Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förstärkning - Förstärkningsarbeten - Förstärkningsdivision - Förstärkningsfaktor - Förstärkningsmanskap - Förstärkt försvarsberedskap - Förstäv - Förstörande av bevismedel - Förstörelsedrift, destruktionsdrift - Förstöringsarbeten - Försumpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSUMPNING
Den vanligaste formen
av f. utgöres av en
kemisk-fysikalisk process,
som medför, att
silverkornen i den svart-vita
silverbilden tillföras
ytterligare finfördelat
silver ek annan metall,
t.ex. kvicksilver, i
proportion till silvermängden i den ursprungliga
silverbilden. Den tillförda metallen ingår i
f.-lös-ningen, den s.k. förstärkaren, t.ex. i form
av silvernitrat, resp, kvicksilverklorid. Negativet
behandlas först med förstärkaren, som ”bleker”
bilden, varefter denna åter svärtas, t.ex. med
natriumsulfit, framkallningslösning el. ammoniak.
Vid den kanske vanligaste f., kvicksilver-f., bildar
kvicksilverkloriden vid blekningen tills, med
metalliskt silver en blek, vit bild, bestående av ett
olösligt dubbelsalt av kvicksilverklorur och
silver-klorid. Vid den följ, svärtningen, t.ex. med
natriumsulfit, reduceras dubbelsaltet och överföres i en
bild, bestående av metalliskt silver och kvicksilver.
Vid den viktiga krom-f. blekes bilden med en
förstärkare, innehållande kaliumbikromat och saltsyra,
som ger en blekbild, bestående av silverklorid och
en ej helt känd reaktionsprodukt av bikromat.
Vid svärtningen med framkallare reduceras
klo-riden till metalliskt silver, överlagrat med en
kromförening, som ger ökad täthet. Verkan kan i vissa
fall Ökas genom upprepning av f. En silverbild
kan även förstärkas genom toning*, varvid bilden
överföres till ett färgat metallsalt, som icke
släpper igenom så mycket av det aktiniska ljuset som
den neutralgrå silverbilden. En enkel sådan f.
kan erhållas genom att bilden efter blekningen
”svärtas” med natriumsulfid, som omvandlar
silverbilden i brun silversulfid. Viktiga
förstärknings-metoder bygga även på ferrocyanider av uran och
koppar. Urantoningen medför den kraftigaste f.
men har dålig hållbarhet. F. har stor betydelse
inom reproduktionstekniken. Jfr Försvagning. K.S.
Förstärkningsarbeten, krigsv., gemensamt namn
på sådana fältarbeten, som vid såväl anfall som
försvar utföras för stridsverksamhetens befrämjande.
Förstärkningsdivision, krigsv., artilleridivision,
som beordrats att med sin eld förstärka
under-stödsartilleriets* eld.
Förstärkningsfaktor, fys., se Elektronrör, sp. 444.
Förstärkningsmanskap, värnpliktsreserv, som
jämlikt 1810 års riksdags beslut skulle uppsättas
för att förstärka den ord., d.v.s. den indelta armén.
F. skulle omfatta högst 50,000 man; i verkligheten
utskrevos 15,000. Åtgärden väckte starkt motstånd
i landet, vilket föranledde 1812 års riksdag att
avskaffa f. för att i stället införa beväringslagen.
Förstärkt försvarsberedskap, se
Försvarsbered-skap.
Förstäv. Ett fartygs avslutning föröver utgöres
av f., till vilken fartygssidornas bordläggning
fästes. F. göres på handelsfartyg vanl. av valsat järn
av rektangulär sektion, på krigsfartyg och större
handelsfartyg av smides- el. gjutstål med V- el.
U-formad sektion. Vid svetsade fartyg användes
ofta rundjärn till f. Träbåtars f. göres vanl. av
ek och förses med spunning. För handelsfartyg
förekommer: rak stäv med större el. mindre
Förstäv.
lutning föröver (fig. a och b), den förra
vanligast, den senare på moderna, snabbgående fartyg,
b u 1 b s t ä v (fig. c), som karakteriseras av skarpa
horisontalsektioner i närheten av KVL
(konstruk-tionsvattenlinjen) och fylligt rundade
horisontalsektioner i den nedre delen, maierstäv (fig.
d), som är starkt fallande under KVL, isbry t
arstäv (fig. <?), klipperstäv (fig. f), vanlig på
större segelfartyg och ångjakter, samt k o n v e x
stäv (fig. g), som är den oftast förekommande på
mindre båtar och segeljakter samt numera även på
stora motorjakter. På krigsfartyg förekommer
förutom f. av typ c även p ar a vans t ä v (fig. h)
och på äldre fartyg rammstäv (fig. i) (se även
Ramm). T.Hrn.
Förstörande av bevismedel, jur., se Förfalskning.
Förstörelsedrift, destruktionsdrift, psykol.
Särsk. instinktforskare och psykoanalytiker ha
talat om en speciell f., som framträder mycket
tidigt och bl.a. tar sig uttryck i att barn ofta tar
sönder sina leksaker el. tycker det är roligare att
sparka sönder ”sandkakor” än att ”baka” dem.
Den moderna psykologi, som icke är dogmatiskt
bunden, hävdar i allm., att det i dyl. fall icke är
fråga om någon direkt ”drift” att förstöra, utan
att förstörelsen sker utan avsikt att skada, därför
att barnet är vetgirigt (”vill se, hur bilen ser ut
inuti”) och söker efter utlopp för sitt
verksam-hetsbehov. F. är enl. dessa åsikter icke att
betrakta som instinktivt beteende utan en produkt
av uppfostran och miljö, en plötslig revolt mot
tidigare, alltför starkt hämmande inflytande. Hos
vuxna människor förklarar man f. som
överaktivitet, ofta beroende på inresekretoriska orsaker,
som ett psykopatologiskt drag el. som en
miljö-betingad, antisocial inställning. E.Bng.
Förstöringsarbeten, krigsv., de arbeten i fält, som
avse förstörandet av alla slag av förbindelser samt
sådana föremål, som kunna vara fienden till nytta.
Utförandet av f. är en av ingenjörtruppernas
huvuduppgifter i fält men tillkommer även inf:s och
kav:s pionjärformationer.
Försumpning, den process, genom vilken myrar
(kärr och mossar) uppkomma på fastmark. Då f.
äger rum i en skogsterräng, är det första
försump-ningsstadiet en skog, i vilken fuktighetsälskande
mossor och högre växter (Car^-arter m.m.)
invandrat och i vilken trädens tillväxt småningom
avstannar. F., som är en direkt följd av en
ökning av fuktigheten i markens ytlager, kan ha flera
orsaker: 1) översvämning vid stränderna av sjöar
och vattendrag; 2) översilning från högre belägna
myrar el. av i sluttningar framträngande
grundvatten; 3) dämning i själva marken, framkallad
därigenom, att urspr. genomsläppliga jordarter tätats
genom impregnering med humusämnen. Den sistn.
orsaken, som i Sverige spelar den största rollen,
medför ant., att grundvatten från högre områden
— 49 —
— 50 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
