engelsmannen J.
C. Maxwell. Fransmannen L. Ducos Du Hauron
angav i sin 1869 utg. bok ”Les couleurs en
photographie” principerna för flertalet av de
färgfotografiska metoder, som sedan kommit till
allmän praktisk användning. Nästan alla
färgfotografiska metoder bygga på trefärgsprincipen.
Denna innebär, att man begagnar sig av endast
tre delfärger el. komponenter i st.f. alla färger
i spektrum. — F. består av två huvudprocesser,
färganalysen och färgsyntesen.
Färganalysen el. färgseparationen sker i kameran genom
att motivets färger vid fotograferingen på ett
el. annat sätt separeras i tre delbilder, som ung.
svara mot de färger, som erhållas, om spektrum
delas i ung. tre lika breda områden, vilka
domineras av färgerna rött (eg. orangerött), grönt
och blått (eg. blåviolett). I princip sker denna
färgseparation enklast genom att man
fotograferar tre olika bilder av det stillastående motivet
efter varandra på en pankromatisk emulsion,
varvid en bild fotograferas genom ett rött
ljusfilter, en bild genom ett grönt filter och en bild
genom ett blått.
Om de tre
svartvita delnegativen
kopieras till
svartvita positiva
delbilder, återge dessa i
gråtonen från vitt
till svart
originalets ljusintensiteter
inom det röda,
resp, gröna och
blå
spektralområ-det. Denna princip
för
färgseparationen gäller med
obetydliga ändringar
för praktiskt taget
alla
färgfotografiska metoder.
Variationerna innebära t.ex., att
delnegativen kunna tas
samtidigt i
specialkameror, att tre
lösa skikt kunna
läg
Schematisk bild av
Bermpohl-kameran för fotografering av
trefärgsnegativ.
De halvgenomskinliga speglarna A
och B uppdela den av objektivet
O alstrade bilden i tre identiskt
lika bilder, vilka påverka de tre
pankromatiska plåtarna efter att ha
passerat motsvarande filter X, Y
och Z. Plåten bakom blåfiltret X
användes för gultrycket, bakom
rödfiltret Y för blåtrycket och
bakom grönfiltret Z för
rödviolett-trycket.
gas över varandra el. att de kunna gjutas över
varandra på ett och samma underlag el. att
bilden delas upp i smådelar genom något optiskt
system, så att de tre delbilderna ingå i en
raster-bild bredvid varandra. — Färgsyntesen el.
sammansättningen av de tre delbilderna till en
färgkopia (färgreproduktion) kan ske på två
olika sätt, enl. den additiva el. den subtraktiva
principen. Vid en gruppering av de
färgfotografiska metoderna är det i första hand
huvudprincipen för denna sammansättning, som
användes som indelningsgrund. De additiva
metoderna ha numera mindre betydelse, medan
flertalet praktiskt använda metoder och alla
metoder för framställning av färgbilder på
papper el. annat ogenomskinligt underlag äro
subtraktiva. — Den additiva färgsyntesen
(se bild å pl.) demonstrerades redan av Maxwell.
Den tillgår enklast så, att man projicerar
svartvita diapositiv från de tre delnegativen genom
de färgade ljusfilter, varmed resp, bilder
fotograferats, så att de tre bilderna sammanfalla på
projektionsskärmen. Bilden, som tagits med rött
filter, projiceras genom detta filter, ”grönbilden”
genom det gröna filtret och ”blåbilden” genom
det blå. De tre sammanfallande
projektionsbil-derna ge en exakt kopia i naturliga färger av
originalet. Metoden ger vackra resultat men har
ej fått praktisk betydelse, bl.a. därför, att
projektionen och bildernas injustering i
projektorerna bli besvärliga. Bilderna kunna betraktas i
genomsikt i en betraktningsapparat, innehållande
filter (se Kromoskop). Stor praktisk
betydelse fingo däremot färgrastermetoderna,
som grunda sig på den additiva principen,
vilken teori redan angavs av Ducos Du Hauron.
Engelsmannen J. Joly framställde
färgrasterbil-der 1893, men först 1904 framlade bröderna A.
och L. Lumière i Lyon den första kommersiellt
användbara autokrommetoden. När deras
autokromplåtar kommo i marknaden, blev f.
var mans egendom. Autokromplåten är närmast
glaset försedd med ett oregelbundet färgraster
av färgade stärkelsekorn. I det ytterst tunna
skiktet finnas mikroskopiskt små röda, gröna
och blå stärkelsekorn möjligast jämnt fördelade,
så att de för ögat bilda en neutral, grå yta.
Mellanrummen mellan kornen äro utfyllda av
ett ogenomskinligt pulver, t.ex. kol. Ovanpå
färg-rastret är gjuten en pankromatisk emulsion. Vid
fotografering vändes glassidan mot objektivet så,
att ljuset först passerar de färgade
stärkelsekornen. Där rött ljus träffar plåten vid
exponeringen, passerar det endast genom de röda
kornen men ej genom de gröna och blå. Gult
ljus passerar genom de röda och gröna kornen
men ej genom de blå o.s.v. Vid framkallningen
(se färgpl.) utfälles därför svart silver endast
bakom stärkelsekorn, som passerats av ljus. Vid
den följande omvändningsframkallningen upplöses
denna svärtning, varpå intilliggande, av
fram-kallaren opåverkat bromsilver belyses och
framkallas. Härigenom får skiktet klara fläckar
bakom alla de stärkelsekorn, som passerats av ljus,
medan alla andra delar svärtas. Om plåten sedan
sättes in i projektionsapparat och genomlyses
med vitt ljus, erhålles en exakt motsvarighet till
— 969 —
— 970 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
