Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färila-Kårböle - Färing - Färingtofta - Färingön - Färja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRING
T.v. motordriven vägtrafikfärja. Hjulsta vid Mälaren s. om Enköping. T.h. tågfärjan ”Malmöhus”.
ärkestift. Kommunen, som gränsar till
Jämtlands län, genomflytes av Ljusnan och är till
största delen bergig och skogbevuxen, med
bygden huvudsaki. i älvdalen och särsk. på dess
sydsida. Älven åtföljes av höga nipor. Många
mossar och mindre sjöar finnas. Största höjden,
574 m ö.h., ligger på länsgränsen. Under de
senaste mansåldrarna ha betydelsefulla
kanalise-rings- och torrläggningsföretag utförts, främst
med tanke på timmerflottningen. Åkern utgör
knappt 3 % av landarealen, skogsmarken 70 %.
På s. älvsidan ligga handelsplatserna F ä r i 1 a
(979 inv. 1946) vid kyrkan och västerut K o r
s-krogen (213 inv.); den förstn. har bl.a.
apotek och provinsialläkare. Av industrier märkas
elkraftverk, cementvarufabrik, sågverk och
snickerifabriker. Laforsen och öjeforsen ägas av
Stockholms superfosfatfabriks ab. Kronoparker
omfatta c:a 60 km2, trävarubolag äga c:a 370
km2. Mellan älven och landsvägen s.ö. om
Kårböle kyrka ligger en skans från 1600-talet.
Kårböle nuv. kyrka av trä byggdes 1869—70,
varvid det gamla kapellet från 1760 blev
skolhus; dess målningar på trä överflyttades till nya
kyrkan. Färila nuv. kyrka av sten uppfördes
1782—86, varvid den gamla revs; efter en
eldsvåda om- och tillbyggdes kyrkan 1837—39. Den
restaurerades 1938. — Ang. namnet Färila se
Färlöv; det skrevs 1314 De færeldum (avskrift)
och farelda. Namnet Kårböle torde vara bildat
till gen. av mansnamnet Kori (se M. Lundgren,
”Svenska personnamn från medeltiden”, 1892—
1934, sid. 154) och böle, bostad, gård. Det skrevs
o. 1531 Korböle. — Litt.: L. L. Lundh, ”Blad ur
Färila sockens historia” (1911). P.;Er.
Färing, invånare på Färö, färöing.
Färingtofta, socken i N. Åsbo hd i Skåne,
Kristianstads län, och församling i Riseberga och
Färingtofta pastorat i N. Åsbo kontrakt av Lunds
stift, vid gränsen till Malmöhus län; 68,04 km2,
därav 66,25 land; 880 inv. (1948; T3 inv. pr km2).
F. är en småkuperad, stenig skogstrakt med
mossar och spridd odlingsbygd. På gränsen i
s.v. rinner Rönneå. Åkern utgör 22 % av
landarealen, skogsmarken 58 °/o. I F. ligga
Klings-torps kronopark och flera gårdar, lydande under
Barsebäcks fideikommiss. I Forestad vid Rönneå
brytes kaolin. Den ursprungliga medeltidskyrkan
av gråsten har efter om- och tillbyggnad i
början av 1800-talet helt ändrat karaktär; bäst
bevarat är det fogstrukna tornet från 1200-talet.
Predikstolen är placerad ovanför altaret. Kyrkan
restaurerades 1925. — Namnets förled är antagl.
gen. plur. av färing, invånare i Färs härad, och
senare leden är toft, urspr. identiskt med tomt
och med bet. område, som avpassats för den
enskilde gårdsägaren i en by (se J. Sahlgren,
”Västgötska ortnamn av typen Kölingared”, 1918,
sid. 10, och B. Holmberg, ”Tomt och toft som
apellativ och ortnamnselement”, 1946, sid. 144
och 337). P.;Er.
Färingön, äldre namn på ön Svartsjölandet i
Mälaren.
Färja, urspr. benämning på mindre farkost,
avsedd att förmedla vägtrafik över trängre
farvatten, ss. sund, kanaler och älvar, där broar
av ekonomiska el. tekniska skäl icke kunde
komma i fråga. Dyl. f. ha formen av en rektangulär
pråm och drivas vanl. för hand el. med spel, i
båda fallen medelst en mellan färjlägena spänd
lina, vilken även hindrar avdrift. I farleder, där
strömsättningen icke är för stark, utelämnas
linan, och f. äro då ång- el. motordrivna samt
utrustade med propellrar och roder i båda ändar
för att icke behöva vända vid färjlägena.
Vägtrafikfärjor användas på många håll i Sverige,
dock företrädesvis i Norrland, och driften
om-besörjes vanl. av vägmyndigheterna, färjtrafiken
med vissa öar, t.ex. Öland, av privata företag.
— Numera begagnas benämningen f. även för
stora ång- el. motordrivna fartyg, avsedda att
över större vatten transportera järnvägsvagnar,
bilar och resande, ofta alla tre slagen samtidigt.
F. för järnvägsvagnar benämnas tågfärjor.
På huvuddäcket till tågfärjor äro ett el. flera
järnvägsspår utlagda i försänkt läge för att icke
vara till hinders för passage el. för uppställning
av bilar. För att fordonen lätt skola kunna tas
ombord, är f:s tilläggsplats, f är j läget,
utbildad till en U-formad bassäng. Vid färjlägets
inre ända är anordnad en höj- och sänkbar
broklaff, ofta manövrerad med tryckluft el.
elkraft. Bron är försedd med järnvägsspår och
förbinder sålunda järnvägens fasta spårsystem med
färjans. F., som äro avsedda för längre gång i
öppen sjö, byggas med slutet förskepp liksom
— 995 —
— 996 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
