Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater (U.S.A., USA) - Mynt - Finanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
enda mynt före lagen av 2/4 1792, på vilken F:s
myntsystem ännu är grundat. Den viktigaste
förändringen är införandet av guldmyntfot 1900.
Myntenhet är 1 dollar ($) = 100 cents. 1934
minskades guldinnehållet i 1 $ från i,so46 g till 0,8886 g.
Efter 1933 har någon guldmyntning ej skett, och
efter 1935 har ej heller 1 S i silver präglats. F.n.
(jan. 1949) är l $ = 3,60 kr. Numera myntas i
silver V2 (ofta utgiven som jubileumsmynt) och
V4 $ samt 10 cents (dime*), i kopparnickel 5 och i
koppar 1 cent. Tidigare ha även präglats i guld
20, 10 (eagle), 5, 3, 2 V2 och 1 S, i silver 1 $
(trade-dollar*) samt 20, 5 och 3 cents, i nickel 3,
i brons 2 och 1 cent samt i koppar V2 cent.
Under 2:a världskriget präglades 5 cents av en
speciell silverlegering och 1 cent av stål, överdraget
med zink. Myntverkstäder finnas numera i
Phi-ladelphia, Denver och San Francisco. N.L.R.
Finanser. F:s skattesystem torde vara världens
mest komplicerade. Skatter upptas ej blott av
federationen utan även av de 48 delstaterna samt
av o. 175,000 lokala korporationer av olika slag.
Delstaterna ha full frihet att efter behag
organisera sitt skattesystem inom den av
konstitutionen uppdragna ramen, och även i fråga om den
lokala beskattningen möter man stora
skiljaktigheter. Egendomligt för det amerikanska
skattesystemet är också det sätt, varpå
beskattnings-makten regleras av konstitutionen. Så gällde
t.ex. till 1913 regeln, att direkta skatter skulle
fördelas på de olika delstaterna i proportion till
folkmängden. Detta gjorde, att det praktiskt
taget var omöjligt att uppta t.ex. en inkomstskatt.
Konstitutionen angav dock ej, vilka skatter som
voro direkta, varför de federala myndigheterna
i strid mot vanlig terminologi tolkade
bolags-och arvsskatter som indirekta. Först när
konstitutionen ändrades på denna punkt, kunde en
allmän inkomstskatt införas. Fortfarande kunna
de federala domstolarna med stöd av
konstitutionen förbjuda varje skatt, som anses ha annat
ändamål än blott att skaffa det allmänna inkomst.
Denna möjlighet har ofta utnyttjats. Den
allmänna inkomstskatten består dels av en
proportionell grundskatt, normal tax, dels ock av en
starkt progressiv tilläggsskatt, sur tax. Någon
årlig förmögenhetsskatt upptas ej av federationen.
Relativt höga skattefria grund- och
familjeav-drag göra, att den federala inkomstskatten är
föga tryckande för mindre och medelstora
inkomsttagare. Typiskt för inkomstskatten är den
utsträckning, i vilken kapitalvinster bli föremål
för beskattning och avdrag får ske för
kapitalförluster. Bestämmelserna härom ha i hög grad
bidragit till att ge inkomstskatten dess
komplicerade karaktär. Av aktiebolag uttas två
inkomstskatter, vilka utgå efter en progressiv
tariff. Då utdelningen dessutom beskattas hos
aktieägarna, blir den dubbelbeskattad. Under 2:a
världskriget ha upptagits skatter på outdelade
vinster och spec. höga vinster, vilka nu ånyo
upphävts, över huvud taget har
aktiebolagsskatten varit ett tvisteämne mellan å ena sidan
storfinansen och å andra sidan de breda lagren, vilka
hyst en stark misstro till de stora bolagen.
Federationen upptar tvenne kvarlåtenskapsskatter,
vilka på stora förmögenheter kunna uppgå till
mycket höga belopp. Även delstaterna utta i
regel skatt på arv. Konsumtionsskatter utgå
främst på alkoholdrycker, tobak, socker och
motortrafiken. Grundvalen för delstaternas och
kommunernas beskattning utgöres av den allmänna
förmögenhetsskatten. I ett primitivt samhälle,
sådant som kolonierna en gång utgjorde, gav
denna ett gott uttryck för skatteförmågan,
därigenom att så gott som alla välbärgade förfogade
över fast egendom, som var lätt att konstatera
och värdera. Det ekonomiska livets utveckling
medförde dock, att allt större del av
förmögenheten kom att bestå av aktier, obligationer m.fl.
tillgångar, som lättare kunde undandras taxering.
Resultatet härav har blivit, att
förmögenhetsskatten ej längre är allmän utan främst drabbar den
fasta egendomen. I vissa stater är den lösa
egendomen direkt undantagen från skatt el.
träffas av en lägre tariff, medan i andra
skattepraxis har lett till att den till större delen
befrias från skatt. För att öka sina inkomster
uppta delstaterna därför jämte den allmänna
förmögenhetsskatten måttligt progressiva
inkomstskatter och i regel även arvsskatter.
Kommunerna och andra lokala sammanslutningar ha
dock enbart förmögenhetsskatten att lita till.
Denna utgår i skilda kommuner med starkt
växlande tariff, och ojämnheten i beskattning
skär-pes än mer genom den bristfälliga taxeringen.
Taxeringsmännen äro vanl. avlönade tjänstemän,
tillsatta genom kommunala val, och de undvika
ofta en rigorös taxering, som skulle försvåra
deras återval. Av delstaterna tillsatta
skattekom-missioner ha endast delvis lyckats effektivisera
taxeringen. I många kommuner är den fasta
egendomen — åtm. på papperet — orimligt hårt
taxerad. En reformering av kommunalskatten
torde dock ej vara möjlig utom i samband med
en rationalisering av hela den lokala
förvaltningen, vilken försvåras genom att denna i sitt
nuv. skick erbjuder politiker otaliga sinekurer.
Delstaternas strävan att dra till sig skatteobjekt
har ytterligare ökat olikformigheten i
beskattningen. Det stora antalet beskattande organ ger
upphov till ständiga tvister rörande
dubbelbeskattning o.d.
Under 1930-talet tilldrog sig F:s finanspolitik
internationellt intresse genom att man medvetet
använde en underbalanserad budget som medel
att skapa sysselsättning. Resultatet blev en
höjning av statsskulden från 20 till 40 milliarder $.
Under 2:a världskriget ökades statsskulden starkt
trots skattehöjningar. Till följd av dessa
skattehöjningar gav budgeten under 1946/47 och 1947/
48 stora överskott, även sedan kapitalutgifterna
täckts medels skattemedel. Då priskontroll och
ransoneringar slopats, utgjorde budgetpolitiken på
så sätt det värdefullaste hjälpmedlet i kampen
mot den fortskridande inflationen. Under 1945/46
uppgingo de totala inkomsterna för federationen
till 44,230 mill. S, varav ej mindre än 30,884
mill. föllo på skatter på inkomst o.d., medan
6,496 mill. kommo på inhemska acciser och blott
435 mill. på tullar. De totala utgifterna uppgingo
till 63,714 mill. $. Härav föllo ännu 45,060 mill.
på försvarsutgifterna, medan hjälp åt ”veteraner”
uppgick till 4,414 och skuldräntor till 4,741 mill.
— 1171 —
— 1172 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>