Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖNSTER
Gotiskt system med väggarna helt upplösta i fönster; koret i domen i Köln. — Fönster inordnade i ett
vertikalt linjesystem av kraftigt dekorativ verkan; The News Building, New York, färdig 1930. Arkitekter
J. M. Howells och R. M. Hood. — Se även bilder vid Byggnadskonst m.fl.
mörka färg och ojämna yta gjorde, att det som
material till f. ej var nämnvärt överlägset de eljest
i förnämare byggnader vanliga rutorna av tunn
marmor el. alabaster. Glastekniken medgav
småningom framställning av ofärgat ehuru alltjämt
långt ifrån klart och slätt glas. Under medeltiden
spreds bruket av dyl. glasfönster över hela Europa,
varvid det i första hand blev kyrkorna och slotten,
som kunde tillåta sig denna extravagans. Jämsides
härmed bibehöllos på de varmare breddgraderna
glaslösa f. med täta gallerverk i trä, metall el.
sten.
F:s historia sammanfaller naturligt nog
mycket nära med arkitekturens; byggnadstekniken har
måst anpassas till de gränser, som betingas bl.a.
av glastillverkningskonsten. Det dröjde länge,
innan glastekniken efter romerska rikets undergång
åter kunde producera rutor av större format än
c:a 50 X 50 cm. F. av större format
sammanbyggdes därför medelst ett sammanlött galler av
blyprofiler, varvid hänsynen till stadga likväl
nödvändiggjorde en tät uppdelning medelst vertikala
poster, företrädesvis av murverk, sten el. metall.
Denna teknik med långsträckta f., uppdelade
medelst vertikala spröjsar el. masverk och mången
gång utfyllande hela väggytor, är karakteristisk
för den i Frankrike under 1100- och 1200-talen
framsprungna gotiska byggnadsstilen, vilken
knappast varit tänkbar utan de resurser den pånyttfödda
glasblåsarkonsten satte i arkitektens händer.
Typiska ex. från denna epok äro bl.a. S:te Chapelle
i Paris (1240-talet), där samtliga väggfält mellan
strävpelarna utnyttjats som dageröppningar,
katedralen i Exeter, England (1280-talet), med av f.
helt genombrutna gavelfält samt domkyrkan i
Köln (påbörjad 1248). Både i exteriören och
särsk. i interiören dominera de höga, av slanka
stavpelare åtskilda f. Effekten av ett helt
slutet rum åstadkommes här, liksom i allm. under
gotiken, genom rika glasmålningsarbeten. En
modern motsvarighet till den indelning i vertikala
dageröppningsfält, som nu har berörts,
representeras av flertalet amerikanska skyskrapor, vid
vilka de ur arkitektsynpunkt eljest mången gång
svårbemästrade f. genom att sammanföras likt
kolonner kunnat utnyttjas på ett enhetligt sätt
i arkitektoniskt syfte. Tack vare
glasblåsnings-teknikens snabba utveckling i Tyskland, särsk. i
Böhmen, under slutet av 1500-talet och början av
1600-talet blev det för första gången möjligt att
framställa klart fönsterglas till så billigt pris, att
det kunde komma till mera allmänt bruk. Dock
fick det stora folkflertalet på sina håll ännu i
århundraden vara tillfreds med att på gammalt vis
använda fönsterinsatser av horn, oxblåsa, glimmer
el. oljat lärft, varvid självfallet dageröppningarna
måste göras små. Dessa små fönsterdimensioner
nödvändiggjordes dessutom av säkerhetsskäl, där
man ej genom bastanta fönsterluckor el. järngaller
ändock tryggade den personliga säkerheten. I de
enklaste bostäderna nöjde man sig f.ö. med den
dager, som föll in genom rököppningen i taket
ovanför ärilen. ”Den mörka medeltiden” var
sålunda särsk. i n. och mell. Europa, även i
bokstavlig bemärkelse mörk: under dygnets ljusa
timmar en ytterst knapphändig inomhusdager och
efter mörkrets inbrott ingen belysning alls,
frånsett den som erhölls från härden. — Ännu 1546
— 1031 —
— 1032 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
