Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fölsjuka, föllamhet - Fön - Fönhus, Mikkjel - Fönss, 1. Olaf - Fönss, 2. Johannes - Fönss, 3. Aage - Fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖNSTER
livet, det föds då svagt och orkar ofta ej upp på
benen, andra gånger utbryter sjukdomen först, när
fölet är några dagar gammalt. I senare fallet blir
fölungen matt och slö, slutar att dia, raglar och
vill helst ligga. Febern är vanl. hög (nyfödda
föl ha normalt något över 39°), pulsen och
andningen påskyndas, och döden inträder vanl. efter
endast någon dags sjukdom i blodförgiftning.
F. kan också uppträda i en kronisk form, som
vanl. angriper fölen vid 10—14 dagars ålder.
Första sjukdomstecknet är i regel, att fölet börjar
halta på ett el. flera ben, beroende på att
sjukdomen slagit sig ned i ledgångarna.
Ansvällningarna äro varma och starkt ömmande, och fölet
har svårt att stödja på det el. de angripna benen.
Navelregionen är ej sällan inflammerad, och
därifrån kan infektionen sprida sig in i bukhålan.
Bölder slå då ofta upp på olika ställen av
kroppen. Om fölen komma under veterinärbehandling,
kunna en del fall gå till hälsa, men många föl
dö även i denna form av f. F. är ett av den
svenska hästavelns svåraste gissel. Behandlingen
av f. blir huvudsaki. förebyggande. Vaccination,
serumbehandling och blodöverföring ge ibland
effekt. Dhl.
Fön, meteor., se Föhn.
Fönhus, M i k k j e 1 Arneson, norsk författare
(f. 1894). F., som blev student 1913 men lever som
bonde i sin födelsebygd i Sör-Aurdal, har gjort sig
känd som framstående skildrare av djurlivet i
norska skogar. Mindre lycka har han gjort med
folklivsskildringar. Som stilist räknas han som en
av de främsta i nyare norsk litteratur. Bland hans
skrifter märkas ”Skoggangsmand” (1917), ”Det
skriker fra Kverrvilljuvet” (1920), ”Der
vildmarken suser” (1921), ”Troll-elgen” (s.å.; sv. övers.
1923), ”Raudalsdansen” (1924), ”Reinsbukken på
Jotunfjell” (1926; sv. övers. 1937), ”Vandringen
mot nord” (1927), ”Skogenes eventyrer” (1929; sv.
övers. 1936), ”Varg” (1933; sv. övers. 1934),
”Ski-löperen” (1936; sv. övers. ”5-milen”, s.å.),
”Be-veren bygger ved Svartkjenn” (1937; sv. övers,
s.å.), ”Veien over fjellet” (1939), ”Elge-Knut”
(1942) och ”Kampen mot villmarka” (1946). E.
Fönss. 1) Olaf F., dansk skådespelare och
filmman (f. 1882), engagerad vid bl.a. Dagmarteatret
1903—12 och vid Betty Nansen-Teatret, har sedan
1911 huvudsaki. ägnat sig åt filmen och var särsk.
under stumfilmsepoken en av Danmarks
populäraste skådespelare, känd även utanför landets
gränser. Bl.a. har han varit engagerad vid
utländska filmbolag under 5 års tid från 1921. F.
var 1917—21 dir. för Astra-Film och 1932—46
filmcensor. 1933—47 var han ordf, i Dansk
Skue-spillerforbund. F. har utg. bl.a. romanen ”Fru
Majas Dagbog” (1928), teater- och filmhistoriska
verk samt 1 :a bandet av sina memoarer, ”Thalia
Tilbedelse” (1948). B.Hgn.
2) Johannes F., den föreg:s bror,
operasångare och -regissör (f. 1884). Elev av L.
Ro-senfeld, P. Bang och V. Forchhammer i
Köpenhamn studerade F. vidare i Paris och Milano,
debuterade 1905 på Det Kgl. Teater i Köpenhamn
och var från 1907 anställd el. gästspelade vid olika
europeiska operascener samt har även sjungit i USA.
I Stockholm gästspelade F. på Kungl. teatern 1928
som Hagen i ”Ragnarök” och konung Marke i
”Tristan och Isolde”.
F:s djupa bas och
mäktiga gestalt gjorde
sig särsk. gällande i
de wagnerska
baspartierna och i roller
som Sarastro i
”Trollflöjten” och
konungen i ”Aida”. Sedan
1929 är F.
operaregissör vid Det Kgl.
Teater och sedan 1931
regissör och ledare
för teaterns
landsorts-turnéer. Han har bl.a.
skrivit ”Friske Erindringer” (2 bd, 1921—26)
och ”Med den kgl. Thespiskærre gennem
Danmark” (1945). [V.F.JB.Hgn.
3) A a g e F., den föreg:s bror, operasångare
och skådespelare (f. 1887), debuterade 1906 som
skådespelare på Dagmarteatret, var bl.a. 1912—17
anställd vid hovoperan i München samt
engagerades 1917 vid Det Kgl. Teater i Köpenhamn, där
han fortfarande är verksam både som sångare
och som skådespelare. Bland hans talrika roller
märkas Don Juan och Leporello i ”Don Juan”,
Pi-zarro i ”Fidelio”, Beckmesser i ”Mästersångarna
i Nürnberg”, konungen i ”Aida”, storinkvisitorn
i ”Don Carlos” och Mefistofeles i ”Faust”. F.
har på senare år utvecklats till en utmärkt
buffa-sångare. Han har sedan 1910 medverkat i
åtskilliga filmer. B.Hgn
Fönster (ytterst lat. fene^tra, öppning). 1)
Anat., term, använd företrädesvis i fråga om
de två mynningar mellan inner- och mellanöra,
som gå under benämning runda och ovala
fönstret. I det senare sitter stigbygelns platta
infattad, i det förra en membran, som bidrager att
utjämna de tryckförhöjningar, som kunna uppstå
i snäckans vätskerum. Stundom användes
benäm-ingen f. även för att beteckna av patologiska
processer betingade, begränsade destruktionseffekter
(t.ex. fenestrering av en hjärtklaff vid ulcerös
en-docardit). A-U.
2) Byggn., öppning i en byggnads väggar el.
tak, väsentligen för insläppande av dagsljus; även
det ramverk med tillhörande glas, som i regel
fyller öppningen. Hos de antika kulturfolken
hade f. en långt mindre betydelse än de fingo vid
kulturens framträngande till nordligare och i
klimatiskt avseende sämre lottade regioner. Man
kan t.o.m. påstå, att det på samma gång
ljus-givande som täta fönstret varit en nödvändig
betingelse för den kulturella odlingens utbredning,
samtidigt som det i sig självt är en produkt av
samma odling. Till en del kan kulturutvecklingens
långsamhet förklaras genom detta och analoga
resonemang. — Ehuru glaset var känt i
Egypten redan 3,500 år f.Kr., har man icke några
säkra belägg för att det kunnat formas till
fönsterskivor förrän hos romarna. I Pompeji ha
upptäckts rester av glasrutor i formatet 55 X 75 cm,
insatta i bronsramar. Under de första kristna
århundradena synes bruket av glasfönster framför
allt ha gällt basilikorna och rikemansbostäderna,
vilket ger vid handen, att glaset under långa tider
var en dyrbar och sällsynt produkt. Dess i regel
— 1029 —
— 1030 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
