Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Företagsbudget - Företagsdemokrati - Företagsekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRETAGSEKONOMI
att ge företaget en fast plan för den löpande
verksamheten och att dessutom möjliggöra en
kontinuerlig drift. Det är emellertid också
värdefullt att med hjälp av en finansbudget
kunna skaffa sig en överblick över behovet av
likvida medel och möjligheterna att anskaffa
dessa. Då uppställandet av en sådan budget måste
förutsätta kännedom om den närmaste tidens
betalningsförpliktelser (leverantörskulder,
arbetslöner o.s.v.) och om de likvider, som under samma
tidsavsnitt kunna påräknas komma att inflyta,
måste finansbudgeteringen vanl. ske på ganska
kort sikt (månads-, ev. kvartalsbudget), om
budgeten skall bli något så när tillförlitlig.
En förutsättning för att f. skall bli effektiv
är, att dess efterlevnad noga övervakas och att
ständiga jämförelser mellan i verkligheten
uppkomna siffror och motsvarande budgetsiffror
komma till stånd (budgetkontroll). Dock bör
man givetvis ej alltför stelbent följa budgeten,
om förhållanden, som tidigare ej kunnat förutses,
skulle göra viss omläggning av verksamheten
nödvändig el. för företaget fördelaktig. I många
fall kan det vara lämpligt att utarbeta budgeten
från alternativa förutsättningar. — Rätt
utnyttjade kunna budgeten och budgetkontrollen liksom
en effektiv kostnadsberäkning och bokföring ge
företagsledningen många värdefulla impulser för
det framtida handlandet. Vh.
Företagsdemokrati, se Industriell demokrati.
Företagsekonomi kan definieras som
vetenskapen om de ekonomiska problem, som beröra
företagens organisation, förvaltning och
verksamhet. I mots. till nationalekonomien, som sysslar
med de ekonomiska sammanhangen i stort, ägnar
sig f. åt undersökning endast av sådana
företeelser, som falla inom det enskilda företagets
intressesfär. En sådan avgränsning av ämnenas
omfattning måste nödvändigtvis ha till följd, att
vissa ekonomiska problem bli föremål för
behandling inom båda ämnena, varvid den
nationalekonomiska framställningen i regel blir mera
abstrakt och matematisk. Som ex. härpå kunna
nämnas kostnadsanalys och prispolitik,
arbetsmarknadsfrågor och lönepolitik. Med hänsyn till
det stora antal frågor, som falla inom båda
ämnenas områden, har det t.o.m. ifrågasatts, om det
i längden är möjligt att hålla dessa avskilda
från varandra; många ekonomiska spörsmål äro
av så stor betydelse för såväl samhället som
det enskilda företaget, att den vetenskapliga
forskningen och undervisningen samtidigt borde beakta
dem ur bådas synpunkt. Gentemot denna åsikt
kan emellertid anföras, att ämnet f. — i varje
fall som detta uppfattas vid de svenska
handels-högsk. — ej blott sysslar med ekonomi i ordets
egentliga mening utan även innehåller väsentliga
moment, vilka närmast skulle kunna betecknas
som ämnets mera tekniska delar (jfr den äldre
beteckningen handelsteknik). Hit kunna t.ex.
räknas bokföringsteknik (termen här använd i mots.
till bokföringsteori), revisionsteknik,
kontorsorga-nisation och fabriksorganisation. Dessa delar av
ämnet, vilka i många fall ha större anknytning
till lagstiftning, resp, industriell teknologi än till
ekonomisk teori, kunna ej gärna behandlas i
nationalekonomien. Säkerligen skulle det också
SU io. — 1240 —
40 — Red. avsl. ®/a 49.
vara olämpligt att låta de i egentlig mening
företagsekonomiska problemen i deras helhet
studeras inom nationalekonomien och sammanföra
studiet av de mera tekniskt betonade avsnitten
till ett ”praktiskt” läroämne, kallat företagsteknik
e.d., från vilket alla rent ekonomiska
principdiskussioner skulle vara bannlysta. Med hänsyn
till såväl undervisning som forskning är det en
avgjord fördel, att företagens rent ekonomiska
problem och deras ekonomisk-tekniska problem
bli föremål för behandling inom en gemensam
yttre ram.
F. är en ung vetenskap, vars utveckling
intimt sammanhänger med handelshögskolornas. I
Tyskland grundades den första handelshögsk.
1898 (Leipzig), och den följdes snart av andra.
De tidigaste handelshögsk. synas i rätt stor
utsträckning ha varit bundna av de lägre
handelsskolornas undervisningsplaner i bokföring,
handelsräkning och handelslära, vilka ämnen
tillsammans ofta betecknades med namnet
Handelswis-senschaft el. Handelstechnik, något senare även
Privatwirtschaftslehre el. Handelsbetriebslehre.
Undervisningen var i de flesta fall täml. elementär
under den tidigaste handelshögskoleepoken, men
snart började den få en mera vetenskaplig
karaktär och även kompletteras med forskning.
Från o. 1920 kallas ämnet allmänt
Betriebswirt-schaftslehre. I detta ämne ingå dels vad man
skulle kunna kalla företagsförvaltningslära med
huvudvikt på redovisningsläran (bokföring,
balanslära, finansiering, revision,
kostnadsberäkning), dels läran om affärstransaktionerna
(handelns former och struktur, transportväsen,
be-talningsmetoder o.d.). På en del håll har man
uppdelat ämnet el. viss del därav med hänsyn
till olika företagsbranscher. — I England och
Förenta staterna har den
företagsekonomiska undervisningen och forskningen utvecklats
efter andra linjer. Något enhetligt ämne, som
omspänner f:s alla områden, har ej funnits vid
de engelska och amerikanska läroanstalterna.
Samtidigt med att självständiga högsk. startades
i Tyskland, el. i vissa fall något tidigare, började
man vid engelska och amerikanska univ. behandla
vissa företagsekonomiska frågor i samband med
den reguljära undervisningen i nationalekonomi.
Denna utveckling ledde till att man kring
sekelskiftet inrättade särskilda kommersiella avd.
el. fakulteter vid flera betydande univ. Vid dessa
studeras ett stort antal företagsekonomiska
ämnen, ss. bokföring, kostnadsberäkning,
distribu-tionslära, företagsledning och affärspsykologi.
Dessa äro var för sig självständiga examensämnen men
sammanfattas numera i litteraturen ofta under
beteckningen business economics.
När man i Sverige inrättade handelshögsk.
(Stockholm 1909, Göteborg 1923), blev
handelsteknik ett särskilt läroämne. Läroplanen
var tydligt påverkad av förhållandena vid de
tyska högsk., i det att redovisningslära upptog
största utrymmet på undervisningsschemat,
varjämte även affärstransaktionernas teknik
studerades. Rätt snart upptogs emellertid undervisning
på flera andra ämnesområden, bl.a. i
distribu-tionsekonomi. Samtidigt med denna utvidgning
av ämnesstoffet kan man konstatera en viss för-
— 1250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
