Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försyn - Försåpning - Försåpningstal - Försåt, minförsåt - Försäkran på heder och samvete - Försäkring, assurans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSÅPNING
verkan” (concur’sus Del). Det senare begreppet var
från den kristna trons synpunkt såtillvida särsk.
riskabelt, som det dels ledde till att fatta
guds-viljan som en med det mänskliga sidoordnad faktor,
dels genom att tanken på gudsviljans medverkan i
allt som sker, ledde till ett fördunklande av
gudsviljans radikala motsatsförhållande till det onda.
Inom upplysningsteologien var läran om
”försynen” det mest omhuldade temat. Till en början
sökte man ivrigt att med utgångspunkt från
världens ”ändamålsenlighet” rationellt demonstrera
visheten i det gudomliga världsregementet. Tilltron
till denna slags bevisföring led starkt avbräck
genom jordbävningen i Lissabon 1755, som gav
anledning till en rikhaltig litteratur. Alltjämt
sysslade man dock med s.k. teodicéer, försök att
försvara den gudomliga världsstyrelsen inför det
ondas faktum. Alla dylika försök kännetecknas av
bemödanden att i möjligaste mån reducera det onda.
Inom 1800-talsidealismen betraktas detta gärna som
det ännu ofullkomliga (Schleiermacher), som de för
tavlan i dess helhet nödvändiga skuggorna el. som
utvecklingens nödvändiga genomgångspunkter
(He-gel). Den karakteristiskt kristna livssynen har
däremot intet intresse av dylika förskönande
tolkningar. För dess realistiska betraktelsesätt
framstår det onda som det mot gudsviljan fientliga.
Tillliten till Guds omvårdnad kan under sådana
förhållanden icke betyda någon förvissning om att
allt det, som sker, skulle vara en direkt
återspegling av gudsviljan. Den kommer i stället att
betyda, att intet ont kan skada den, som står under
Guds omvårdnad, ja, att gudsviljan är mäktig att
taga hand även om det onda och vända det till
godo. Som övervunnet får i så fall visserligen
även det onda en mening, som det i sig själv icke
äger. Men detta betyder icke, att den kristna tron
på omvägar skulle uppbygga en rationell
världsförklaring — en dylik är tvärtom principiellt
utesluten. Däremot fasthåller den kristna tron
obetingat tanken på gudsviljans suveränitet även i
förhållande till det onda. Denna suveränitet visar
sig då, enl. trons sätt att se, såväl i nåd som i
dom. — Litt.: C. J. Shebbeare, ”Problems of
pro-vidence” (1929); W. Staerk, ”Vorsehung und
Ver-geltung” (1931); G. Aulén, ”Den allmänneliga
kristna tron” (4 uppl. 1943). G.Au.
Försåpning, kem., se Förtvålning.
Försåpningstal, kem., se Fetter.
Försåt, minförsåt, krigsv., minering,
anordnad i uppgiven terräng, i byggnader m.m., som ej
avses att försvaras, kom till stor användning
under 2:a världskriget. F. utgöres av tidminor
i brolandfästen och byggnader, av mina, som
bringas till detonation, då man trampar på en viss
golvplanka el. då en dörr öppnas, av
helvetesmaskiner o.s.v.
Försäkran på heder och samvete, se Ed och
Sanningsförsäkran.
Försäkring, assurans. Hur ingripande och
mångsidig betydelse f. än har i det moderna
samhället, har ännu ingen definition på detta begrepp
sett dagen, som kan anses fullt tillfredsställande,
vilket icke hindrar, att man i praktiken i regel
lätt kan avgöra, om en viss anordning är f. el.
ej. Icke mindre än ett par hundra mer el. mindre
lyckade definitioner ha konstruerats, utan att
någon av dem ännu kan ges bestämt företräde
framför de övriga. Att definitionerna blivit så
olika, beror på att man kan betrakta f.-begreppet
ur så många vitt skilda synpunkter: sociala,
moraliska, ekonomiska, matematiska, juridiska,
organisatoriska etc. De olika huvudriktningarna för
dessa definitionsförsök, d.v.s. de olika teorierna
för f.-begreppet, äro t.v. följ.: spelteorien,
spar-teorien, prestationsteorien, skadeteorien,
fareteo-rien, behovsteorien och slutl. en subjektivistisk
teori. Den f.n. allmännast antagna och måhända
hittills bästa definitionen är formulerad av tysken
Alfred Manes och bygger på behovsteorien: ”F.
är ömsesidigt täckande av slumpvis inträffande
uppskattbara penningbehov hos ett större antal
på likartat sätt hotade ekonomiska enheter”.
Denna definition är både för vid och för snäv
men torde dock kunna godtas, tills en bättre
sådan framkommer. Jfr Försäkringsvetenskap.
Grunder. Enklaste anordning för f. är den,
där ett antal personer, som äro utsatta för en
och samma risk, överenskomma att, därest en
av dem skulle drabbas av sådan skada, som
överenskommelsen avser, de övriga skola göra
sammanskott för att täcka den förlust, som
genom skadefallet drabbat den skadade. 1,001
personer t.ex. kunna överenskomma, att när en av
dem dör, de kvarlevande skola sammanskjuta
vardera 1 kr, alltså sammanlagt 1,000 kr, åt den
avlidnes anhöriga. F. har i själva verket just i
denna form tillämpats av de förr icke sällsynta
s.k. uttaxeringsföreningarna*. För att
överenskommelsen skall vara rättvis, d.v.s. utsikten till
vinst el. förlust för alla de anslutna lika, krävs
emellertid, att risken för samtliga skall vara lika,
i detta fall att sannolikheten att inom viss tid
dö skall vara lika. Vore de anslutna t.ex.
samtliga friska 25-åringar, vore dödsrisken under en
viss tid tillnärmelsevis densamma för var och en.
Är risken däremot icke för alla lika, om t.ex.
somliga vore 25-åringar och somliga 50-åringar,
vore överenskommelsen icke rättvis. Detta kan
emellertid avhjälpas, genom att tillskotten
bestämmas i förh. till risken, genom att
25-åringar-na tillskjuta mindre, 50-åringarna mera än 1 kr.
Man måste alltså känna ett mått på risken:
inom liv-f. på dödsrisken inom olika åldrar och
efter olika genomgångna sjukdomar, inom
olycks-falls-f. på olycksfallsrisken inom olika
sysselsättningar och områden, inom brand-f. på
brandfaran vid olika byggnadssätt och
brandskyddsanordningar etc. samt på liknande sätt inom
övriga f.-grenar. Om storleken av riskmåtten
vinner man kunskap företrädesvis genom
statistisk observation. Kan risken icke uppskattas,
kan man icke tala om f. Är risken mycket stör,
är f.-föremålet icke försäkringsbart: en
person, lidande av tuberkulos i framskridet
stadium, kan icke livförsäkras, en last ombord på
ett icke sjödugligt fartyg kan icke
transportför-säkras etc. — Man måste emellertid känna icke
blott riskintensiteten, d.v.s. risken efter
f.-före-målets art; även risken i förh. till dettas storlek
måste kunna uppskattas. Risksumman vid t.ex.
stöld-f. på en automobil av 15,000 kr värde är
större än för en automobil av 5,000 kr värde.
En grundregel för bestämmandet av f ö r s ä k-
- 83 -
- 84 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
