Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater (U.S.A., USA) - Författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
också partigruppen (the caucus) och andra
partiorgan, ss. the floor leader (se Debatt). Något
större intresse ägnar allmänheten icke husens
förhandlingar. Med så mycket större
uppmärksamhet följas dessa av pressure groups, även
kallade lobbyists, vilkas faktiska inflytande på
ärendenas avgörande är så stort, att de
betecknats som den tredje kammaren (the third house).
Huvudsaki. består denna av betalda agenter för
stora affärsföretag, som i hallarna till
kongressens hus, Capitolium, driva en intensiv agitation
för sina principalers intressen och gärna också
sätta sig i förbindelse med vederbörande
kongressled :s kommittenter för att genom dem utöva
tryck på de valda. Något imperativt mandat
existerar visserligen icke på papperet men väl i
verkligheten.
I den lagstiftande makt, som F:s folk
överlåtit på kongressen, ingår icke vad den
svenska regeringsformen först och främst
bestämmer som lag, näml, allt vad civil- och
kriminallag heter. Stiftandet av sådan tillkommer
i stort sett delstaterna, som över huvud äro i
besittning av de befogenheter, som ej av
unions-författningen blivit F. tillerkända el. staterna
frånkända. Enhetliga lagar på konkursrättens,
sjörättens, patenträttens och den litterära och
artistiska äganderättens områden beslutas dock
av kongressen. Denna tillkommer det också att
organisera försvars-, post-, penning- och
bankväsen och att förklara krig. Viktigare än någon
annan befogenhet är kongressens rätt att för F:s
gemensamma försvar och allmänna väl pålägga
skatter, inkl, skatt på inkomst, från vilken källa
den än må härflyta. I kraft av ett mycket
vidsträckt lagbegrepp få både beslut om
inkomster och beslut om utgifter lags form. Någon
kontrollrätt stadgas ej i författningen. Dock
utövas en sådan lika fullt genom av de båda
husen var för sig tillsatta
undersökningskommissioner. I fråga om utövningen av kongressens
makt är representanthuset på så sätt
prioriterat, att varje inkomstbill skall utgå därifrån.
Senaten äger i fråga om såväl sådana bilis som
andra endast rätt att föreslå ändringar
(amend-ments). I praxis har nämnda företrädesrätt
utvidgats att även gälla utgifter. Någon reell
betydelse har den dock ej, då senaten icke
ålägger sig någon som helst begränsning vid
utövningen av sin rätt att föreslå ändringar. Det
är också att märka, att kongressen icke utan
varje inblandning från den verkställande
maktens sida utövar sin lagstiftningsrätt. Den rätt
att avge budskap* (message) till kongressen, som
författningen tillerkänner presidenten, har
genom lag av 1921 på det finansiella området
tagit form av ett verkligt budgetinitiativ. Utan
vidare blir ej heller ett kongressens beslut
gällande. Varje bill, som antagits av kongressen,
skall föreläggas presidenten, som, om han ej
vill underteckna den, återsänder den med
erinringar till det hus, varifrån den utgått. Skall
den ändock bli lag, kräves upprepat beslut av
vartdera huset med 2/s majoritet. Därest en bill
ej blivit av presidenten återsänd inom 10 dagar
efter det den förelagts honom, skall den vara
lag, liksom om den av honom undertecknats,
såframt icke kongressen genom sin ajournering
förhindrar dess återsändande, i vilket fall den
ej skall vara lag. Såväl förstn. öppna veto som
det senare, s.k. fickvetot (pocket-veto) kommer
ofta i bruk.
Presidenten väljes genom indirekta
folkval för en tid av 4 år. Omval kan äga rum
hur många gånger som helst, men först 1940
ägde ett sådant rum för 2:a gången. Ej må
till president väljas någon, som ej är infödd
medborgare i F., där varit bosatt under 14 år
och fyllt 35 år. Kongressen, som äger
bestämma tiden för valet av elektorer och den dag,
samma för F:s hela område, då dessa skola
avge sina röster, har fastställt den förra till första
tisdag efter första måndag i nov. vart fjärde
år (skottår) och den senare till första måndag
efter andra onsdag i dec. s.å. Elektorerna utses
på sätt dess lagstiftande församling bestämmer
av varje stat till samma antal som hela antalet
senatorer och led. av representanthuset, vartill
staten är berättigad inom kongressen, överallt
utses de numera genom direkta folkval. I regel
är därvid hela staten en valkrets, med påföljd
att varje stats elektorsförsamling kommer att
tillhöra samma parti. Valet av president
förrättas i varje stat för sig, varefter rösterna
insändas till ordf, i F:s senat, som företar
röstsammanräkningen, varvid absolut majoritet
erfordras. I annat fall äger representanthuset välja
mellan de tre kandidater, som erhållit högsta
röstetalet. Presidenten inträder sedan i sitt
ämbete 2%. Utom i de fall, då endast relativ
majoritet av elektorsröster uppnåtts, är
presidentvalet att anse som avgjort genom
elektorsvalet i nov. Elektorerna äro näml, faktiskt
förpliktade att rösta på den, som resp, partikonvent
under sommaren nominerat. Partireglerna för
valen av delegerade till dessa, senast fastställda
1940, ha därför fått den allra största betydelse
för författningen. De skilja sig på så sätt från
varandra, att det republikanska partiet vid
fördelningen av antalet delegerade på de olika
staterna mer än det demokratiska gynnar de stater,
som bidragit till partiets seger vid föregående
president- och kongressval. Vid den avgörande
kandidatnomineringen röstas muntligt och
numera inom båda partierna per capita. Det av
det demokratiska partiet tidigare uppställda
kravet på omröstning pr stat och 2/s majoritet, för
att seger skulle anses vunnen, vidhålles ej mera.
Enkel majoritet är tillfyllest, men den måste
vara absolut såväl i det ena partiet som i det
andra. Genom statlig lagstiftning har man i
stor utsträckning sökt till förfång för
partiorganisationerna bereda de enskilda medborgarna
större inflytande på kandidatnomineringen. Flera
stater — färre dock nu än i början av årh. —
fordra, att delegerade till nationalkonventen skola
utses av folket självt, och göra det även möjligt
för valmännen att tillkännage sin mening rörande
vem som bör nomineras. —
Vicepresidenten utses för samma tid och på samma sätt
som presidenten med det undantaget, att i
händelse absolut majoritet ej uppnås, valet träffas
av senaten. Han träder i funktion, om
presidenten dör el. avsättes el. eljest blir oförmögen
SU 10. — 1153 —
37 — Red. avsl. V2 49.
— 1154 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
