Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Församling - Församlingsbibliotek - Församlingsbladet - Församlingsbok - Församlingsfrihet - Församlingshus, församlingshem - Församlingsrätt - Församlingsstyrelse - Församlingssyster - Församlingsvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSAMLINGSBIBLIOTEK
sen förekommer f. fortfarande i
uppbyggelsesprå-ket, eljest betecknar f. ant. ett avgränsat område
med dess befolkning (se nedan) el. en
sammanslutning av personer med gemensam religiös
åskådning (jfr Frikyrka).
När den kristna tron utbreddes, uppstodo
omedelbart f., för vilkas organisationsformer såväl den
judiska synagogan som antika kultföreningar
kunna ha tjänat som förebild. F. voro i urkristen
tid självständiga både i förhållande till andra f.
och i sin inre verksamhet. F:s samtliga medl.
valde för kultens och förvaltningens behov ur sin
krets sådana, som ansågos genom andlig
utrustning skickade därtill (se Karisma). I mån som
kyrkans organisation blev fastare, uppstod en
klyfta inom f. mellan klerus och lekmän, och de
senares inflytande minskades, särsk. genom
biskopsämbetets utveckling (se Biskop). Medan urspr.
varje f. haft sin biskop, blev denne snart ledare
för ett flertal f. med var sin presbyter (präst,
kyrkoherde). I den katolska kyrkan blev f. icke
annat än prästens förvaltningsområde. Dess
lek-mannamedl. förpliktades att anlita honom till
själavård och kyrkliga förrättningar. Hänvisade till
att passivt låta sig ledas av prästen, kunde de på
sin höjd få deltaga i den ekonomiska
förvaltningen. — Reformationen återupplivade tanken på de
kristnas allmännare prästadöme och krävde åt
lekmännen en aktiv och medansvarig ställning i f.
För Luther var f. det levande samfund, som
skapas av Guds ande genom Ordet. Dess medl. böra
tillse, att Guds ord rätt förkunnas, samt deltaga
i kyrkotuktens utövning. Detta församlingsideal
kom närmast sitt förverkligande i de reformerta
kyrkorna med deras genomförda ordning av
för-samlingsämbeten och synoder. På lutherskt
område, särsk. i Tyskland, kom kyrkoledningen helt i
händerna på landsfursten och teologerna, och f.
blev föga mer än prästens verksamhetsfält. Först
på 1800-talet återgavs under inflytande av
kolle-gialismen en viss självständighet åt f. — I
Sverige har f. alltifrån medeltiden i någon form
deltagit i prästval och genom sina kyrkovärdar
förvaltat kyrkans egendom. Sedan gammalt har f:s
präst med dess medl. hållit sockenstämma, vid
vilken både borgerliga och kyrkliga
angelägenheter handlagts. Kommunallagarna 1862 förläde f:s
kyrko- och skolärenden till kyrkostämman, med
kyrkoherden som självskriven ordf. Denna
självskrivenhet upphävdes genom lag om
församlingsstyrelse 6/e 1930 (se sp. 24). — Litt.: R. Sohm,
”Kirchenrecht”, 1 (1892); E. Troeltsch,
”Gesam-melte Schriften”, 1. ”Die Soziallehren der
christ-lichen Kirchen und Gruppen” (1912); T. Schmidt,
”Der Leib Christi” (1919); E. Billing, ”Den svenska
folkkyrkan” (1930); O. Linton, ”Das Problem der
Urkirche” (1932); Y. Brilioth, ”Svensk
kyrkokun-skap” (2 uppl. 1946). A.Mn.
2) Förvaltn. F., kyrkoförsamling, som
rättsligt begrepp, är den grundläggande enheten
i Sveriges kyrkliga el. ecklesiastika indelning och
betecknar å ena sidan ett territoriellt
område, på landsbygden i regel sammanfallande med
kyrksocken (se Socken), å andra sidan
sammanfattningen av de inom detta område boende
personerna såsom bildande ett kyrkligt samfund. Dock
finnes ett fåtal f., som icke äro territoriella, de
s.k. personella f.: i Stockholm
Hovförsamlingen, Tyska och Finska f. samt Skeppsholms f.,
i Göteborg Tyska f. och i Karlskrona
Amiralitets-församlingen, vartill komma de svenska f. utom
landet (i Berlin, Helsingfors, Köpenhamn, London,
Oslo och Paris). En f. bildar ensam el.
tillsammans med en el. flera andra ett pastorat*. Antalet
territoriella f. utgjorde Vi 1948 2,543.
Genom 1862 års kommunallagstiftning, närmare
bestämt genom förordningen 21/s 1862 om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, reglerades den
sida av kommunal självstyrelse, som tillkommer f.
som kyrklig primärkommun (se Kommun). Denna
författning har fr.o.m. Vi 1932 avlösts av lagen om
församlingsstyrelse ®/e 1930.
Församlingssty-relse innebär enl. denna lag, att varje territoriell
f. äger att själv vårda såväl sina gemensamma
kyrkliga angelägenheter som sitt folk- och
fortsätt-ningsskolväsen. Två el. flera f. el. delar av skilda
f. kunna dock för dessa angelägenheter förenas
till en kyrklig s am f äl 1 i gh e t*. De
angelägenheter, som här avses, äro i huvudsak följ.:
församlingsvården*, folk- och
fortsättningsskolun-dervisningen, tillsättande och avskedande av
kyrko-betjänte samt lärare vid folk- och
fortsättnings-skolor, prästerskapets, kyrkobetjäntes och
skollärares löneförmåner, kyrkomedels användande,
hushållning med och vård om kyrkans samt f:s för
kyrkliga ändamål och för skolväsendet avsedda
egendom, byggnad och underhåll av kyrka,
församlingshus, skolhus samt boställen för prästerskap,
kyrkobetjänte och skollärare, avgifter till kyrka
och skola, upprättande och underhåll av f.
tillhörigt folkbibi, samt lokal för och avgifter till
sådant bibi. F:s beslutanderätt utövas på
kyrko-s t ä m m a* el. av kyrkofullmäktige*.
Förvaltningen och verkställigheten tillkomma
kyrkoråd* och skolråd* samt andra styrelser,
nämnder el. personer, som utses för särskilda
förvaltnings- el. verkställighetsbestyr. E.Spr.
Församlingsbibliotek, se Folkbibliotek.
Församlingsbladet, se Vår kyrka.
Församlingsbok, se Kyrkoböcker.
Församlingsfrihet, se Föreningsrätt.
Församlingshus, församlingshem, lokal
för kyrkligt arbete, t.ex. ungdoms- och
understöds-verksamhet av olika slag, församlingsaftnar,
syföreningar, stundom även
konfirmationsundervisning och pastorsexp. De flesta f. i Sverige har
byggts för gåvomedel; i en del fall har
kyrkostämman beviljat anslag. Till de äldsta f. höra de i
Gävle (1896) och Lund (1901). — Litt.: ”Våra
församlingshem” (1944).
Församlingsrätt, se Föreningsrätt.
Församlingsstyrelse, se Församling 2).
Församlingssyster, kvinna, som utbildats för
kristlig kärleksverksamhet, särsk. för
landsförsamlingar. Sedan 1905 utbildas f. vid
Samariter-hemmet 1 Uppsala efter numera i stort sett
samma kurser som för diakonissor och invigas efter
i stort sett samma ritual som dessa (se
Diakoninvigning). 1948 uppgick antalet invigda f. till 159.
Församlings vård innebär en av församlingen
själv under prästerlig ledning el. medverkan
genom frivilliga el. mera fast utformade organ
utövad verksamhet för att inom församlingen
befordra kristen och kyrklig fostran i hem och
— 23 —
— 24 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
