Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förfalskning - Förfalskning av religionsurkunder - Förfalskning av konstföremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFALSKNING
En äkta (t.v.) och en förfalskad målning av A. Zorn.
en föregiven rapport från Pilatus till
kej-sar Tiberius om Jesu dom och död. 1884 utgav
han ytterligare dokument av denna art, ”The
Archko volume”. Följ, år avslöjades han som
för-falskare. — En annan på flera språk spridd f. är
”Jesu Kristi brev”, som sades vara funnet
under en sten vid korset; det inskärper vikten av
söndagshelgden. — Litt.: E. J. Goodspeed, ”Stränge
new gospels” (1931); E. Eidem, ”Nutida
evange-liefalsarier” (i ”Sv. teologisk kvartalskrift”, s.å.);
B. Olsson, ”Fynd vid vägen” (1941). S.N.
Förfalskning av konstföremål, d.v.s. ett
efterbildande, som (i mots. till kopiering) är gjort i
bedräglig avsikt, el. ett förändrande, som avser att
giva ett föremål högre värde, än dess verkliga
ålder och ursprung skulle betinga. F. förekom
redan under antiken. Sålunda säger fabeldiktaren
Phaedrus under första kejsartiden, att samtida
konstnärer kunde signera sina skulpturer med
Praxiteles el. Myron och sina målningar med
Pausias. Från renässansen finnas även ex. på
att konstnärer gjort sig skyldiga till f. Av
Lo-renzo Medici förmåddes Michelangelo att ge sin
Cupido-skulptur en patina, så att den kunde säljas
som antik. Andrea del Sarto gjorde av Rafaels
berömda Leo X-porträtt en kopia, vilken såldes
som original till hertigen av Milano. I Tizians
stil målade Hans von Calcar tavlor, vilka gingo
som mästarens egna arbeten. Även Correggio
förfalskades av samtida målare. I Nürnberg och
Venedig måste Dürer processa för att 1506 kunna
genomdriva ett förbud för imitatörer att på sina
träsnitt använda hans signatur. Den främste av
dessa var den berömde stickaren Marcanton. Ännu 1528
förde Dürers änka kamp mot förfalskarna. Såväl
Dürers som Cranachs målningar blevo utsatta för
f. i stor skala. Under de följ. årh. följde f. den
konstnärliga utvecklingen hack i häl. Knappast
någon av de stora mästarna torde ha gått fri; dock
äro gränserna mellan f. och ateljékopia ofta svåra
att draga. Nya områden tillkommo. I Padova
till
verkades under
1500—1600-talen romerska
kejsarme-daljer och mynt (de s.k.
paduanerna), vilka på gr.
av sin finhet och trots att
de äro kända som f.
numera räknas bland
marknadens rariteter. Under
barock och rokoko
förfalskades kinesiskt porslin.
Det tidigaste
meissenpors-linet bär kinesiska märken;
efter hand som det självt
blev ett begärligt
sam-lingsföremål, kom även
det att inspirera till f.
Under 1800-talet
utvecklades f. till den
omfångsrika industri, som den
nu utgör. Det
specialiserade samlarintresset och
de därav betingade höga
priserna på
konstmarknaden göra f. på olika
områden till en inbringande
affär. Vetenskapen har
dock förmått hålla den inom rimliga gränser
genom specialiserat kännarskap på
naturvetenskaplig grund. De särsk. utsatta områdena jämte några
av de mest beryktade fallen skola här uppräknas.
Bland förhistoriska antikviteter
märkas de omdiskuterade fynden vid Glozel* 1925. F.
av egyptiska antikviteter, t.ex. av
små-bronser, Anubis-figurer och amuletter,
förekommer fabriksmässigt i Orienten för att tillgodose
turistefterfrågan. Antik guldsmedskonst,
glas, terrakotta och småbronser äro
förfalskningsartiklar sedan länge. En berömd f.
är den s.k. Saitafernes’ tiara, ett modernt arbete av
en rysk guldsmed, vilket 1896 förvärvades av
Louvren för 200,000 frcs (se Clermont-Ganneau
och Reinach 2). Keramik från alla epoker
och länder utgör ett stort område. På svåra
prov ställes kännaren av sådana arbeten, där
porslinsfabrikernas utskottsvara utgjort ett
råmaterial för f. Glas och emalj, smide och
nyttoföremål av brons och tenn ha
länge utnyttjats i alla sina möjligheter. Under de
senaste decennierna ha vävnader börjat
förfalskas i större utsträckning. Med hänsyn till
materialet utgöra möbler och träskulpturer
ett särskilt område och ett mycket vidsträckt
sådant. Samma patineringsmetoder och behandlingar
med syror användas på båda slagen. För att
ge träet dess maskstungna utseende är
beskjut-ning med hagel ett klassiskt tillvägagångssätt,
som emellertid hos moderna förfalskare fått ge
vika för det mer raffinerade sättet att låta
verkliga, på träet applicerade maskar gräva de önskade
gångarna. Vanligt är, att man styckar äkta möbler
och fördelar bitarna på flera imitationer.
Skulpturer från antiken och renässansen
i annat material, särsk. marmor, fordra stor
skicklighet av sina förfalskare. Som mästarna framför
andra framstå två italienare: den under 1800-talets
mitt verksamme florentinaren Bastianini*, vilken
bl.a. skulpterade en byst av Savonarola, samt den
— 1255 —
— 1256 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
