Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater (U.S.A., USA) - Litteratur - Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
uniform” (1934) till talesman för
Trotskij-sym-patisörernas läger, medan M i c h a e 1 G o 1 d (f.
1896) och Granville Hicks (f. 1901) i tidn.
”New Masses” representera den Stalin-trogna
falangen. Victor Francis Calverton (1900
—40) använde i sitt arbete ”The liberation of
American literature” (1932) en kombination av
H. Taines teorier och de marxistiska doktrinerna.
Edmund Wilson (f. 1895; ”Axel’s castle”,
1932), Malcolm Cowley (f. 1898; ”The lost
generation”, 1931) och Kenneth Burke (f.
1897) tillhöra en mera moderat riktning inom
den radikala falangen och ha genom tidn. ”New
Republic” sökt förena de marxistiska teserna med
rent estetiska synpunkter på litteraturen. James
T. Farrel påpekade i ”A note on literary
criti-cism” (1936) det absurda i en alltför trång och
rent sociologisk tillämpning av de marxistiska
doktrinerna. Alfred Kazin (f. 1915) har
under 1940-talet alltmer kommit i förgrunden
som en mycket lovande, sociologiskt inriktad
kritiker med verk som ”On native grounds”
(1942). A.H.K.;L.E.H.
Teater. Från början av 1700-talet spelade
resande sällskap i större städer och samhällen, men
standarden var merendels ganska låg.
Repertoaren bestod nästan uteslutande av engelska
pjäser (Farquhar, Fielding, Jonson, Otway och
Shakespeare). 1752 ankom ett sällskap, The
Hallam Company under ledning av Lewis
Hallam d.ä., från England, och d.å. markerade
upptakten till ett högre och mera organiserat
teaterliv. Detta dominerades under senare hälften
av 1700-talet nästan fullst. av engelska
skådespelare. Tidvis motarbetades teatern liksom i andra
länder av religiösa skäl. 1774 utfärdades sålunda
en lag mot offentliga nöjen, som återkallades
definitivt först 1789. Lagen kringgicks dock på
många sätt. Ännu under 1800-taIets första
decennier bibehöll prästerskapet en fientlig
inställning till teatern. Nya teatrar uppstodo dock, och
nya sällskap, bland vilkas medl. märktes flera
av samtidens mest berömda skådespelare,
anlände från England och stimulerade till ökade
inhemska ansträngningar. Med ingången av
1800-talet anses den experimentella perioden inom
amerikansk teater vara avslutad. Under inbördes
tävlan med de engelska sällskapen började
småningom en nationell scenkonst sakta växa fram.
Det engelska inflytandet var visserligen ganska
stort ännu under senare delen av 1800-talet men
hade dock förlorat sitt hårda grepp om den
inhemska scenkonsten. Icke så få engelska
skådespelare blevo naturaliserade amerikanska
medborgare. Den berömda teaterdynastien Barrymore
härstammar sålunda från den engelska
skådespelerskan Louisa Lane (Louisa Drew). I och med
kommunikationernas utveckling o. 1840 började
europeiska stjärnturnéer genomkorsa landet och
tillförde den nationella amerikanska teatern många
nyttiga intryck. Bland berömda teatrar under
1800-talets senare hälft märktes Castle Garden i
New York, där Jenny Lind uppträdde f.g. i F.
1850. Där firades också två år senare
100-års-dagen av den nordamerikanska teaterns
grundande. Andra berömda teatrar voro Niblo’s Garden,
Wallack’s Theatre och Booth’s Theatre, samtliga.
i New York. Den sistn. grundades 1867 av en
av årh:s mest populära amerikanska skådespelare,
Edwin Booth, vars palats senare blivit hemvist
för The Players, ledande sammanslutning av
amerikanska skådespelare. Under konkurrens av
europeiska storheter som Sarah Bernhardt, Henry
Irving, Adelaide Ristori, Adolf v. Sonnenthal,
Ellen Terry m.fl. och deras sällskap växte sig
den inhemska teatern allt starkare och upplevde
under senare hälften av 1800-talet en
blomstrings-tid. Beroendet av de europeiska
stjärnskådespe-larna kändes dock mycket starkt, framför allt
därför, att deras framträdande drog publikens
uppmärksamhet från ensemblen som helhet och
från pjäsen. Engelsk, fransk och tysk dramatik
samt enklare amerikanska melodramer utgjorde
den huvudsakliga repertoaren, ända tills Augustin
Daly under 1800-talets två sista decennier gav
även den värdefulla inhemska dramatiken en
chans på sin teater. Dalys teater var också den
första amerikanska teater, som gästspelade i
England. Mot slutet av årh. råkade emellertid
teaterverksamheten helt i händerna på två mäktiga
truster (Charles Frohmans The Theatrical
Syndi-cate, från 1896, och Lee Shubert, från 1901), vilka
endast voro intresserade av teatern som
affärsföretag. Dessa truster lade under sig så gott som
all teaterdrift i landet. Varje teaterlokal kom
under sträng kontroll och fick hyras ut endast
till sällskap, som voro anslutna till trusterna.
Några möjligheter till privat teaterdrift funnos
sålunda knappast. Teatrar med fast ensemble
existerade över huvud taget icke. Det var
uteslutande s.k. ”stjärnsällskap”, som för höga gager
och med dyrbara omkostnader turnerade landet
runt. Detta free lance-system innebar — och
innebär fortfarande — oftast, att samma
skådespelare utförde samma roll under längre tid, icke
sällan under flera år, något som visade sig ha
en ödesdiger inverkan både på teaterlivet i stort
och på skådespelarna. Av ekonomiska skäl
rationaliserades verksamheten i stor utsträckning,
och de monopolanslutna teatrarna bytte
sinsemellan pjäser, skådespelare och regissörer. En mängd
teaterbyggnader omdanades till varietéer och
biografer, och endast större städer hade under
sådana förhållanden ekonomiska och praktiska
möjligheter att hålla sig med teatrar i konstnärlig
mening. Ganska snart uppkom en kraftig
reaktion mot denna rovdrift av teatern. Omkr. 1906
började näml, i F. en rörelse, The Little Theatre
Movement, efter mönster av de ”fria teatrar”,
som uppstodo överallt i Europa i naturalismens
spår under 1800-talets sista decennium. I regel
voro dessa teatrar sammansatta av amatörer
men under yrkeskunnig ledning. Många av
dessa little theatres fingo efter hand en
halvprofessionell karaktär. Dessa försöksteatrar ha haft
en oöverskådlig betydelse för den moderna
scenkonsten i F. och växte efter hand till något
av en kulturell folkrörelse. Tjugo år efter
rörelsens grundande funnos o. 1,000 sådana
försöksteatrar i landet. De voro resp, stads
tillhörighet och hade en utpräglat lokalbetonad
repertoar. Efter mönster av Stanislavskijs
Konstnärliga teater i Moskva uppstodo även de s.k.
art theatres; till skillnad från de förra voro
— 1227 —
— 1228 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
