- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 10. Fonologi - Förmak /
1287-1288

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlorade sonen, Den - Förlorade ägg - Förlorad form - Förlossning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRLORADE ÄGG

så t.ex. Rembrandt. Murillo har behandlat motivet
i en av sina djupaste målningar; Rubens o.a.
framställa f. i helt profan anda. Bland svenska
skildrare av parabelns slutscen må nämnas G. v. Rosen.
— Litt.: J. Kögel, ”Das Gleichnis vom verlorenen
Sohn” (i ”Biblische Zeit- und Streitfragen”, 5:9
1909); A. Jülicher, ”Die Gleichnisreden Jesu” (2
Aufl., 2 bd, 1910). S.N.;E.W.

Förlorade ägg. Färska ägg knackas sönder och
slås i kokande vatten, tillsatt med något salt och
ättika. Kokas några minuter och putsas av.
Serveras till rökt lax och spenat el. vårsoppor, ss.
nässelkål och spenatsoppa.

Förlorad form, se A cire perdue och
Gipsav-gjutning.

Förlossning, den process, genom vilken fostret
vid slutet av havandeskapet utstötes ur livmodern
och födes fram. Hos människan sker detta ung.
40 veckor efter sista regleringen. Utstötes ägget
i de första mån., kallas det missfall* (abort);
sker det efter den 28:e veckan, men före
fullgången tid, kallas det förtidsbörd (se
Havande-skapsavbrott). — Den kraft, som driver ut fostret,
är livmoderns sammandragningar, de s.k.
värkarna (barnvärkar). De äro oberoende av
viljan, komma med regelbundna mellanrum,
omväxlande med värkpauser, och äro förenade med
smärta. Pauserna äro av stor betydelse, enär
fostret därunder får syretillförsel, vilken är
avbruten, undet det värken pågår. Smärtorna äro icke
ett nutidsfenomen utan ha alltid funnits (”Du skall
föda dina barn med smärta”, 1 Mos.). De kunna
emellertid med nutida medel (lustgas o.a.)
lindras el. borttagas. — Fostrets läge före f.
benämnes efter dess djupaste del huvudbjudning,
ansiktsbjudning etc. (se Havandeskap). Benen
i fostrets skalle äro skilda åt av breda
sömmar och avrundade i hörnen (fontaneller),
varigenom huvudet under passagen genom bäckenet
kan sammantryckas utan att skadas. Härvid
bildas ofta, i sht vid långvarig f., en ofarlig
ansvällning av mjukdelarna på den del av huvudet,
som bjuder sig först, fostersvulst. — Den
väg, som fostret
skall passera, består
dels av det hårda
bäckenet, som
är oeftergivligt men
vars mått i de flesta
fall äro fullt
tillräckliga för att
genomsläppa ett
full-gånget foster (jfr
Bäckenförträngning),
dels av
livmoderhalsen och s 1
i-d a n. Fostret
passerar, i regel med
huvudet först, genom
lilla bäckenet, som

har sin största diam, i ingången ( = övre
mynningen) på tvären, i utgången (= nedre
mynningen) på längden. Då fosterhuvudet är ovalt
med sin största diam, framifrån—bakåt, kommer
det därför att under f. rotera genom bäckenet; i
bäckeningången står det med ansiktet åt höger el.
vänster, i utgången med ansiktet bakåt el. fram-

Fig. 2.

åt. Livmoderhalsen
är tillsluten
nedanför fostret och
måste alltså vid f.
utvidgas, vilket sker
genom att värkarna
pressa hinnblåsan
med fostervatten
nedåt, så att denna
tänjer ut
livmoderhalsen (fig. 1).
Sedan hinnblåsan
brustit och fostervattnet
runnit ut, övertages
uttänjningen av
huvudet, som
småningom under trycket av
värkarna helt
utvidgar både
livmodern och slidan, så
att fostret kan pas-

sera (fig. 2). Denna utvidgning underlättas
därav, att slidans slemhinna är starkt veckad, så
att den kan tänjas utan att brista. Slutl. vidgas
även mynningen av slidan och den s.k.
mellangärden mellan slidan och ändtarmen,
och fosterhuvudet tränger fram, varefter den
återstående delen av kroppen följer (fig. 3).
Denna sista del av f. är åtföljd av
intensiva sammandragningar i både livmodern och
bukmuskulaturen (krystvärkar). — Efter
fostrets framfödande fortsätter livmodern sina
sammandragningar och förminskas så, att återstoden
av ägget, moderkakan och hinnorna,
vilka tillsammans utgöra e f t erbö r d en, lösas
från livmoderns vägg och utstötas. Vid denna
lösning uppstår alltid en blödning, som hejdas
därigenom, att livmodern håller sig sammandragen
och klämmer ihop de öppnade blodkärlen; i dessa
bildas sedan blodproppar, som definitivt tilltäppa
ådrorna och hindra vidare blödning. Dessutom
sker en läkning av de bristningar, som kunna ha
uppstått under fostrets passage. Slutl. förminskas
och återbildas under den efterföljande
barnsängen* organen till den storlek, de hade före
havandeskapets början. — Den tid en f.
varar, är olika i olika fall. Hos en förstföderska
åtgår i medeltal 18—20 tim, hos en
omfö-derska ung. hälften härav. Den gynnsammaste

Fig. 3.

åldern för den första f. är o. 22 år; med stigande
ålder ökas förlossningssvårigheterna för en
förstföderska, men f. kan även hos dem ibland gå lätt.
— Förlossningssmärtorna kunna med nutida
hjälpmedel till största delen lindras, så att de icke
längre behöva ingiva den förskräckelse som i gångna
tider (se Lustgasapparat). F. är en av de underba-

— 1287 —

— 1288 —

Fig. 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 25 14:33:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-10/0784.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free