Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förbränning - Förbränningsmotor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBRÄNNINGSMOTOR
förening med syre. Enl. Wielands teori kan f.
i många fall uppfattas som en avspjälkning av
väte (se Ämnesomsättning). — I den kemiska
analysen förstår man med f. en organisk
elementar-analys. — Våt f. är inaskning av organiska
ämnen med starka syror. Lj.
2) Med., se Brännskada.
Förbränningsmotor, bränsledriven kraftmaskin
(energigenerator), vid vilken den mekaniska
energialstringen sker i samma rum som det, i
vilket bränslet förbrinner. F. skilja sig sålunda
principiellt från energialstrare av ångmaskinstyp,
vid vilka förbränningen försiggår i en från de
rörliga delarna helt skild ångpanna, likaså från
både varmluftsmaskiner och gasturbiner
(för-bränningsturbiner), där förbränningen sker
närmare intill de motoriska delarna men dock på
avstånd från dessa. F. utföras i praktiken alltid
som kolvmaskiner*, ehuru många uppfinnare
sysslat med uppgiften att konstruera roterande typer.
Drivmedlet utgöres av flytande el. gasformiga
bränslen, undantagsvis av fasta ämnen i form
av pulver el. pasta. — Man erhåller en rationell
indelningsgrund för f. genom att skilja mellan
explosionsmotorer, vid vilka
bränsle-luftblandningen tändes genom yttre medel (en
elektrisk gnista el. genom värmen från en
tändkula e.d.), och dieselmotorer, resp,
förkammarmotorer, där tändningen sker
spontant vid bränsleinsprutningen, s.k.
kom-pressionständning. Många fackmän ha dock
energiskt hävdat, att någon egentlig explosion icke
normalt förekommer i t.ex. förgasarmotorer av
automobiltyp utan endast en hastig
förbränning, vilket haft till följd, att ordet
explosions-motor inom svenska tekniska kretsar länge varit
tabu och att det delvis också kommit att
utträngas ur den tekniska litteraturen. Den
tolkning av begreppet explosion, som nämnda
uppfattning bygger på, saknar emellertid hävd och
innebär i själva verket en sammanblandning
med den typ av explosion, som kallas
detona-tion. Av skäl som nämnts kommer i
föreliggande art. ordet explosionsmotor att lanseras
på nytt. — Jfr Automobil och Flygmotorer.
Historisk utveckling. F. utgör vid sidan av
elektriciteten den faktor, som i tekniskt
avseende givit 1900-talet dess särprägel, framför allt
genom den härpå uppbyggda automobil- och
flygtekniken. Idén att driva kraftmaskiner med
explosiva ämnen, i första hand krut, är likväl
av gammalt datum. Redan upphovsmannen till
den första ångkraftsalstraren, fransmannen D
e-n i s P a p i n, liksom tidigare den holländske
fysikern C h r. H u y g h e n s, sysslade praktiskt
med detta problem. Att deras ansträngningar,
lika litet som många senare uppfinnares, ej ledde
till bestående resultat får delvis tillskrivas den
dåv. maskinteknikens primitiva standard;
problemet att åstadkomma en för motorändamål
tillfredsställande tätning mellan en cylinder och
en kolv kan ej sägas ha lösts förrän ett gott
stycke in på 1800-talet. — Engelsmannen John
B arbe r utvecklade i ett patent av 1791 idén
att driva en turbin med tillhjälp av en
exploderande gasblandning. Hans landsman R.
Street sökte 1794 att med Watts ångmaskin
Fig. 1. Plansektion av Lenoirs motor av 1860.
som förebild konstruera en gasmotor, i vilken
gasen exploderade bakom kolven i en cylinder.
Under åren fram till 1860 uttogos i skilda
länder på basis av bl.a. Streets uppslag en stor
mängd patent på gasmaskiner, utan att dock
några praktiskt användbara konstruktioner
fram-kommo. Samtliga dessa maskiner voro av a
t-mosfärisk typ, d.v.s. arbetade utan
kompression. Så var även fallet med B a rs an t
i-Matteuccis motor av 1854, vid vilken den
explosiva gasblandningen leddes in under kolven
på en lodrät cylinder. Vid explosionen
slungades kolven uppåt, varefter den vid nedfärden
och under inflytande av atmosfärstrycket
medelst en kuggstång och ett spärrhjul kunde driva
en axel runt. Av atmosfärisk typ var även den
motor, som 1860 konstruerades av fransmannen
J. J. E. L e n o i r och som visas i fig. 1. Den
påminner om en dubbelverkande ångmaskin och
regleras med slider. Under c:a 40% av
arbets-slaget insuges i cylindern en blandning av
lys-gas och luft. Härefter stängas tilloppen, varpå
gasblandningen tändes medelst en elektrisk gnista
från en Ruhmkorffs induktionsrulle, så att
trycket stiger och framdriver kolven under resten
av slaget. Vid återgångsrörelsen utdrivas
förbränningsgaserna, varigenom maskinen får
2-taktskaraktär. Ehuru denna maskin ej
utvecklade mer än någon el. några hästkrafter, var
mycket tung för sin effekt och gav en
verkningsgrad av endast c:a 3%, tillverkades den i
stort antal såväl i
Frankrike som i
Tyskland och
England. Redan 1865
hade c:a 300
motorer av denna typ
sålts enbart i
Frankrike.
Den utveckling,
som f. härefter har
undergått, är intimt
förbunden med det
arbete, som under
1860—70-talen
utfördes av tyskarna N
i-k o I a u s Otto och
Eugen Lange n,
den förre ingenjör,
den senare köpman.
Otto & Langens
s.k. första motor (av
1867), varav fig. 2
visar en genomskär-
Fig. 2. Otto & Langens ”första
motor” av 1867.
Genomskärning.
— 1043 —
— 1044 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
