Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fästebonde - Fästekvinna - Fästepenning, handpenning, städjepenning, städsel el. städja - Fästingar - Fästning (juridik) - Fästning (krigsväsen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄSTNING
infästning el. städsmål, av skiftande
storlek, i regel täml. betydande. Dessutom skulle
f. årl. betala 1 a n d g i 11 e*, avrad, i
natura-produkter. Landgillet blev med tiden
oföränderligt (ehuru stundom avlöst i penningar) och
utgick efter gammalt bruk samt ojäviga mäns
uppskattning av gårdens bärkraft. Redan från
noo-talet hade f. vidare att utföra dagsverken, s.k.
hoveri*, till godsägarens huvudgård (jfr
Frohn-dienste å tyska gods). Från början noga bestämt
och föga omfattande, blev hoveriarbetet under
adelns växande maktställning och storgodsens
utbredning på 1500—1600-talen synnerligen
betungande för f., särsk. som godsägarna tillvällade sig
en för f. förnedrande tuktorätt över dem.
Fästeförhållandets betydelse framgår därav, att på
1770-talet o. 85 °/o av Danmarks jordbrukare voro f.
Med de stora jordreformerna på 1780-talet höjdes
f:s ställning. Godsägarnas bestraffningsrätt
avskaffades 1791, hoveriet reglerades, och avlösning
i godo gynnades. F. skulle av jordägaren erhålla
fästebrev, däri alla skyldigheter å ömse sidor
an-gåvos. Åtskilliga tusen av Kronans f. friköpte
redan nu sina gårdar till arvefäste. 1851
bestämdes, att alla statens f. skulle få förvärva gårdarna
mot engångsavgift. 1860 utsträcktes rätten till de
flesta offentliga stiftelsers gårdar. Genom lag 1850
avlöstes de sista resterna av hoveriet, och genom
lagar 1854 och 1861 gynnades friköp från
fideikommiss och privata gods. F. begagnade sig därav i
sådan utsträckning, att 1910 endast 2,000 f.
återstodo, sedermera ytterligare sammansmälta. — I
de skånska landskapen njöto f. efter Skånes
övergång till Sverige gott av böndernas personliga
frihet här. Det för f:s egen jordbruksdrift
skadliga hoveriet kvarstod dock allmänt till in på
1860-talet, på enstaka håll till årh:s slut. Numera
inneha godsens underlydande bönder sina gårdar på
vanliga arrendevillkor. K.
Fästekvinna, (lagligen) trolovad kvinna,
stundom även allmännare (i fråga om de lägre
samhällsklasserna): fästmö.
Fästepenning, handpenning, s t ä d j e p e
n-ning, städsel el. städja, jur., kallas ett
vid vissa avtal, framför allt vid
tjänstehjonsavta-let, men även vid köp och saklega, fordom ofta
förekommande förskott å penningvederlaget till
bundenhetens fullbordan och till bevis därom.
Legostadgan 23/ii 1833, upphävd 1926, stadgade
städje-penning, som f. där kallades, som form för
ingåendet av tjänstehjonsavtal. Se även Fästebonde-.
— Den vid köp och saklega ännu förekommande
handpenningen torde ofta vara av en något
annorlunda karaktär: utgöra konventionalbot för
den händelse prestationen ej skulle fullgöras. I
övrigt har f. numera rättslig betydelse endast i
bevisavseende. Ögd.
Fästingar, Ixo’didae, fam. av spindeldjursordn.
kvalster, talrikast representerad i tropikerna. Den
i Sverige vanliga arten Ixo’des ri’cinus, flått,
förekommer i ungt stadium på gräs och buskar
i skogsmark. Medelst sina med häftskivor
försedda 4 par ben hakar den sig fast vid
förbigående djur, i sht hundar och boskapsdjur men även
människor, och honan borrar sig med sin
sug-snabel djupt in i huden samt suger sig full med
blod. Från att vara i fastande tillstånd endast
c:a 2 mm lång (fig. a) sväller den
nu, tack vare kroppshudens ofantliga
tänjbarhet, inom några dagar ut till
storleken av en liten böna (fig. b).
Dess färg är oftast violettgrå, med
en mörkbrun, glänsande kitinplåt på
ryggens främre del. Vid försök att
med våld bortrycka en f. stannar den
med bakåtriktade tänder utrustade
snabeln kvar i såret och kan då
förorsaka inflammation. Om djuret be-
gjutes med någon droppe fotogen el. bensin,
släpper det genast sitt tag. — F. övergå under
betestiden ofta i stort antal från björk-, al- och
videbuskar särsk. till nötkreatur. På dessa sätta sig f. spec.
på tunnhudade och samtidigt skyddade kroppsdelar
(ljumskvecket, juverspegeln och under bröstet),
där de suga blod. F. äro allmänt bärare av en
blodparasit, PiroplaJma bigem’inum, som hos
nötkreatur orsakar piroplasmos* el. sommarsjuka.
Pi-roplasmerna förorsaka ett kraftigt
blodkroppssön-derfall och därmed ett allvarligt sjukdomstillstånd.
Av utländska, släktet Ixodes närstående f.
förtjänar nämnas Boo’ philus annula’tus, som
parasiterar på nötkreatur i Sydamerika och
överför texasfebern. — Endast i varmare länder
förekomma de besläktade randfästingarna
(Argas). Dessa dölja sig om dagen och komma
nattetid fram ur sina gömslen för att suga blod.
Argas pePsicus, den beryktade ”giftvägglusen från
Miana”, förekommer i Persien och Egypten. A.
reflex’us, duvfästingen, träffas ofta i duvslag
i s. Europa och n. Afrika, där den döljer sig i
springorna i väggarna el. bona. Nattetid kommer
den fram och överfaller duvorna, från vilka den
suger blod. Även människor angripas, och
styng-en förorsaka en smärtsam klåda. A. america’nus,
hönsfästingen, förekommer i varmare delar
av Amerika och suger blod av hönsen, så att dessa
bli utmattade och t.o.m. kunna duka under av
kraftlöshet. S.Bgtn;H.W.;Dhl.
Fästning, jur., äldre namn på trolovning (jfr
Fäst-ningsgåvor och Fästningsstämma) samt på
tjänste-hjonslega.
Fästning, krigsv., en ort, som genom
permanenta anläggningar är så starkt befäst, att den
kan motstå anfall av överlägsna krafter. F.
indelas alltefter ändamålet att tjäna land- el.
kustförsvaret i landfästningar och kustfästningar. Jfr
Fästningsstrid.
Landfästningar. Det hastiga
betvingandet av de flesta f. under i:a världskriget visade,
att gördelfästningar, slutna f., där de
viktigaste punkterna utgöras av i en krets kring
skyddsföremålet liggande fort, ej motsvarade de
fordringar, som man ställde på desamma, näml,
att erbjuda skydd mot överrumpling, motstå
verkan av tyngsta art., att genom på djupet
grupperade befästningar hindra samt underlätta
fiendens utdrivande ur f. Dels kringgingos f., dels
visade det sig icke möjligt att med enbart eld
försvara terrängen mellan forten mot
genom-brottsförsök av starka förband, vilket ofta hade
till följd, att f:s inre delar togos och forten
betvingades från ryggsidan. Med den snabbhet,
som operationerna tack vare motoriseringen
drivas fram, medhinnes ej heller den krigsrustning,
— 1013 —
— 1014 —
Flått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
