Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater (U.S.A., USA) - Historia - Federalister, republikaner och whigs. Västerns ökade betydelse 1789—1850 - Sydstaterna och Nordstaterna. Krisen 1850—64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
sättningen mellan Nord- och
Sydstaterna, som nu råkade in i ett akut
krisstadium.
Sydstaterna och
Nordstaterna. Krisen 1850 — 64.
Medan västerut nytt land tagits i
besittning samt rikt utvecklats och knutits
samman med öststaterna genom
anläggning av kanaler, järnvägar m.m.,
hade även öststaterna under tiden
1800—50 undergått en snabb
utveckling. Denna gestaltade sig väsentligt
olika i söder och norr.
Tekniska förbättringar vid
bomullsberedningen hade från slutet av
1700-talet givit ökad fart åt
bomullsodlingen i Sydstaterna, särsk. i South
Carolina och Georgia; i Södern
som helhet — d.v.s. landet s. om
Mason and Dixon Line — var det
ej längre odlingen av tobak och ris
utan av bomull, som var
huvudnäringen. Bomullsodlingens tillväxt gav
åt detta område en mäktig ställning
inom världshushållningen och
medförde, att det tidigare här bestående
latifundiesystemet ytterligare
utbredde sig; i samma riktning verkade
utvandringen västerut, som gav de
kvarblivna möjlighet att öka sina
jordbesittningar. I förbindelse
härmed fick negerslaveriet för Sydstaternas
ekonomiska liv ökad betydelse, enär negrer visade sig
vara lämpliga arbetare på bomullsplantagerna.
Den utveckling av industri, som man även i
Sydstaterna hade hoppats skulle bli resultatet av den
protektionistiska politiken, uteblev. Denna gick
så mycket kraftigare framåt i nordöst. Vid sidan
av handel och sjöfart blev industrien där en
näring av betydelse; här utvecklades New York,
Phi-ladelphia, Baltimore och Boston till verkliga
storstäder. Till n. F. leddes också den ström av
immigranter från Europa, som fr.o.m. 1830-talet
med styrka gjorde sig gällande. Industri mot
storgodsdrift, fritt lönearbete mot slavarbete voro
motsättningar, som ställde de två sektionerna
Nordstaterna och Sydstaterna mot varandra.
Motsättningen blev av betydelse även för
förhållandena i v. De s.v. staterna kring nedre
Mississippi voro lämpliga för bomullsodling; i dem
nådde slaveriet sin största utsträckning, och de
sammansmälte helt med Sydstaterna. I n.v. hade i
landet mellan Ohio och Mississippi — det gamla
Nordvästterritoriet — slaveri förbjudits;
Nordvästern (nuv. n.ö. Centralstaterna) hade blivit en
spann-målsproducerande sektion. Dess farmare hade i
flera fall gemensamma intressen med Sydstaternas
storagrarer — så i vissa tullpolitiska frågor och
valutaspörsmål. Men i andra frågor stodo de
närmare Nordstaternas fria företagare på industriens,
handelns och främst jordbrukets område:
sam-fundsskicket var i båda grundat på lönearbete,
sam-färdsmedlen knöto landet närmast samman med
Nordstaterna, och den från Europa utgående
invand ringsströmmen till Nordvästern kom dit genom
Nordstaterna.
Striden mellan Nordstaternas, Sydstaternas och
Befolkningens fördelning i USA 1850.
Nordvästerns intressen är för F:s historia under
tiden 1820—50 av större betydelse än striderna
mellan de olika grupperna inom det demokratiska
partiet samt mellan demokrater och whigs. Denna
strid mellan sektionerna fördes lika mycket inom
partierna som mellan dem. Ofta brötos i
densamma alla partiband. Ett flertal olika
kombinationer uppstodo på detta sätt, alltefter arten av
de intressen, som stodo på spel.
Motsättningen mellan Syd- och Nordstaterna,
innerst betingad av ekonomiska skäl, tilltog i styrka,
sedan under 1830-talet en idealistisk rörelse i
Nordstaterna gått till kamp mot slaveriet: a b o 1 i
tio-ni s m e n. Dess anhängare, abolitionisterna*,
förde i tal och skrift en häftig propaganda mot
slaveriet och slavägarna. Politiskt sökte de göra sig
gällande dels genom ett särskilt parti, Liberty
Party, dels genom att understödja abolitionistiskt
sinnade kandidater inom övriga partier. Gentemot
abolitionismen gjorde Sydstaternas män med skäl
gällande, att slavarnas lott som regel var en helt
annan och vida bättre än den abolitionisterna
menade. Slavarna voro — sade man — ofta bättre
lottade än Nordstaternas fria lönearbetare. Men man
gick vidare: slaveriet, tidigare mångenstädes i
södern betraktat som ett nödvändigt ont, upphöjdes
under inflytande av dess växande betydelse och i
polemik mot abolitionisternas agitation till något
etiskt gott, grundat i Guds lag. Slaveriet löste på ett
vida bättre sätt än något annat system
arbetsfördelningens svåra problem. Kring denna åskådning
så gott som konsoliderades Sydstaterna; när
samtidigt deras självkänsla på gr. av bomullsodlingens
betydelse för världshandeln steg och samhället
genom latifundiebildningen alltmera
aristokratise-rades, började man draga fram traditionerna från
— 1133 —
— 1134 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
