Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater (U.S.A., USA) - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
netrerades av de vid denna tid framträdande
författarna. Sinclair Le w i s (f. 1885), som
visserligen debuterat redan 1914, fick en social
bakgrund till sina satiriska skildringar av den
amerikanske småborgaren i ”Main Street” (1920) och
”Babbit” (1922). Francis Scott
Fitzge-rald (1896—1940) blev en talesman för den nya
psykoanalysinspirerade sexualmoralen, och med
”The great Gatsby” (1925) skapade han den första
gangsterromanen. John Dos Passos (f. 1896)
gav i trilogien ”U.S.A.” (1930—36) en märklig
krönika om mellankrigstidens förhållanden,
samtidigt som han införde nya grepp i den litterära
tekniken. E r n e s t Hemingway (f. 1896) står
som den kanske mest typiske representanten för
denna tids illusionslösa, krigsmärkta
människotyp, och med verk som ”The sun also rises”
(1926) och ”A farewell to arms” (1929) har han
med sin kyliga verklighetsuppfattning och drivna,
lapidariska stil utövat ett stort inflytande på den
samtida litteraturen. William Faulkner (f.
1897) är till stil och verklighetsuppfattning
He-mingways motsats, men romaner som ”As I lay
dying” (1930) och ”The hamlet” (1940) ha givit
honom ett väl så starkt inflytande som denne.
Louis Bromfield (f. 1898) angrep i ”The
stränge case of Miss Annie Spragg” (1928) den
puritanska livsmoralen, och i ”Twenty-four hours”
(1930) gav han en förnämlig New York-skildring,
medan hans senare produktion närmar sig
bestsellernivån. Waldo Frank (f. 1889), L u
d-wig Lewisohn (f. 1882), Ben Hecht (f.
1894), Floyd Dell (f. 1887), Carl Van
Vechten (f. 1880) och Stephen Vincent
Benét (1898—1943) äro alla betydande
mellan-krigsförf. Särsk. Lewisohns äktenskapsromaner
äro symtomatiska för tidens problemställningar,
och även de övriga ha i huvudsak kampen mellan
könen på programmet. Thornton Wilder
(f. 1897) hade stor framgång med den fabelartade
historiska romanen ”The bridge of San Luis Rey”
(1927) och den i Lewis’ stil hållna satiriska
romanen ”Heaven is my destination” (1935). Ring
Lardners (1885—1933) utomordentliga
skildringar från sportens värld (”Round up”, 1929)
ställer honom i särklass i denna genre.
Depressionen i början av 1930-talet resulterade
i en omfattande proletärlitteratur, vars
företrädare dock endast i undantagsfall producerat mer
än några få verk vardera. Edward
Dahlberg (f. 1900), Jack Conroy (f. 1899),
Grace Lumpkins och Catharine
Bro-d y utgåvo uppmärksammade strejkromaner. A
1-bert Halper (f. 1904) behandlade i ”The
foundry” (1934) arbetarens problem ur
kol-lektivistisk synpunkt. Dorothy Parker (f.
1893) gisslar den välsituerade överklassen i
ironiska skildringar som novellsaml. ”After such
pleasures” (1933). James Thomas
Färre 1 (f. 1904) blev depressionslitteraturens
förnämste företrädare med trilogien ”Studs
Loni-gan” (1932—35). Sydstatsskildraren E r s k i n e
C a 1 d w e 11 (f. 1903) fäste världens
uppmärksamhet på den fattige vite jordbrukarens problem i
”Tobacco road” (1932), och i ”God’s little acre”
(1933) behandlade han textilarbetarnas förhållanden,
samtidigt som han gjorde sig till talesman för
en primitivistisk människouppfattning. John
Steinbeck (f. 1902) skrev strejkskildringen ”In
dubios battle” (1936) och utgav 1939 30-talets
kanske mest omtalade roman, det storslagna
ar-betareposet ”Grapes of wrath”. Den s.k.
”hårdkokta skolan”, dit man ibland räknar även
Hemingway, har sin förnämste och mest konsekvente
företrädare i James Cain (f. 1892), som
skapade stilen med sin fräna, ordknappa roman ”The
postman always rings twice” (1934). John
O’H a r a (f. 1905), Horace McCoy (f. 1897)
och gangsterskildraren William Riley B u
r-n e 11 (f. 1899) tillhöra samma falang. Thomas
W o 1 f e (1900—38) debuterade 1929 med den
storartade självbiografiska romanen ”Look homeward,
angel” men kunde i sin fortsatta produktion icke
infria kritikernas högt ställda förväntningar. G e
r-trude Stein (1874—1946), Henry Miller
(f. 1891) och K a y B o y 1 e (f. 1903), som vistades
i Paris under mellankrigstiden, representera det
artistiskt exklusiva i den nyare amerikanska
litteraturen. Stein, som också utgivit en självbiogr.,
”The autobiography of Alice B. Toklas” (1933),
har betytt mycket för den unge Hemingway,
medan Millers inflytande främst märkes i
1940-tals-litteraturen. Den regionalt begränsade, historiskt
färgade romanen har utvecklats till en populär
genre, i stort sett oberoende av tidens litterära
strömningar. Elisabeth Madox Roberts
(1886—1941), Evelyn Scott (f. 1893), K
a-therine Ann Porter (f. 1894) och M a j
o-rie Kinnan Rawlings (f. 1896) ha alla
producerat värdefulla skildringar, begränsade till vissa
stater. John P. Marquand (f. 1893) har New
England till utgångspunkt i t.ex. ”The late Georg
Apley” (1937). James Boyd (f. 1888),
Kenneth Roberts (f. 1885) och Hervey Allen
(f. 1889) äro framträdande representanter för den
romantiserade historiska romanen. Pearl Buck
(f. 1892) införde med sina Kina-skildringar, ss. ”The
good earth” (1931), ett exotiskt drag i den
amerikanska litteraturen.
William Saroyans (f. 1908) naivistiska,
lätt filosofiska författarskap, som det framkommer
i ”The daring young man on the flying trapeze”
(1934) och i ”The human comedy” (1943),
kännetecknas av djup humanitet och fredsvilja.
Kos-mopoliten Frederic Prokosch (f. 1909)
behandlar helst utomamerikanska ämnen (”The skies
of Europé”, 1941, ”Storm and echo”, 1948). C a
r-son McCullers (f. 1917) och Eudora
Welty (f. 1909) äro två begåvade författarinnor,
som vanl. hämta sina motiv från Sydstaterna. H
o-ward Fast (f. 1914) utnyttjar i sina romaner
historiska ämnen i tendentiöst syfte. Kenneth
Patchen (f. 1911) och Anais Nin (f. 1903)
ha under 1940-talet spelat en betydande roll i den
litterära debatten med åtskilliga djärvt
avantgardistiska verk. Robert Penn Warren (f.
1905) är både lyriker, prosaist (”All the king’s
men”, 1946) och kritiker och har ibland betecknats
som F:s ledande litterära gestalt under 1940-talet.
Bland de många negerförf., som framträtt under
de sista decennierna, märkes Langston
Hughes (f. 1902), som gjort sin förnämsta insats som
lyriker med ”The weary blues” (1926) men även
— 1223 —
— 1224 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
