Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Födoämnen, livsmedel, näringsmedel - Födoämneskontroll - Födoämneslära - Födsel - Födsel i enslighet - Födsloarbete, Födslovärkar - Fögderi - Fögderistad - Föglare - Föglö - Föhn el. fön - Föhr - Föjs - Föl - Földes, Jolán
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖLDES
varandra. Proteinerna bidraga, förutom genom
sitt energiinnehåll, till uppbyggande av
kropps-äggvitan och kunna därför ej ersättas av de båda
föregående näringsämnena. Kortast kan man
därför karakterisera ett f. genom att angiva den vikt
av detsamma, som lämnar 100 cal (100
cal-portio-ner), mängden äggvita i denna portion samt halten
av vitaminer. I tab. anger AAA riklig, AA
medelmåttig och A ringa halt av vitaminer, tillhörande
A-gruppen, samt motsvarande tecken för övriga
vitaminer. Ett frågetecken anger, att förekomsten
av det ifrågavarande vitaminet är varierande el.
omtvistad.
Som av tab. å föreg. sida framgår, äro ofta
energirika f. fattiga på byggnadsämnen (låg
äggvitehalt och ringa vitaminmängd) och
tvärtom. Som ex. på den ena ytterligheten kunna
anföras spannmålsprodukterna, margarin, smör
(om man undantager A-vitaminhalten), nötter
och socker, vilka alla innehålla mer än i cal
pr g. Grönsaker, rötter och frukter innehålla
mindre än i cal pr g men äro så mycket rikare
på salter och vitaminer. De animaliska f.
utmärka sig genom sin rikedom på äggvita. Om
vi antaga, att en kost i sin helhet bör innehålla
3,000 cal och 80 g äggvita pr dygn, så skola vi
finna, att av enbart t.ex. bananer skulle
erfordras 3 kg för att ge den nödvändiga mängden
energi, under det att äggvitan i denna viktsmängd
endast skulle uppgå till c:a hälften av den
stipulerade. Omvänt skulle 3,000 cal axkött (9 hg) ge
147 g äggvita, nära dubbelt så mycket som
be-höves. Härav framgår med tydlighet den ensidiga
kostens brister samt vikten av att i densamma
ingå f. av växlande sammansättning. Jfr Diet. —
Litt.: Edith Klarin, ”Närings- och födoämneslära”
(5 uppl. 1946); H. D. Renner, ”Människan och
födan” (s.å.). [Wk]A.G.
Födoämneskontroll. Handeln med födoämnen
är i flera hänseenden underkastad det allmännas
kontroll, och ett önskemål är att utvidga denna
ytterligare. I städer o.a. samhällen, där
hälsovårdsstadgan gäller, är det förbjudet att saluhålla
födoämne, som är otjänligt till människoföda el.
hanterats av person behäftad med sådan sjukdom el.
smitta, att födoämnet därigenom kan bli farligt
att förtära. Skulle födoämne, utan att vara
skadligt vid förtärande, likväl kunna sprida smitta, må
hälsovårdsnämnden förbjuda dess införande i
samhället. Tillverkning, förvaring och försäljning av
födoämne må endast ske i lokaler, som lämna
behörig trygghet i sanitärt hänseende, bl.a. må
lokalen icke stå i förbindelse med bostad, och den som
sysslar med beredning av födoämne måste
iakttaga noggrann renlighet. Finnes han behäftad med
för födoämne menlig sjukdom el. smitta, kan
nämnden förbjuda honom deltaga i arbetet. Handeln
med mjölk, grädde, smör övervakas särsk. Enl.
k.f. 29/6 1917 förbjudes vilseledande varubeteckning
å saluhållen mjölk, smör, mjöl, ägg, saft. Mjölk
el. grädde, som salubjudes i stad o.a. samhälle,
skall förut ha undergått värmebehandling
(pastöri-sering; k.f. 1937). I fråga om kött kan samhälle
vidare besluta om slakthustvång* och
köttbesikt-ningstvång (se Köttkontroll). — Jfr
Livsmedelsförfalskning. K.
Födoämneslära, läran om födan och dess kva-
SU 10. — 1025 —
33 — Red. avsl. 27/i 49.
litativa och kvantitativa sammansättning. Se
Födoämnen.
Födsel, se Förlossning.
Födsel i enslighet, se Enslighet vid födsel.
Födsloarbete, Födslovärkar, se Förlossning.
Fögderi (av fogde*), en fogdes tjänst och
förvaltning el. området för hans verksamhet; i bildlig
mening en anförtrodd förvaltning i allm., särsk. i
uttrycket ”göra räkenskap för sitt f.”. — Som en
enhet i Sveriges administrativa indelning
betecknar f. de områden, till ett sammanlagt antal av
119, vari länen indelas. F. utgjorde t.o.m. 1917 en
kronofogdes* och utgör fr.o.m. 1918 en
härads-skrivares* förvaltningsområde. Jfr Sverige,
förvaltning.
Fögderistad, stundom (till skillnad från
”ma-gistratsstad”) benämning på stad utan magistrat
(vanl. kallad ”stad under landsrätt”).
Föglare (fra. veuglaires), 1400-talskanoner, vanl.
med 3—4 tums kaliber (c:a 7—10 cm) och med
kulvikter från 3 skålpund (c:a 1 V4 kg); f. voro
ofta försedda med lösa krutkammare (jfr
Bakladdning).
Föglö, kommun i s.ö. delen av Åland, Finland;
127 km2, 1,752 inv. (1946), svensktalande (10 inv.
pr km2). Åkern upptar 6 km2 (5 °/o av
arealen), skogsmarken 55 km2. I F:s största by,
De-gerby, finns tullkammare. Av industriföretag må
nämnas en taktegelfabrik och tre båtvarv.
Föhn el. f ö n, varm, torr fallvind (se Vind).
Den uppträder oftast i bergstrakter och är bäst
känd från Alperna, där den blåser ned från
centralkedjan, såväl mot n. (nordföhn) som mot s.
(sydföhn). Då luften strömmar från lägre mot
högre lufttryck, alltså nedåt, blir den adiabatiskt
uppvärmd och därigenom också relativt torr.
Karakteristiskt för föhnvindarna äro, att de även
under vintern äro varma och ökenartat torra.
Liknande vindar kunna också uppträda i fria
atmosfären och då i högtrycksområden. I olika
fjälltrakter ha föhnvindarna olika namn, ss. chinook*
och chergui*. [H.Kr]C.J.Ö.
Föhr, nordfrisisk ö utanför n.v. Schleswig,
tillhörande Preussen; 78 km2, c:a 7,000 inv.,
huvudsaki. friser, som leva på fiske (i sht ostronfiske)
och något jordbruk. Livligt besökt havsbad.
Huvudort är Wyk.
Föjs, dialektal form för fähus. Jfr Fjös.
Föl, benämning på hästsläktets ungar, tills de
blivit årsgamla.
Földes [-äj], J o 1 å n, ungersk författarinna (f.
1903). F. växte upp i en by på ungerska slätten,
dotter till en apotekare, gick i läroverk,
studerade filologi i hemlandet och vid Sorbonne i Paris
(1920—24) och sedan psykologi och sociologi; i
Paris skaffade hon sig uppehälle som
fabriksar-beterska och kontorist, lärarinna och översättare,
var en tid sekr. vid ungerska legationen i
Egypten; sedan 1937 är F. bosatt i England. Hon
vann 1936 i:a pris i en internationell
romanpristävlan med ”Fiskande kattens gata” (sv. övers,
s.å.), en skildring ur emigrantlivet i Paris under
mellankrigstiden. Andra romaner på sv. av F.
äro ”Susanne gifter sig” (1938) och ”Är detta
livet?” (s.å.). F. är sedan 1929 g.m. Kalman
Ke-leman. E.
— 1026 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
