Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater (U.S.A., USA) - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
(1851) . Han var denna periods främste konstnär,
i det att själva hans metod var konstnärlig, icke
spekulativ el. filosofisk. Edgar Allan Poe
(1809—49) förebådade symbolisterna; han har
emellertid sin största betydelse som estetisk teoretiker
och skapare av novellen. Henry W.
Long-f e 11 o w (1807—82) uppträdde som massdistributör
av europeisk kultur genom sina många övers.,
särsk. av Dante. Han gjorde ett försök att
åstadkomma ett amerikanskt epos (”Hiawatha”, 1855),
vilket emellertid bygger mera på litteraturintryck
än på omedelbar inspiration. Herde- och
kväkar-skalden John G. Whittier (1807—92) och
den kvicke och spekulative Oliver Wendell
Holmes (1809—94) äro representanter för det
europeiserade New England men icke för det
verkliga Amerika; Holmes var emellertid en av
de första, som kritiserade 1800-talets sentimentalitet.
— James Russel Lowell (1819—91)
markerade i och med ”Biglow papers” (1848 och 1862)
med dess satir av de inhemska förhållandena, att
man i sitt ämnesval vänt tillbaka till samtidens
Amerika. Med Europas litterära traditioner
förtrogna amerikaner togo till slut avstånd från
sentimentaliteten och började i naturalistiska ordalag
söka uttryck för sitt eget lands kultur.
Inbördeskriget skapade i Nordamerika en ny patriotism
och ett större oberoende av Europa. Den
förnämsta gestalten inom denna rörelse tillbaka till
regionalismen var Walt Whitman (1819—
92). Hans motivkrets, demokratien och den
kroppsliga skönheten, var ny, och han skapade däråt en
ny form, som bildade en grundval för framtida
experimenterande. Hans ”Leaves of grass” är det
viktigaste arbetet för förståelsen av den moderna
amerikanska litteraturen; däri kombineras
tran-scendentalismens filosofiska styrka med den
nya amerikanska andan. Emily Dickinson
(1830—86), som tagit starka intryck av Emerson
och var förtrogen med äldre och nyare engelsk
poesi, skrev en i fråga om stil och innehåll starkt
personlig lyrik, som, sedan den blev känd efter
hennes död, blivit föremål för ständigt växande
uppskattning. Inom romanen gjorde pionjärerna
den första attacken mot sentimentaliteten. B r e t
Harte (1836—1902) skildrade realistiskt
guldfebern och bragte novellen ytterligare ett steg
framåt genom ”The luck of Roaring Camp”. Ett nytt
slags humor uppträdde i Mellersta Västern: A r t
e-mus Ward (1834—67) och Samuel L. C1
e-mens (sign. Mark Twain, 1835—1910) äro
dess typiska representanter, ”Tom Sawyer” dess
typiska bok. Om ”Innocents abroad” ställes vid
sidan av Irvings ”Sketch book”, blir det tydligt,
vilken förändring denna nya humor åstadkom.
Järnvägsnätets utbyggande gjorde, att mera vikt
lades vid lokalfärgen: Edward Eggleston
(1837—1902) skildrade Indiana, Harriet
Bee-cher Stowe (1811—96) och Mary Wilkins
Fre em an (1862—1930) New England, G e o r g e
Washington Cable (1844—1925) Louisiana,
och Joel Chandler Harris (1848—1908),
som skapat Brer Rabbit, negerns symbol, Virginia.
Framför allt står emellertid den amerikanska
romanen i beroende av samtida europeisk litteratur,
detta särsk. med avseende på formen. William
Dean Howells (1837—1920) införde den
frans
ka realistiska tekniken i ”Rise of Silas Lapham”
(1885) och utövade som utg. av tidskr. stort
inflytande. Senare införde han den ryska romanen
med ”Hazard of new fortunes” (1889). Henry
James (1843—1916) tillbragte det mesta av sin
tid i Europa; han blev emellertid av stor betydelse
för den amerikanska litteraturen, därför att han
kände dess brist på traditioner och arbetade för
att skapa sådana; därtill kom hans fina känsla
för kompositionen (”Portrait of a lady”, 1881, ”The
ambassadörs”, 1903).
Den litterära realism, som under 1800-talets sista
decennier ersatte de romantiska
grundstämningarna i seklets tidigare produktion, övergick omkr.
sekelskiftet i en fullt utbildad naturalism.
Stephen C r a n e s (1871—1900) skildring från
nordamerikanska inbördeskriget, ”The red badge of
courage” (1895), betecknar denna riktnings
genombrott. Frank Norris (1870—1902) var
övervägande naturalist, och med hans sociologiska
skildring ”The octupus” (1901) och den
Zola-påverkade romanen ”McTeague” (1899) var
naturalismen ett faktum. Riktningens förnämste
representant var Theodore Dreiser (1871—1945),
som i massiva, stilistiskt kantiga tvärsnitt bragte
den samhällsskildrande genren till fulländning med
”An American tragedy” (1925). Jack Londons
(1876—1916) brokiga produktion omfattade både
konstnärligt fullgoda äventyrsromaner som ”The
sea wolf” (1904) och starkt socialistiska
klass-kampsskildringar som ”The iron heel” (1908). Den
socialistiska romanens främsta företrädare är dock
Upton Sinclair (f. 1878). Hans nästan
oöverskådliga produktion, med toppunkter som
”The jungle” (1906) och ”Oil” (1927), är med sina
våldsamma angrepp mot det kapitalistiska
samhället starkt tendentiös och har i allm. ringa
litterärt värde. Sherwood Anderson (1876—
1941) införde den psykologiserande naturalismen
med novellsaml. ”Winesburg, Ohio” (1919) och
väckte stor uppmärksamhet med den sinnligt
pri-mitivistiska romanen ”Dark laughter” (1925).
Författarinnorna Edith Wharton (1862—1937),
Willa Cather (1876—1947), Ellen
Glasgow (1874—1945) och Zona Gale (1874—1938)
representera en mera moderat riktning inom
naturalismen. Cather får anses som den mest
betydande; särsk. hennes emigrantskildringar ”O
pio-neers” (1913) och ”My Antonia” (1918) äro
väsentliga. Booth Tarkington (1869—1946) har
vunnit stor popularitet med överklasskildringar som
”The plutocrat” (1927). En ny romantisk riktning
framträdde vid mitten av 1910-talet. James
Branch Cabell (f. 1879) är en filosofiskt
inriktad förf., som starkt betonar drömmens och
fantasiens betydelse i t.ex. ”Jurgen” (1919). J
o-seph Hergesheimer (f. 1880), Donn
Byrne (1889—1928) och Robert Nathan (f.
1894) höra till samma skönhetsdyrkande falang.
Tiden efter i:a världskriget medförde en rik
litterär produktion. Jämsides med den materiella
högkonjunktur, som varade 1920-talet ut,
försiggick en genomgripande omvärdering av seder och
bruk. Den moraliska nivelleringen stegrades till
ett maximum, lönnkrogarna florerade, korruptionen
blev regel, och gangsterligorna bildade en stat i
staten. Dessa förhållanden avspeglades och
pe
— 1221 —
— 1222 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
