Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förruttnelse - Förruttnelsetecken - Förryckthet - Förrådsbröd - Förrådsfästning, depåfästning - Förrådsförvaltare - Förrådsintendent - Förrådsvävnad - Förräderi - Försakelsevecka - Församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSAMLING
sidokedjan i aromatiska och heterocykliska
aminosyror.
De produkter, som på detta sätt uppstå, äro av
mycket varierande natur, beroende på f:s
intensitet och bakterieflorans sammansättning. Närvaron
av kolhydrat minskar i regel f:s omfattning, i det
att de flesta bakterier, även förruttnelsebakterier,
i första hand för sin ämnesomsättning förbruka
kolhydrat och först i andra hand äggvita. Vid
reaktioner enl. typen b) bildas ofta aminer av
intensiv giftverkan. Av histidin erhålles basen
hist-amin, av lysin pentametylendiamin (kadaverin), av
arginin agmatin och tetrametylendiamin (putrescin).
Dessa baser ha gått under namnet likgifter
(likal-kaloider) el. ptomainer, i det man en tid ansett, att
dessa, jämte förruttnelseprodukten sepsin, skulle
vara orsaken till likförgiftning. Numera hyllas
dock den uppfattningen, att likförgiftningen
snarare uppkommer av en infektion genom likets
pa-togena bakterier än av förruttnelsebakteriernas
produkter. Kombineras reaktionerna a) och b),
erhållas kvävefria alkoholer. På detta sätt uppstår
vid alkohol jäsningen ur jästcellernas egen äggvita,
ur den däri ingående aminosyran leucin,
isoamyl-alkohol, som är finkeloljans huvudsakliga
beståndsdel. Vid f. i tarmkanalen uppstå huvudsaki.
genom reaktionen c) av aminosyran tryptofan,
skatol och indol, vilka ämnen äro de viktigaste
framkallarna av exkrementernas lukt. — F. är ett
led i kvävets och kolets kretslopp i naturen.
Genom densamma frigöres kvävet ur sin organiska
förbindelse för att (ev. efter att ha överförts till
salpeter) åter kunna tjäna växterna till näring. En
stor del av kolet överföres i kolsyra och återgår
till atmosfären, varifrån det en gång av växterna
upptagits. Wk;A.Fl.
Förruttnelsetecken, se Dödstecken.
Förryckthet, se Sinnessjukdomar.
Förrådsbröd, se Bröd, sp. 181.
Förrådsfästning, depåfästning, anlades
förr i folkfattig trakt till skydd för materiel,
proviant m.m., erforderlig för fälthärens underhåll
(jfr Fästning, sp. 1015).
Förrådsförvaltare, krigsv., se Förvaltare.
Förrådsintendent, officersbefattning vid arméns
intendenturförråd.
Förrådsvävnad, bot., cellgrupp, tjänande som
lagringsplats för ämnen, som senare användas
vid växtens ämnesomsättning (fett, sockerarter,
stärkelse, reservcellulosa, äggviteämnen m.m.). F.
utgöres i allm. av ett storcelligt parenkym, ofta
med insprängd ledningsvävnad, och finnes i
stamknölar, rotknölar, lökar, knoppar och frön m.m.
Jfr Reservnäring.
Förräderi kallas inom straffrätten vissa brott,
som utgöra angrepp mot staten el. dess högsta
organ (jfr Högmålsbrott och Majestätsbrott) el.
dessas funktioner; hit höra främst brott, som rikta sig
mot el. innebära fara för statens existens el.
viktigare intressen, särsk. i förh. till främmande
makter, el. mot dess författning el. organisation.
I svensk rätt ha f.-brotten efter lagändringar, som
trätt i kraft Vi 1949, erhållit en mera preciserad
innebörd; de omfatta numera i princip endast
angrepp mot statens säkerhet i förh. till
främmande makter. De behandlas dels i Strafflagens 8 kap.,
vilket även innehåller straffbestämmelser mot
spioneri och andra brott mot rikets yttre
säkerhet, och dels i 27 kap., som innehåller särskilda
bestämmelser för krig etc. Brott, som innefatta
angrepp mot rikets inre säkerhet, ha under
beteckningen högmålsbrott överförts till
Strafflagens 9 kap. Främst bland f.-brotten uppräknas
vissa fall av s. k. högförräderi. Härför
straffas i främsta rummet ”den som, med uppsåt
att riket el. del därav skall med våldsamma el.
eljest lagstridiga medel el. med utländskt
bistånd läggas under främmande makt el. bringas
i beroende av sådan makt el. att del av riket skall
sålunda lösryckas, företager handling, som
innebär fara för uppsåtets förverkligande”. Straffet är
straffarbete på livstid el., om faran var ringa,
straffarbete fr.o.m. 4 t.o.m. 10 år. För hög-f.
straffas även den som, med uppsåt att åtgärd el.
beslut av Konungen, riksdagen el. högsta
domarmakten (d. v. s. Högsta domstolen,
Regeringsrätten el. Kammarrätten) skall med utländskt bistånd
framtvingas el. hindras, företager handling, som
innebär fara därför. Särskilda straffbud ha
uppställts för vissa förfaranden, som stå på gränsen till
egentligt f., ss. trolöshet el. egenmäktighet i
förhandling med främmande makt (s.k.
diplomatiskt landsförräderi), kränkande av
främmande makt, olovlig värvning och tagande av
utländskt understöd. — En annan i lagen upptagen
form avf. är krigsförräderi. Härför
straffas den som, då riket är i krig, begår gärning,
varigenom krigsmaktens ställning kan försämras,
t. ex. genom att hindra, missleda el. förråda
rikets el. därmed förbunden stats krigsmakt el. del
därav, förleda krigsfolk till modlöshet el. myteri,
fördärva el. förråda försvarsverk o. d., som har
avsevärd betydelse för försvaret, på olika sätt
bistå fienden o. s. v. Straffet för krigs-f. är
detsamma som för hög-f. Även krigs-f., som förövas
av oaktsamhet, är straffbelagt. På gränsen till
krigs-f. stå vissa andra brott, som erhållit särskilda
beteckningar, t. ex. överlöpande till fienden,
samröre med fienden och undergrävande av
strids-viljan. — Utmärkande för f.-brotten i svensk rätt
är, utom de stränga straffen, den stora
utsträckning, vari försök, förberedelse och
medverkan till f. straffas. — F.-brotten ha i alla
tider och hos alla folk betraktats som särsk. farliga
brott och varit föremål för mycket stränga straff.
Det sinnelag, som kommer till uttryck i dessa
brott, har också ansetts vara av en särsk.
förkastlig och föraktlig art; det kan erinras om
rättegångarna mot Quisling och andra landsförrädare
efter 2:a världskrigets slut. Bz.
Försakelse vecka. Frälsningsarmén har sedan
1886 i alla länder, där den verkar, avsatt en
vecka, f., varje år, då genom försakande av
njutningsmedel o.d. bidrag till den s.k.
försakelsefonden erhållas. Av behållningen går hälften
till hednamission och hälften till verksamheten
inom det egna landet. Försakelseinsamlingen i
Sverige uppgick 1947 till 528,320 kr. — Litt.:
”Handbok för f.”, 1943 ff. (i943 ff-)-
Församling (grek. ekklesi’a, lat. eccl^sia). 1)
Kyrkohist. F. användes i NT a) om hela
kristenheten (”Guds f.”, ”Kristi kropp”), b) om denna
andligt fattade storhet som förhandenvarande på en
viss plats (lokalförsamling). I den förra
betydel
— 21 —
— 22 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
