Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater (U.S.A., USA) - Försvarsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
ständig ställning inom armén, då ett kommando
(Army Air Force, arméflyget) organiserades.
Vid F:s inträde i 2:a världskriget bestod
arméns flygvapen av operativa flygstridskrafter,
avsedda dels för självständig luftkrigföring, dels
för större operationer i samverkan med
arméstridskrafterna, flygförband för direkt samverkan
med arméstridskrafterna och flygförband i
besittningarna, avsedda för samverkan med
därva-rande arméstridskrafter. De operativa
flygstridskrafterna voro fördelade på 4 flygdistrikt: det
n.ö., s.ö., s.v. och n.v., vilka lydde direkt under
generalstabschefen i hans egenskap av högste
befälhavare för fälthären. Till sitt förfogande
hade denne en flygstab. Flygförbanden utgjordes
av grupper (flights), divisioner (squadrons),
flygflottiljer (groups), bestående av 3—4. divisioner,
samt flygeskadrar (wings), omfattande 2—3
flottiljer. De högre operativa förbanden utgjordes
av divisions och air forces, bestående av
varierande antal eskadrar och flottiljer. De direkt
armé-samverkande förbanden ingingo organisatoriskt i
armékårerna och utgjordes i regel av divisioner.
Flygstridskrafterna i besittningarna voro
baserade inom militärdepartementen Hawaii,
Filippinerna, Panama (Karibiska kommandot) och
Puerto Rico och leddes av resp, kommendanter.
Personalstyrkan uppgick till 23,000 officerare,
16,000 kadetter och 275,000 man, men steg under
kriget till 2,411,000 man. Antalet flygplan, som
tillfördes flygstridskrafterna, ökade mycket
kraftigt, och årsproduktionen inom landet uppgick
1944 till 96,318. Förbanden växte i antal, och
vid krigets slut funnos 218 flottiljer med
stridsflygplan, fördelade på 15 air forces-, totala
flygplanantalet var 80,000.
Efter kriget skedde även nu en kraftig
demo-bilisering, och såväl personalstyrkan som antalet
flygplan i tjänst minskades betydligt. I början
av 1947 uppgick antalet militär personal till o.
300,000, och endast ett 10-tal flottiljer voro
stridsberedda. Flygplan sattes i förråd el.
såldes tills, med sin utrustning. I och med att den
politiska spänningen mellan Sovjetunionen och
F. skärpts, har en upprustning åter börjat. Vs
1947 blevo arméns flygstridskrafter en
självständig försvarsgren, United States Air Force
(USAF), jämställd med armén och marinen. Ett
flygdep. bildades.
1910 kan sägas utgöra födelseåret för
marinflyget. Då utfördes näml, de första försöken
att starta flygplan från fartygsdäck. 1914
byggdes den första marinflygstationen, och vid i:a
världskrigets början bestod marinflyget av 38
officerare och 163 man. Vid slutet av kriget
hade personalstyrkan stigit till 2,835 officerare
och 30,683 man, fördelade på 21 flygstationer.
1922 tilldelades marinflyget sitt första
hangarfartyg. 1927 tillfördes två nya, större
hangarfartyg, som först voro avsedda som kryssare men
som omändrades till hangarfartyg. 1931 beslöts,
att marinflyget under en 5-årsperiod skulle
uppbyggas till att omfatta 1,000 moderna flygplan.
Uppbyggnadsprogrammet gick långsamt under
1930-talet, men i och med 2:a världskrigets
utbrott skedde en kraftig upprustning vad
beträffar såväl personal som flygplan, hangarfartyg och
flygstationer. Marinflyget organiserades på
förband, tilldelade de operativa sjöstridskrafterna,
baserade på hangarfartyg, slagskepp och
kryssare, och flygstridskrafter, samverkande med
flottans fartygsspaning, baserade ombord på tunga
kryssare, samt 5 landbaserade
fjärrspaningsflottil-jer. Utöver dessa funnos landbaserade förband,
tilldelade marindistrikten och marinkåren.
Flygplanantalet uppgick 1945 till o. 40,000, men 1946
—47 skedde en omfattande nedskärning i och med
demobiliseringen.
Den återuppbyggnad av såväl självständiga
flygvapnet som marinflyget, vilken nu har
börjat, har f.n. resulterat i att det förra består av
14 kommandon (commands), av vilka 9 befinna
sig i hemlandet och 5 utomlands. Dessa utgöras
av flygförband i ockupationsländerna, USAF i
Europa, och Fjärran östern-förbanden (Far East
Air Forces) samt förband i Alaska (Alaskan Air
Command), i Karibien (Caribbean Air Command)
och på Hawaii (Pacific Air Command). De 9
kommandona i hemlandet äro ansvariga för
landets luftförsvar och för de strategiska och
taktiska flygstridskrafternas beredskap, underhåll,
forskning m.m. Dessa utgöras av Strategic Air
Command, för långtgående bomb-, spanings- och
jaktföretag, självständigt el. i samverkan med
övriga försvarsgrenar; Tactical Air Command, med
uppgift att utföra anfall mot kommunikationer
av olika slag och mot en motståndares
flygstridskrafter såväl i luften som på marken, i
regel vid fronten el. dess närhet; Air Defense
Command, som ansvarar för luftförsvaret genom
dag- och nattjaktförband och som dessutom
handhar viss träning för personal tillhörande
reservorganisationerna; Air Material Command, som
utför försök och prov med ny materiel samt
handlägger forskningsärenden; Air Training
Command, som ansvarar för utbildning av flygande
personal och teknisk markpersonal; Air
Univer-sity, som övervakar undervisning vid
flygvapnets skolor; Military Air Transport Service,
med uppgift att verkställa all transportering
luft-ledes av icke taktisk natur för samtliga
försvarsgrenar och att handha flygräddningstjänst,
väderleksflygningar m.m.; Air Proving Ground,
som utför taktiska prov med flygstridskrafternas
utrustning, och Headquarters Command, som
handhar administrationen av flygledningens (Air Force
Headquarters) personal samt flygningar för
densamma.
I mitten av 1948 bestod det självständiga
flygvapnet av 55 flottiljer (groups), varav 13 tunga
bomb-, 3 lätta bomb-, 24 jakt-, 8 transport- och
7 spaningsflottiljer. Dessutom funnos 17
självständiga divisioner, bl.a. för räddningstjänst,
sam-bandsflygningar m.m. Personalstyrkan uppgick
till 360,000 man, och 11,500 flygplan voro i tjänst,
varav dock endast 4,000 i i:a linjen. En
utökning skall ske före V7 1950 till 70 flottiljer i
reguljära flygvapnet, bestående av 21 tunga och
medeltunga bomb-, 5 lätta bomb-, 25 jakt-, 10
transport- och 9 spaningsflottiljer samt 22
självständiga divisioner. Dessutom skall
reservorganisationen utbyggas, så att National Guard skall
omfatta 27 flottiljer, fördelade på 72 jakt- och
12 lätta bombdivisioner, samt 34 flottiljer i Air
— 1167 —
— 1168 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
