Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVARSFRÅGAN
hovsmännens eget håll. Bl.a. medförde den icke
den avsevärda besparing man räknat med. För
att propagera för försvarets stärkande bildades
redan 1925 Riksförbundet för Sveriges försvar.
Högerpartiet fortfor att verka för försvarets
effektivitet inom 1925 års ram. Inom de frisinnade och
socialdemokratiska partierna rådde betr. f. påtaglig
splittring, i det mer el. mindre pacifistiska
fraktioner bedrevo livlig verksamhet för
försvarsväsen-dets avskaffande utan hänsyn till huruvida övriga
stater slogo in på samma väg (”nationell
avrustning”). För hela frågans utredning tillsattes så
1930 en försvarskommission under ordförandeskap
av P. A. Hansson. Medan utredningen inom denna
pågick, var den offentliga diskussionen
jämförelsevis matt. Av besparingsskäl och i väntan på
kommissionens förslag inskränktes anslagen under
försvarshuvudtiteln på ett sätt, som föranledde
stark men i det hela fruktlös opposition från
högerpartiet. 1935 avslutade försvarskommissionen
sitt arbete. Dess förslag, som dikterades av
”mel-lanpartierna”, d.v.s. Bondeförbundets och
Folkpartiets kommissionsled. jämte vissa militära led.,
utgjorde den grund, på vilken f. vid 1936 års
riksdag fann sin lösning. Högern, som i stort sett
förgäves sökte genomdriva modernisering av
flottan el. snarare blott dess vidmakthållande, anslöt
sig näml, till förslaget, och 1936 års
försvarsord-ning antogs emot socialdemokraternas jämte
socialisternas och kommunisternas röster. Den
socialdemokratiska regeringen, som sålunda fick se
sig slagen, avgick till stor del på grund härav,
ehuru nederlaget i en annan fråga fick tjäna som
avgångsanledning. Partiets missnöje med lösningen
var dock ganska måttligt, och det försämrade
världspolitiska läget medförde, att
socialdemokraterna i själva verket helt och hållet funno sig i
utgången. Då P. A. Hansson i sept. 1936 efter
sitt partis framgång vid valen bildade sin andra
regering, i vilken även representanter för
Bondeförbundet ingingo, kvarstannade försvarsminister
Janne Nilsson, som kommit att spela en mycket
betydande roll vid förslagets antagande i
försvarskommissionen och avgörandet i riksdagen, för att
från denna post genomföra ”1936 års
försvarsord-ning”. Denna innebar en utökning av försvaret,
främst flygvapnet, samt lade en viss grund för
den kommande utvecklingen.
Materielomsättning-en tillgodosågs dock ej. Försvarets högsta
ledning omorganiserades. Sålunda tillkom en för
de tre försvarsgrenarna gemensam försvarsstab,
överbefälhavare för hela krigsmakten skulle
tillsättas under krig. Arméns högre förband voro
oförändrat 4 arméfördelningar, övre Norrlands
trupper och Gotlands trupper. Ett luftvärnsreg.
tillkom, och signaltrupperna brötos ut ur
ingenjörtrupperna. Årskontingenterna utökades något,
alla vapenföra värnpliktiga blevo dock fortfarande
icke utbildade, övningstiden förlängdes vid inf.
till 175 dagar (längre vid specialvapen, för
underbefäl och fackmän samt för studenter och
likställda). Inom marinen utvecklades
marindi-striktsorganisationen, varjämte ett
ersättningspro-gram gjordes upp i avsikt att låta kustflottan
bestå av 3 pansarskepp, 1 flygplankryssare, 1
minkryssare, 8 jagare, 10 ubåtar m.m. Fårösunds
kustart.-kår tillkom. Flygvapnet utökades till att
omfatta 7 flottiljer, varav 4 bombflottiljer. De
tre försvarsgrenarnas kadrar utökades.
Fr.o.m. 1936 upphörde f. i stort sett att vara
ett partiskiljande element i svensk politik och ett
partipolitiskt tvisteämne. Den upprustning, som
började under den växande internationella
spänningen efter 1936 och särsk. efter krigsutbrottet
1939, företogs i enighet mellan partierna. I
verkligheten kom också, till följd av den ökade
politiska spänningen i Europa, 1936 års
försvars-ordnings kostnadsram att redan från början
överskridas, vilket skedde i fullt samförstånd mellan
de politiska partierna. Sålunda var
försvarsbud-geten 1937/38 c:a 172 mkr (i 1936 års
försvars-ordning beräknades 158 mkr), 1938/39 c:a 258 mkr
(beräknat 159 mkr), och för 1939/40 anvisades c:a
320 mkr (beräknat 142 mkr). Stora delar av dessa
anslag voro avsedda för materielanskaffning,
vilken varit starkt eftersatt. 1937 antogs en
luftskyddslag (reviderad 1939), och civilförsvaret
anvisades medel till skyddsrum, gasskyddsutrustning
m.m. Frivilliga skytteväsendet fick sina anslag
höjda. Ävenså skedde våren 1939 en omfattande
beredskapslagstiftning, enl. vilken K.m:t skulle
äga att förordna om statligt ingripande på ett
flertal områden vid krig el. krigsfara el. eljest
under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden.
Efter krigsutbrottet 1939 stodo partierna enade
om att åstadkomma ett starkt försvar
(samlingsregering från dec. 1939). De medel, som anvisades
härför (se tab. vid Försvarsberedskap), voro
avsedda dels för en utökning av försvarets
krigsorganisation och parallellt härmed en mindre
utökning av fredsorganisationen, främst
flygvapnets (1939/41 utökning med 4 flottiljer), dels för
materielanskaffning, fartygsbyggen och
anläggning av befästningar, dels även för
upprätthållande av den förstärkta försvarsberedskapen (se
Försvarsberedskap). Krigsorganisationens
utökning möjliggjordes, förutom av de stora
materiel-anskaffningarna, av att efterutbildningsövningar
påbörjades 1939 med de värnpliktiga, som i
enlighet med 1925 och 1936 års försvarsordningar
ej hade utbildats. Närmare 400,000 värnpliktiga
kommo att på detta sätt utbildas under kriget.
— Vad beträffar de olika riksdagarna efter
krigsutbrottet t.o.m. våren 1941 må följ, framhållas.
På 1939 års höstriksdag beslöts, att ett flertal
beredskapsförfattningar, ss. allmänna
förfogandelagen, tills vidare skulle äga tillämpning. Lagen
om tjänsteplikt antogs. På 1940 års vårriksdag
upphävdes kategoriklyvningen, så att alla
vapenföra fingo utbildning, varjämte värnpliktsåldern
höjdes med ett år (till 46 år). Hemvärnet tillkom.
På denna riksdag fingo även civilförsvaret och det
frivilliga skytteväsendet sina anslag betydligt
höjda. På 1940 års höstriksdag beslöts ett
ny-byggnadsprogram för flottan, omfattande 2 lätta
kryssare samt ett antal jagare och ubåtar.
Kryssarna kommo dock ej i tjänst förrän efter
krigets slut. Därjämte antog riksdagen en
förordning om beredskapsmönstring 1941. Denna skulle
skapa ett underlag för en planerad omläggning
av de värnpliktigas rullföring och redovisning
samt ge uppgifter för den civila beredskapen,
främst enl. lagen om tjänsteplikt. Vid 1941 års
— 73 —
— 74 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
