Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förmögenhetsbrott - Förmögenhetsfördelning - Förmögenhetsgemenskap - Förmögenhetspsykologi - Förmögenhetsrätt - Förmögenhetsrättigheter - Förmögenhetsskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRMÖGENHETSFÖRDELNING
s.k. gäldenärsbrotten ha delvis andra
förutsättningar uppställts för straffbarhet. — I svensk rätt
indelas f. i 4 kategorier alltefter sättet för brottens
förövande. I Strafflagen, kap. 20, behandlas stöld
och andra angrepp på främmande maktsfär med
yttre maktmedel (besittningsrubbningar), i kap. 21
bedrägeri och andra angrepp på främmande
maktsfär med psykiska medel (vilseledande), i kap. 22
förskingring och andra missbruk av egen
maktsfär inom sysslomannaskap och dyl.
rättsförhållanden (förtroendebrott) och i kap. 23
gäldenärs-brott, d.v.s. missbruk av egen maktsfär i
gälds-förhållanden i allm. Varje kap. inledes med
bestämmelser om ett brott, som är karakteristiskt
för den i kapitlet behandlade brottsligheten, näml,
resp, stöld, bedrägeri, förskingring och oredlighet
mot borgenärer. Med stöld ha alltså
sammanförts andra brott, som begås på liknande sätt som
stöld, t.ex. bodräkt, rån, egenmäktigt förfarande
etc., med bedrägeri sådana brott som utpressning,
ocker, häleri, oredligt förfarande etc., med
förskingring sådana brott som olovligt förfogande,
trolöshet mot huvudman, behörighetsmissbruk etc.
och med oredlighet mot borgenärer sådana brott
som vårdslöshet mot borgenärer, mannamån mot
borgenärer och bokföringsbrott. Denna indelning
ansluter sig till brottslingarnas genomsnittliga
psykologiska typ. Brotten i kap. 20 och 21
förutsätta sålunda i regel mera aktiva, men ej
nödvändigtvis farligare, brottslingstyper än brotten i
kap. 22 och 23. — För närmare kännedom om
de olika brotten hänvisas till resp, uppslagsord.
— Gällande lagstiftning om f. utfärdades 12/e 1942
och trädde i kraft Vi 1943. Till grund för
densamma låg ett av den s.k. straffrättskommittén
(ordf, presidenten, sedermera riksmarskalken B.
Ekeberg) 1940 avgivet betänkande (i SOU, 1940:
20). — Även enl. Strafflagen, kap. 24, straffas
vissa brott, som innebära angrepp på annans
förmögenhet, näml, skadegörelse, åverkan och
tagande av olovlig väg. Under åverkan, som utgör
den lindrigaste formen av skadegörelse, inbegripes
att man i skog el. mark olovligen tager växande
träd el. vissa andra naturprodukter, om brottet
kan anses ringa. I annat fall straffas för stöld.
Brotten i kap. 24, som erhållit ny lydelse från
Vi 1949, falla i viss mån utanför f. i ovan angiven
bemärkelse. — Litt.: B. Ekeberg, I. Strahl & N.
Beckman, ”Strafflagen jämte förklaringar till den
nya lagstiftningen om f.” (2 uppl. 1945). Bz.
Förmögenhetsfördelning. En mera noggrann
beräkning av hur förmögenheten är fördelad i Sverige
är ytterst svår att genomföra. Det enda material,
som står till förfogande, är
förmögenhetstaxering-en. På gr. av låg värdering av fastigheter, lager
etc. el. direkt deklarationsfusk ger denna ett ganska
osäkert resultat. Dessutom är ej all förmögenhet
skattepliktig. Undantag utgöra ej blott möbler
m.fl. inventarier utan även t.ex. kapitalbehållningen
av livförsäkringar. Vidare får man vid bedömandet
av den reella f. ta hänsyn till att den
inkomstfördelning, som härrör ur f., är mindre ojämn än
denna, då stora förmögenheter i regel få erlägga
större delen av sin avkastning i skatt, ja
stundom kan beskattningen överstiga förmögenhetens
avkastning (jfr Inkomstfördelning). Följ. tab.
anger f. vid utgången av år 1946.
Förmögenhetsklass
Antal förmö- \ I °/o av
total-genheter summan
20,000— 30,000 106,104 35,7
30,000— 40,000 58,645 19,7
40,000— 50,000 34,295 11,5
50,000—■ 60,000 22,182 7,5
60,000— 70,000 14,642 4,9
70,000— 80,000 10,404 3,5
80,000— 90,000 7,813 2,6
90,000— 100,000 6,126 2,1
100,000— 150,000 16,086 5,4
150,000— 200,000 7,041 2,4
200,000— 300,000 6,319 2,1
300,000—- 500,000 4,210 1,4
500,000—1,000,000 2,429 o,s
1,000,000— 1,018 0,4
297,314 I 100.»
Tab. medtar ej förmögenheter under 20,000 kr.
Medräknas även dessa, uppgår den totala taxerade
förmögenheten till 26,493 mkr. Denna siffra ger
dock blott en ofullständig bild av
nationalförmögenheten*. C.Wr.
Förmögenhetsgemenskap, säges föreligga, när
en förmögenhet är knuten till flera personer så,
att den icke är fördelad på envar av innehavarna i
konkreta delar utan delägarnas andelsskap är
bestämt i ideella andelar. Den
personsammanslutning, vartill f. hänför sig, är vanl. äktenskapet, men
f. i egentlig mening förekommer endast i äktenskap
ingångna före Vi 1921 och vilkas
förmögenhetsförhållanden regleras enl. gamla giftermålsbalken.
Den egendom, som i äktenskap enl. nya
giftermålsbalken är föremål för f., kallas kommunikabel, och
vardera makens rätt i denna benämnes giftorätt*.
Jämväl mellan sterbhusdelägare förefinnes f. i
arvlåtarens tillgångar och skulder under tiden
mellan dödsfallet och arvskiftet. Ögd.
Förmögenhetspsykologi, se Förmögenhet 2).
Förmögenhetsrätt, den del av civilrätten, som
avhandlar förmögenhetsrättigheterna* och
likartade rättigheter.
Förmögenhetsrättigheter, sådana privata, av
rättsordningen skyddade intressen, som ha
penningvärde: 1) sakrätter*, ss. äganderätt, panträtt
och retentionsrätt, 2) immaterialrätter*, ss.
för-fattarrätt och patenträtt, 3) fordringar (se
Obli-gationsrätt). — Ett förnuftigt och sedligt intresse,
som saknar penningvärde, torde dock även det bli
av rättsordningen skyddat på samma sätt som de
egentliga f.
Förmögenhetsskatt. Förmögenhet kan beskattas
på en rad olika sätt: t.ex. genom
fastighetsskatter* och andra skatter på avkastningen
av vissa slag av förmögenhet el. genom
arvsskatt* och övriga skatter å omsättning av
förmögenhet el. genom en engångsskatt å
förmögenhet*. -— Med f. i egentlig
mening förstår man dock en skatt, som årl. utgår
å den skattskyldiges nettoförmögenhet, ev. med
undantag för vissa slag av förmögenhet. Ärliga
f. äro äldre än allmänna inkomstskatter, då man
tidigare lärde sig att beräkna en persons
förmögenhet än hans inkomst. Redan under medeltiden
upptogs i Sverige en f. i städerna, skuthen.
Förmögenheten var alltså ett om ock summariskt mått på
skatteförmågan. Numera förekomma f. blott
undantagsvis, t.ex. i de nordamerikanska kommunerna,
som en ensamstående skatteform. I regel ha de
år
— 7 —
— 8 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
