Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgfotografi - Färgfilmens användning - Färgfysiologi - Färgförändring - Färgginst - Färgglas - Färggrafik - Färggravyr - Färgindex - Färgkemi - Färgkonstans - Färgkontrast - Färgkopparstick - Färgkrita - Färgkulla - Färgkvarn - Färgkänslighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGKÄNSLIGHET
för dagsljus, kan därför ej användas utan vidare
i elektrisk belysning, som fordrar en spec.
avstämd emulsion. Vid motivvalet bör man
undvika alltför intensiva färger i omgivningen, vilka
kunna ge reflexer, som kanske ej märkas för
blotta ögat men som ge sig till känna i
färgbilden i form av störande ”färgstick”. För
fotografering i elektriskt ljus tillverkas särskilda
färgfotograferingsglödlampor med en
färgtemperatur av 3,200° Kelvin, för vilken ljusfärg
färgfilmernas lampljusemulsioner äro avstämda. Vid
fotograferingen bör man vidare undvika att
blanda ljus av olika färg, t.ex. dagsljus och elektriskt
ljus. Man kan inom vissa gränser påverka
färgåtergivningen med hjälp av svaga ljusfilter
framför objektivet. K.S.
Färgfysiologi. I f. strävar man att så vitt
möjligt återföra våra färgupplevelser till allmänna
fotokemiska lagar. Tidigare hade man få
möjligheter att direkt verifiera dessa hypotetiska lagar,
och de äldre färgteorierna äro därför ganska
motsägande (se Färgsinne). Nyare färgfysiologiska
teorier ha emellertid ett betydligt starkare stöd
av neurofysiologiska data. En av v. Studnitz
skapad färgteori ansluter sig delvis till
Young-Helmholtz’ trekomponentlära. Enl. Studnitz äro
alla färgupplevelser betingade av
dissimilations-processer i näthinnan, d.v.s. sönderdelning av
färgsubstans. Vi ha tre färgsubstanser: gul- röd- och
blåsubstans. Vid retning av gulsubstansen
upp-leves gulgrönt. Om rödsubstansen samtidigt retas,
uppleves gult, emedan det gröna undertryckes.
Men om däremot blåsubstansen retas, blir gult
undertryckt, och grönt uppleves. Urrött och
ur-blått uppkomma vid max. sönderdelning av
röd-el. blåsubstans, urgrönt vid lika stark sönderdelning
av gul- och blåsubstans. Urfärgens ton kan ej
förändras genom förändringar i intensiteten men
förskjutes med en ökning mot vitt. Men eftersom
intensitetsförändringar åstadkomma förändringar i
sönderdelningen, påverka de sådana färger, som
äro beroende av ett olikartat
sönderfallsförhållan-de mellan två substanser, icke blott kvantitativt
utan också kvalitativt. Interaktionen mellan olika
färgelement förutsättes vara central, ej retinal.
Även den negativa efterbilden är en centralt
betingad dissimilationsprocess och ej, som Hering
menat, ett återuppbyggande av sönderdelad
substans. — Litt.: G. v. Studnitz, ”Zur Psychologie
des Farbensehens” (i ”Die Naturwissenschaften”,
1941). G.Sth.
Färgförändring, zool., se Färgväxling.
Färgginst, bot., art av ginstsläktet*.
Färgglas, se Ljusfilter.
Färggrafik, gemensam benämning på färggravyr,
färglitografi och färgträsnitt (se Färgtryck).
Färggravyr, se Färgtryck.
Färgindex, astr., skillnaden mellan en stjärnas
fotografiska och dess visuella magnitud.
Nollpunkten för dessa magnituder plägar man välja så, att
de fotografiska och de visuella magnituderna
överensstämma, då stjärnan tillhör den pickeringska
spektraltypen Ao och dess magnitud ligger mellan
5,5 och 6,5. Det följer härav, att gula och röda
stjärnor ha positiv f., samt att negativ f.
endast tillfaller de blåaste stjärnorna av typerna
Färgkänslighetskurvor, ritade efter i spektroskop
fotograferade spektrogram. a ögats känslighetskurva, b icke
färgkänsligt negativmaterial, c ortokromatiskt
negativmaterial, d ortopankromatiskt negativmaterial, e
hy-perpankromatiskt negativmaterial.
Uv ultraviolett, B blått, G grönt, R rött, Ir infrarött.
B och O. Ju rödare stjärnan är, desto större är
dess f., vars största belopp dock icke plägar
överstiga + 4,0. — Med f. sammanhänga såväl
stjärnans färg som dess temperatur. Se vidare
Magnitud, Stjärnfotometri och Stjärnor. Ch.
Färgkemi, läran om färgämnenas* ursprung,
kemiska sammansättning, egenskaper och tekniska
användning. Jfr Färgning.
Färgkonstans, psykol., se Konstansfenomen.
Färgkontrast, psykol., se Synvillor.
Färgkopparstick, se Färgtryck.
Färgkrita, se Pastellfärger och Blyertspenna.
Färgkulla, bot., art av släktet An’themis*.
Färgkvarn, se Rivning (av färger).
Färgkänslighet, fotogr., det ljuskänsliga skiktets
relativa känslighet för olika färger inom den
vanliga svartvitfotografien. Vid fotografering
eftersträvar man vanl. ”tonriktiga” bilder, där naturens
färger omsatts i gråtoner på samma sätt, som vi
uppfatta dem med vårt öga. Vi se gult som den
ljusaste färgen, medan blåviolett, resp, djuprött i
ändarna av spektrum uppfattas som mörka färger
(se kurva a). Det fotografiska negativmaterialets
f. har en helt annan karaktär. De ljuskänsliga
silversalterna i gelatinskiktet, huvudsaki.
brom-och jodsilver, äro gulaktiga till färgen. De
absorbera därför — och påverkas därmed — huvudsaki.
av komplementfärgen till den egna färgen, d.v.s.
blåviolett. Vid fotografering med sådant icke
färgkänsligt negativmaterial erhålles
därför en bild i fullständigt felaktiga valörer
(kurva b). Blått och violett återges för ljust,
varigenom t.ex. en blå himmel med vita moln blir
— 977 —
— 978 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
