Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Författarstipendier - Författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTNING
bundets bokförlags och veckotidn. ”Vi”
stipendiefond (1948 4 stipendier på sammanlagt 10,000 kr)
och ”Tidens” författarfond (1949 sammanlagt
sti-pendiebelopp 10,500 kr). Med anledning av sitt
125-årsjubileum 1948 beslöt P. A. Norstedt & söners
förlag att årl. disponera 10,000 kr för pensioner,
resestipendier och allmänna stipendier för
Nor-stedts-förf. Av övriga f. kunna nämnas Albert
Bonniers stipendier för yngre och nyare förf. (1
”arbetsstipendium” och 2 ”rese- el.
arbetsstipen-dier”) samt Åhlén & Åkerlunds f. för
medarbetare i veckopressen, vilka medverkat till dennas
höjande. Av medel, som inkommit genom ett
boklotteri, anordnat 1948 av ”Aftontidn.”, ABF och
tidskr. ”Vi”, utdelades 1949 en rad f. Som f.
kunna också betraktas ”Svenska dagbladet”s
litteraturpris, f.g. utdelade 1944, ”Sydsvenska
dag-bladet”s kulturpris, instiftat 1948, och ”Ny tid”s
kulturpris. E.
Författning. 1) Jur., benämning på en lag, en
förordning, en stadga etc., särsk. avseende den
urkund, vari densamma av vederbörlig myndighet
utfärdats och fått sin tekniskt-redaktionella form
(jfr Författningssamling); även sammanfattande
benämning på stadgandena, innehållet, i en urkund
el. ett komplex av sådana, berörande ett visst
område.
2) Statsr. F. el. statsförfattning, ordning
för statsviljans bildande. En sådan är omistlig för
varje stat. Därförutan skulle anarki råda.
Ordningen kan dock vara mer el. mindre
komplicerad alltefter den statsförm, som är gällande.
Enklast är den, när en enda fysisk person är
allrådande. Mera komplicerad blir den, när den
högste maktägaren är en juridisk person.
Antiken, som hade stort intresse för statsformernas
skiftning, hade också klar blick för f.-begreppet.
Aristoteles skilde mellan politei’a, som bildande
statens grundval, och ncm’oi, de på basis härav
utfärdade speciella lagarna, och romarrätten
utbildade en särskild term för fastställandet av en
statsförfattning, rem pu’blicam constitu’ere. Det
f.-begrepp, som man nått fram till, var dock
endast materiellt. Det var reglernas sakliga
innehåll, som man tog fasta på. För deras
sammanfattning i en särskild urkund hade man icke
sinne i antikens monistiskt organiserade stat. Till
följd därav saknades också det formella
f.-begreppet. Först den dualism mellan konung och
folk, re’x och re’gnum, som karakteriserar det
medeltida statslivet, aktualiserade tanken på att
till trygghets vinnande fixera folkets rättigheter
i skrift. Lika väl som en furste genom en s.k.
karta kunde utrusta en stad, ett gille, ett
handelssällskap med bestämda fri- och rättigheter,
borde han genom en sådan kunna lyckliggöra
ett helt folk el. en representativ grupp därav.
Magna charta, som vid sin tillkomst 1215 avsågs
att trygga feodalbaronernas privilegier men sedan
generation efter generation kom att uppfattas
som ett hela det engelska folkets frihetsbrev, bör
nämnas i detta sammanhang. I den medeltida
dualismen mellan rex och regnum ha också de
konungaförsäkringar el. handfästningar sitt
ursprung, som valkonungarna vid trontillträdet
avlade för att trygga sin utkorelse. Icke utan fog
betraktades dyl. valkapitulationer som
exemplifie
ringar av det härskarfördrag, varigenom enl.
den naturrättsliga spekulationen staten blev fullt
färdig. Avgörande betydelse för den skrivna
f. och det formella f.-begreppet fingo dock först
de plantations covenants, genom vilka engelska
emigranter till Nya världen sedan 1620-talet sökte,
utifrån ett av reformationen skapat
individualistiskt betraktelsesätt, som var antiken
främmande, konstituera sig som helt nya stater. Genom
ett dyl. i praktiken genomfört samhällsfördrag
tillkom 1639 en helt detaljerad f., kallad
Fundamental Orders of Connecticut. Flera covenants
fingo sedan sin stadfästelse genom av den
engelske konungen utfärdade kartor. Till det
formella f.-begreppets befästande bidrog ytterligare,
att på den skrivna f., som av benämningen på
Connecticuts f. framgår, applicerades det begrepp
om fundamental- el. grundlagar, högre
kvalificerade än andra lagar, som utbildats i Europa
under 1500-talet men till en början kunnat
inbegripa även lagar, som till större delen ej voro
av statsrättslig natur, ss. Englands common law.
Till stöd för kravet på att de kunde ändras
först under hela folkets medverkan anfördes, att
om själva samhällsfördraget alla måste vara eniga.
Det är Englands kolonier i Nordamerika,
senare Förenta staterna, som äro att
betrakta som den skrivna f:s hemland. England
själv stannade trots de ansatser till en skriven
systematisk f., som betecknas av Agreement of
the People av 1649 och Instrument of Government
av 1653, vid isolerade frihetsbrev, ss. Petition of
Right av 1628 och Declaration of Rights av 1689,
kompletterande vad common law innehöll av
offentlig rätt. Det land, som har den materiellt
mest differentierade f. i världen, kom att sakna
en formell f. Den europeiska kontinenten följde
Nya världen vad formen angår, hur mycket den
än lånade av England vad beträffar f:s innehåll.
Början gjorde Frankrike genom Constitution
du 3 septembre 1791, stiftad om icke som de
amerikanska f. av ett särskilt f.-konvent så i
alla fall av de till en konstituerande
nationalförsamling förvandlade generalständerna. Denna
f. blev sedan förebilden för en rad nya f., bl.a.
Spaniens f. av 1812 och Norges av 1814.
Förebildande blev också den f. av 1814, varmed
bourbonerna vid sin återkomst sökte, så långt
dem syntes möjligt, tillmötesgå konstitutionella
krav. Till markerande av att den hade sin raison
d’étre i ett kungl. medgivande, kallades den ej
konstitution utan karta och utgör prototypen för
vad man kallar en oktrojerad f. Flera
sydtyska f. från 1818—20 utgöra efterbildningar av
densamma. Några av dem ha dock tillkommit
genom överenskommelse mellan furste och
ständer, varför de betecknas som pakterade.
Senare blev Belgiens f. av 1831 modeförfattning.
Danmark, som under närmare 200 år nöjt sig
med ett minimum av materiell f., sorgfälligt
utmyntad i en formell f. på 40 paragrafer, kallad
Konge-loven, övergick under belgisk påverkan 1849 från
ett utrerat envälde till en radikal demokrati.
Belgiska inslag framträda också i Preussens
f. av 1850 och Tysklands av 1871. Ingen
av de tre var dock som den belgiska ett verk
av en konstituerande nationalförsamling. Bland
— 1261 —
— 1262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
