Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förfalskning - Förfalskning av konstföremål - Författaransvar - Författarföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTARFÖRENINGAR
nutida bildhuggaren Dossena*, vilken med
utomordentlig inlevelse utfört arbeten i renässansstil;
dessa kunna tåla jämförelse med äkta konstverk
från epoken. Givetvis var det ytterst svårt att
skydda sig mot dylika f. Hur man kunnat taga
miste, visar affären med den av Bode till Kaiser
Friedrich-Museum inköpta Flora-bysten, ett
renässansarbete i vax, vilket av hela den utomtyska
opinionen betecknades som f. men som genom
mikrokemisk undersökning av E. Raehlmann
kunde konstateras som äkta. För undersökning av
skulpturers patina ha de ultravioletta strålarna
varit till nytta.
Det ojämförligt största och mest givande
området utgör f. av målningar. Av nyare måleri
ha de 1929 upptäckta f. av van Gogh och Millet
väckt allmän uppmärksamhet. Den största
marknaden finna dock äldre mästare. Det är
tillräckligt att här nämna tysken Rohrichs bekanta
Cra-nach-förfalskningar, av vilka en bild utgick i 40
ex. Man kan indela förfalskade målningar i tre
grupper: 1) Gamla kopior el. verkstadsarbeten,
vilka utgivas som original; dessa äro dock
knappast att anse som f. i egentlig mening. Men när
sådana äro 2) försedda med en gammal mästares sign,
el. förbättrade för att ge intryck av mästerverk, då
är egentlig f. förhanden. 3) Det utpräglade slaget
av f. utgöres av moderna målningar, utförda efter
gamla mästare el. i deras stil och försedda med
deras sign, samt tecken på ålder. Särsk.
åstadkommandet av spåren av tidens arbete utgör en
svårighet för förfalskarna. Olika förfaringssätt
anlitas. Ofta användes en gammal duk el. pannå;
tavlans baksida är då äkta. På bildytan av en
oljemålning åstadkommes det typiska
ålderskänne-tecken, som färgskiktets krakelering utgör, ant.
genom hastig torkning el. genom att vid
förfärdigandet för mycket sickativ tillsättes färgen; i
båda fallen uppstå sprickor. Dessa kan kännare dock
(ev. med hjälp av mikroskop) skilja från den äkta
sprickbildningen. Även färgens grad av hårdhet,
dess lösbarhet i sprit etc. ge möjlighet att avslöja
f. F. påträffas av olika kvalitet. Ett mycket
enkelt slag, som dock kan narra mången konstvän,
utgör den kromolitografiska reproduktionen på
duk el. pannå. Vid fina f. får specialforskarens
kännedom om den förfalskade mästarens
pensel-föring m.m. anlitas. Vid sidan av det intuitiva
omdömet framträda de tekniska
undersökningsmetoder, som under de senaste årtiondena utarbetats.
Så gives en särsk. värdefull hjälp i den av tysken
Raehlmann utvecklade mikrokemiska analysen av
färgpigment, samt av röntgenograferingen.
Grafik undersökes bl.a. med mikroskopets tillhjälp.
Den omfattning f.-väsendet tagit nödvändiggör
alla vapen i kampen mot detsamma. F.-centraler
finnas i de flesta länder. Beryktad är Samsons
mångsidiga fabrik i Paris. Ingen större
konstsamling torde ha undgått inköp av en f. I Sverige
minns man köpet av ”den falska koren”, en
arkaisk marmorfigur av italienskt fabrikat. De
större museerna ha för att vara på den säkra sidan på
senare år börjat att vid till dem knutna
laboratorier anlita de tekniska undersökningsmetoderna.
Vid Nationalmuseum, Stockholm, ha dessa tagits
i bruk 1930. Den enskilde samlaren kan vid
musei-inst. finna specialisternas hjälp. Genom
konst
bildningens utbredning och den stigande allmänna
smaken för samtida konst- och nyttoföremål torde
f. efter hand förlora en del av sin marknad. —
Litt.: P. Eudel, ”Fälscherkünste” (1909); A.
Neu-burger, ”Echt oder Fälschung?” (1924); N.
Palmgren & H. östlund, ”Konstskojare” (1944). K.E.S.
Författaransvar, se Tryckfrihet.
Författarföreningar ha efter hand uppstått i alla
kulturländer, där förf, sammanslutit sig för att
tillvarataga gemensamma sociala och ekonomiska
yrkesintressen samt värna om sina
auktorsrätts-liga befogenheter. I allm. äro dessa
sammanslutningar övervägande ideellt betonade och
väsentligen inriktade på att bilda stipendie-, pensions-,
sjuk- och understödsfonder. Som de äldsta f.
kunna nämnas de båda franska: Société des auteurs et
compositeurs dramatiques, grundad 1829 för
tillvaratagande av dess medl:s rättigheter gent emot
teaterföretagare, och Société des gens de lettres de
France, bildad 1838 efter initiativ av L. Desnoyers;
med sitt stora medl.-antal och sina betydande
fonder i förening med sitt stora inflytande på alla
litteraturens och författarrättens områden är den
senare att anse som den förnämsta f. i vår tid. Den
har också blivit en förebild för andra länders
författarorganisationer. Tyskland har en mängd f.,
sammanslutna till Reichsverband des deutschen
Schrifttums, som förvaltar och disponerar de
gemensamma stipendie-, sjuk- och
understödsfon-derna. Den engelska Society of Authors,
Play-wrights and Composers grundades 1884 och omfattar
ett stort antal engelskspråkiga förf, av alla slag
samt tonsättare över hela världen. I USA har
den sin motsvarighet i Authors League of America,
som bildades 1912 och bland sina medl. räknar
förutom förf, och kompositörer även bildande
konstnärer. Förf, i Sverige och i Norge ha bildat
sina organisationer 1893. Sveriges
författareförening stiftades av C. Snoilsky.
Föreningen utdelar ur sina fonder pensioner (f.n. 6)
på 500 kr samt därutöver sjukunderstöd och
tillfälliga understöd. Den norske
forfatterfor-e n i n g har en understöds- och stipendiefond och
en särskild ”driftsfond”. Dansk
Forfatter-förening stiftades 1894 och har en
under-stödsfond, varav räntorna användas till
underhåll och lån åt medl. En opposition inom
föreningen, bestående av rent skönlitterära förf.,
stiftade 1942 Forfatterforbundet, som främst
hade till uppgift att tillvarataga de skönlitterära
förf:s konstnärliga och ekonomiska intressen.
Förbundet, som särskilt hävdade kravet på en
avgift för boklån i offentliga bibi, och försökte
ordna förf:s rättigheter gentemot radio och
film, uppgick 1945 i Dansk Forfatterforening,
sedan dess krav beaktats. Finland har en
svenskspråkig och en finskspråkig f. Den förra, Finlands
svenska författarefönenin g*, bildades
1919. Finlands finska f., Suomen kirjailijaliitto,
stiftades 1897. Den isländska sammanslutningen,
Ban-dalag Islenskra listamanna, bildades 1928 och består
av förf., tonsättare och konstnärer. Ovannämnda
6 nordiska föreningar (alltså även den isländska)
ha ett gemensamt organ i Nordiska f ö r f a
t-tarrådet, som efter ombildning 1930 består av
en representant från varje förening och
sammanträ
— 1257 —
— 1258 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
