Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förskingring - Förskjutning - Förskjutningslagen - Förskjutningsström - Förskjutningstal - Förskolor för blinda - Förskolåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSKJUTNING
dighet, och dels att gärningen innebär
vinning för honom och skada för den berättigade
(förmögenhetsöverföring). F. utgör alltså ett s.k.
vinningsbrott, som utmärkes av att
gärningsmannen betr, egendom, som han besitter för annans
räkning, sviker ett på visst sätt visat förtroende.
Som f. straffas även s.k. penning-f., d.v.s.
sådant förfarande med egna penningmedel, att
man ej kan fullgöra en redovisningsskyldighet.
En redovisningsskyldig person måste alltså
ständigt hålla sig likvid för sina redovisningsskulder.
Straff ådömes även om det förskingrade blivit
ersatt, t.ex. genom släktingars tillskott. Även
fastighet och beståndsdelar därav kunna vara
föremål för f. — Olovliga förfoganden över
annans egendom i gärningsmannens besittning
straffas som olovligt förfogande*, om
vinning ej föreligger el. om egendomen ej är
anförtrodd (t.ex. hittegods) el. utgör
avbetalnings-gods. — Straffet för f. är fängelse el. straffarbete
i högst 2 år. Om brottet är att anse som ringa,
straffas det lindrigare som undandräkt*, och
om det är grovt, strängare som grov f., vartill
hänföres bl.a. det fall, att gärningsmannen
missbrukat ansvarsfull ställning (som ämbetsman el.
innehavare av ledande el. annan mera
självständig ställning i t.ex. aktiebolag, ekonomisk
förening, bank el. fackförening). Enl. tidigare svensk
rätt straffades f. av ämbetsmän som särskilt
brott med strängare straff än annan f.
Ämbets-mannaförskingring straffas nu som vanlig
förskingring (i allm. grov sådan), men det vanliga
straffet kan skärpas med hänsyn till
gärningsmannens ställning, och möjligheterna att skilja honom
från tjänsten ha dessutom fr.o.m. Vi 1949
väsentligt ökats. Bz.
Förskjutning. 1) Kem., se Radioaktiva
grundämnen.
2) Matem., se Nästanperiodiska funktioner.
3) Psykol., en i drömmen och det primitiva
tänkandet ofta förekommande överflyttning av
betydelseinnehållet från helheten till en ur denna,
ofta godtyckligt, vald del, varvid t.ex.
huvudbonaden kan få representera människan, som brukar
bära den. — I litterärt skapande, företrädesvis
lyrik, används f. ofta som poetiskt
verknings-medel. Jfr Förtätning och Synekdoke.
Förskjutningslagen, se Radioaktiva grundämnen.
Förskjutningsström, se Elektrisk ström och
Elektromagnetisk strålning.
Försk jutningstal, matem., se Nästanperiodiska
funktioner.
Förskolor för blinda, skolor, avsedda att motta
7-åriga blinda barn el. barn med starkt nedsatt
synförmåga. F. funnos tidigare i Tomteboda
(vid Stockholm) och Växjö, men på gr. av
minskningen i antalet blinda barn nedlades
skolan i Växjö 1935. Efter genomgång av i regel
4 klasser i f., avsedda att motsvara folkskolans
4 första årsklasser, överflyttas barnen till
blindinstitutet vid Tomteboda för vidare skolgång.
Kostnaderna för f. bestridas numera helt av
statsmedel. Jfr Blindanstalter och
Blindundervisning. E.Bng.
Förskolåldern, tiden från barnets födelse till
dess 6—7:e år, då barnet uppnår skolmognad.
Denna period, och särsk. de första 5 åren,
upp
visar det ojämförligt snabbaste utvecklingstempot
under människans levnad. Då utvecklas
språk-och kroppsbehärskning samt lägges grund för
karaktärsdaningen. Samtidigt är den växande
individen under denna period mer än annars
hänvisad till andras omvårdnad. Nyare forskningar
på området ha visat, att de yttre
omständigheter, under vilka barnet växer upp, äro av stor
betydelse för både den fysiska och psykiska
utvecklingen. Sålunda kunna rubbningar i den
språkliga utvecklingen, obehärskad egoism el.
nervositet ha sin grund i uppfostrarens
försummelser el. misstag under barnets första
levnadsår. Icke blott den direkta skötseln av barnet utan
också hemmets vanor i fråga om hygien,
matordning och sänggående påverka barnets
utveckling. Detta framträder särsk. tydligt vid en
jämförelse mellan familjebarn och barnhemsbarn.
Ur miljön men också ur de nedärvda
dispositionerna härflyter den stora skillnaden mellan
olika barn. Denna har visat sig vara så
betydande, att de försök, som gjorts att indela f. i
olika skeenden, svarande mot olika åldersstadier,
i stort sett misslyckats. Varje barn växer
sålunda i sin egen takt, men gemensamt för dem
alla är lagbundenhet i fråga om de olika
utveck-lingsskeendenas ordningsföljd. Sålunda kan man
i fråga om språkutveckling*, motorisk utveckling,
social anpassning, lekutveckling och annat
urskilja olika stadier. Markerat framträder också
den s.k. trotsåldern vid c:a 3 års ålder och i
anslutning därtill de båda frågeåldrarna.
Trotsåldern, då barnet är ”nej”sägare och på alla
sätt söker hävda sin egen vilja, anses ha sin
grund i att barnet upptäckt sin egen person och
därmed fått behov att hävda sig. Samtidigt
upptäcker barnet sin egen förmåga att påverka
omgivningen. En del av vad man under denna period
betecknar som trotsreaktioner torde vara barnets
sätt att experimentera med människor på samma
sätt som det manipulerar med tingen. Den första
frågeåldern karakteriseras av
användnings-och benämningsfrågor (vad, varifrån, varthän),
den andra är präglad av relations- och
orsaks-frågor (varför). — Nyare forskning på området
har visat, att det icke i nämnvärd mån går att
påskynda barnets utveckling. Barnet uppnår en
ny färdighet, först då dess allmänna mognad
el. speciella utveckling i något avseende skapat
förutsättningar härför. Påskyndande åtgärder
från uppfostrarens sida synas i många fall verka
hämmande på den naturliga utvecklingen av en
viss förmåga, möjl. med undantag för
sångförmågan, vilken tycks kunna stimuleras av tidig
övning. Detta utesluter givetvis icke, att
barnet på alla åldersstadier bör tränas till goda
vanor och anpassning till familje- och
kamratlivet. — Ur uppfostringssynpunkt har f. länge
varit försummad. Visserligen tyckas leksaker för
barn ha funnits i tidiga kulturskeden, men böcker
för barn i f. ha varit utomordentligt sällsynta.
Barnet betraktades som en vuxen i litet format.
Först med J. J. Rousseau började en ny syn på
barnets natur och utveckling göra sig gällande.
Detta ledde bl.a. till inrättande av
barnträdgårdar, barnkammarskolor och daghem för barn. I
dessa sätter man icke kunskapsinhämtande som
— 27 —
— 28 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
