Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater (U.S.A., USA) - Historia - Federalister, republikaner och whigs. Västerns ökade betydelse 1789—1850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
tem, gick Västern en glänsande utveckling till
mötes. Invandringen västerut fortsatte i ökat tempo
och befrämjades av de unionella myndigheternas
jordpolitik: de unionen tillhöriga väldiga
jorddomänerna i väster såldes billigt och utstyckades
även i så små lotter, som voro tjänliga till ordinära
farmer. Härigenom kunde även män ur de fattiga
klasserna bli självägande i Västern. T.o.m. de
nästan helt medellösa vågade sig västerut, där de
utan att köpa jord etablerade sig som
jordbrukare på unionsdomänerna i hopp att med tiden
förtjäna tillräckligt på sina jordbruk för att kunna
inlösa farmerna. Dessa squatters fingo längre fram,
när storspekulation i Västerns jord begynte bli
vanlig, förköpsrätt till den av dem uppodlade
jorden. Även storagrarer togo del i utvandringen,
sålde sina egendomar i öststaterna samt grundade
större latifundier i Västern. Så stark var under
1800-talets början denna folkförflyttning västerut,
som huvudsaki. var en intern nordamerikansk
företeelse och icke befrämjades av någon större
immigration från Europa, att medan 1790 c:a 95 °/o
av F:s befolkning bodde ö. och blott c:a 5%
v. om Appalacherna (jfr karta sp. 1127), voro
motsvarande tal år 1820 c:a 70 och 30%. Ett annat
tecken på Västerns ökade betydelse var, att under
tiden 1812—20 Louisiana, Indiana, Mississippi,
Illinois, Alabama och Missouri som nya stater
upp-togos i unionen; ö. därom hade under samma tid
endast en ny stat, Maine, tillkommit. Den unionella
politiken samlade nästan hela det amerikanska
folket kring det republikanska el., som det snart allm.
kallades, demokratiska partiet. Så blev Madisons
efterträdare James Monroe 1816 vald till
president utan verkligt motstånd, 1820 enhälligt;
skedet kallas också The Era of Good Feelings.
Under denna märktes på utrikespolitikens fält 1819
köpet av Florida från Spanien, som samtidigt
avsade sig alla anspråk på stillahavskusten n. om 420
n.br. Då både England och F. gjorde anspråk på
detta område, blev Oregonfrågan* aktuell, om än
båda makterna t.v. läto spörsmålet vila; i
samförstånd med varandra togo de tvärtom nu parti mot
vissa långtgående ryska anspråk på landet s. om
Alaska och europeiska kontinentalmakters planer
att intervenera på Spaniens sida i Sydamerika. Detta
är bakgrunden till utfärdandet 1820 av
Monroe-doktrinen*. Den viktigaste inrikespolitiska frågan
vid samma tid gällde, om Missouri skulle upptagas
som stat i unionen med el. utan slaveri (se nedan
SP. 1135). Den löstes genom den berömda
Mis-sourikompromissen i enlighet med sydstaternas
önskemål. Eljest tävlade med varandra olika
fraktioner inom det allenahärskande demokratiska
partiet; deras strid fördes under Monroes
efterträdare John Quincy Adams (1825—29) med
ökad styrka; en våldsam opposition mot Adams
gjorde sig gällande inom partiet; av
representanterna för Västern och Sydstaterna anklagades han
för att på dessa landsdelars bekostnad utnyttja sin
makt till förmån för n.ö. F:s industriella och
plutokratiska kretsar, och han led vid 1828 års
presidentval nederlag mot de oppositionella
gruppernas kandidat, Västerns idol, ”folkets vän”, den
för sin seger vid New Orleans berömde general
Andrew Jackson.
Valet innebar ett systemskifte, som kan sägas
bilda höjdpunkten för en vid denna tid allmän
demokratisering av F:s politiska liv. Under
1820-talet och följ, årtionde demokratiserades delstaternas
författningar. Nu undanträngdes de aristokratiska
kretsar, som förut dominerat den unionella politiken.
I stor utsträckning avskedades den gamla regimens
ämbetsmän och ersattes med Jackson-demokrater —
upprinnelsen till det ryktbara ^oi/^-systemet*. När
South Carolina gentemot en nyantagen
protektionistisk tulltariff förklarade denna ogiltig för sitt
vidkommande och förbjöd de unionella tullarnas
upptagande inom sitt område (se Nullifikationsstriden),
ville Jackson gripa till vapen; genom en kompromiss
lyckades dock H. Clay bilägga striden, som hade till
följd en inre splittring inom det demokratiska
partiet: Calhoun kontra Jackson, motsvarande den
om delstaternas särrättigheter måna, mera
konservativa riktningen kontra den unionella och
radikala samt sydstater kontra väststater. Jacksons
ekonomiska politik — bl.a. hans fientlighet mot
den unionella banken, som han bringade på fall
— föranledde många av hans motståndare att
ansluta sig till det av Clay bildade nationella
republikanska partiet el. whigpartiet (se Whigs), en
ganska heterogen sammanslutning, som i huvudsak
representerade unionens förmögnare
befolkningsskikt. Det förmådde lika litet hindra, att Jackson
1832 omvaldes, som att hans förnämste
medhjälpare och rådgivare Martin Van Buren 1837
blev hans efterträdare. Denne fortsatte Jacksons
radikala politik men förmådde ej övervinna de
ekonomiska svårigheter, som under hans tid med
styrka gjorde sig gällande. Så segrade vid 1840 års
val whigpartiets kandidat William Henry
H a r r i s o n. Han dog redan 1841 och fick till
efterträdare John Tyler. Denne bröt med
whigpartiets ledande män och förband sig med
en grupp demokrater (Calhoun); det demokratiska
partiet hade återvunnit sin maktställning. Det
behöll den vid 1844 års val, då James Polk
blev president. Hans presidenttid utmärkes särsk.
av stark livaktighet på det utrikespolitiska området
och kraftig, västerut riktad expansion. Den gamla
tvisten med England om gränsens förlopp i n.v.
(se Oregonfrågan) löstes 1846 genom en för F.
förmånlig kompromiss; Texas, som alltsedan 1836
utgjort en självständig stat, intogs 1845 såsom
delstat i unionen; det härav föranledda kriget med
Mexico 1845—48 ändades genom freden i
Gua-dalupe Hidalgo, vari F. förvärvade landet till Stilla
havet. Sedan härefter unionen tillköpt sig några
gränsdistrikt av Mexico 1853 (Gadsdenköpet) samt
Alaska av Ryssland 1867, hade F. nått sin nuv.
territoriella utsträckning på Amerikas kontinent.
De landområden, som F. under Polk
förvärvat, öppnade för den åt v. riktade
befolkningsrö-relsen vida utsikter, så mycket mer som
immigrationen från Europa fr.o.m. 1830-talet blev
verkligt betydande och raskt steg från V2 mill.
immigranter under detta årtionde till inemot 3 mill. på
1850-talet (jfr tab. 2, sp. 1097). Till att börja med
födde landförvärven för den nordamerikanska
politiken stora svårigheter, vilka ännu under
whig-presidenterna Zachary Taylor (1849—50)
och Millard Fillmore (1850—53) gjorde sig
gällande. Svårigheterna hängde samman med
mot
—- 1131 —
— 1132 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
