Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föryngring - Föryngringshuggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRYNGRINGSHUGGNING
ökas genom behandlingen, är svårt att med
bestämdhet avgöra, enär livslängden visar stora
individuella variationer, men säkert tyckes vara, att
i en mängd fall de behandlade djuren levat
betydligt längre än syskonen i samma kull, vilka icke
undergått en sådan behandling, och att de före
behandlingen voro så starkt åldrade, att de tycktes
ej ha kunnat leva så mycket längre. Under alla
förhållanden är emellertid den framkallade
reak-tiveringen till sin varaktighet begränsad, bl.a.
därför att nervcellerna i en organism ej kunna
nybildas utan förr el. senare med den stigande åldern
gå under. — På gr. av de vid djurexperiment
vunna gynnsamma resultaten har man försökt att
använda samma el. liknande metoder även på
åldrade människor. Liksom beträffande djuren
föreligga även här vid sidan om rent negativa resultat
också enstaka fall, där en betydande förbättring
inträtt både i det kroppsliga och det själsliga
tillståndet. Särsk. gäller detta vid transplantation av
yngre könskörtlar på åldrade män. Härvid har
man använt såväl homoplastisk (testiklar från
människor) som heteroplastisk (testiklar från djur,
ss. apor och får) transplantation. Vidgad
erfarenhet har medfört en stor och berättigad skepsis mot
dessa särsk. av Voronov publicerade iakttagelser.
Det ovan sagda gäller så att säga normalt
åldrade människor, d.v.s. sådana, som uppnått den
ålder, då ålderdomsförändringarna i regel göra sig
starkt märkbara. — Den vid de operativa
ingreppen hos åldringarna stundom inträdda
förbättringen ha en del forskare velat tillskriva
självsuggestion. Det är visserligen möjligt, att en sådan i
en del fall spelar någon roll, men den kan dock
ej förklara de rent objektivt iakttagna
förändringarna i det fysiologiska tillståndet, vilka dessutom
fullt överensstämma med förhållandena hos de på
samma sätt behandlade senila djuren — och hos
dessa är varje suggestivt inflytande uteslutet. Att
ett upphörande av könskörtlarnas endokrina
verksamhet spelar en viss roll vid åldrandet torde
vara sannolikt, men att däri söka den primära och
enda orsaken till ålderdomsförändringarna är
otvivelaktigt att på ett alltför enkelt och för grunt
sätt uppfatta de fysiologiska processer, som leda
till ålderdomsdöden. — Man har också på andra
vägar än genom studiet av den inre sekretionen
och dess samband med åldrandet försökt finna
åldrandets orsaker. Ryssen Ilja Metjnikov, på
sin tid verksam i Paris, ansåg sålunda, att
åldrandet berodde på att kroppens i funktionellt
avseende mera specialiserade celler under inverkan
av vissa gifter el. sjukdomar gingo under och
ersattes med bindväv. Bl.a. ämnen, bildade av
förruttnelsebakterierna i tjocktarmen, skulle ha
denna verkan, och man borde därför enl.
Metjnikov sätta tjocktarmen ur funktion genom
operativt ingrepp el. åtm. söka tränga ut
förruttnelsebakterierna med t.ex. mjölksyrebakterier.
Metjnikovs teorier visade sig ohållbara. Ryssen
Alexander Bogomolets framlade 1942 hypotesen,
att organismens åldrande väsentligen berodde på
förändringar i kroppens bindväv, och framställde
ett serum, som i stora doser skadade bindväven
men som i små doser ansågs stimulera den,
varigenom även åldrandeförändringarna skulle
motverkas. Kritiska undersökningar på olika håll ha
redan nu visat, att man ej heller i detta
Bogomolets’ s.k. antiretikulära cytotoxiska serum fått
det föryngrande livselixir, som mänskligheten sökt
i årtusenden. — Litt.: B. Romeis, ”Altern und
Verjüngung” (i ”Handbuch der inneren
Sekretion”, 2:2 1933); E. Jakobsen, ”Alderens
problemer” (1948). [H.W.1A.G.
Föryngringshuggning, skogsbr., den äldre
skogens avverkning under hänsynstagande till
uppkomsten av en ny skogsgeneration. De olika
metoderna för f. kunna hänföras till två grupper:
trakthuggning och blädning. — Vid
trakthuggning är avverkningen koncentrerad till större
sammanhängande ytor, som ant. huggas helt kala,
trakthuggning med kalavverkning,
el. ock kvarlämnas på huggningsytan ett antal
fröträd. Återväxt erhålles vid kalavverkning ant.
genom självsådd från fröbar skog i hyggets kanter
el. ock genom kultur. Vid trakthuggning
med fröträdsställning erhålles
återväx-ten genom självsådd från fröträden, men även
kultur under fröträden kan förekomma. Jfr
Kulisshuggning. I förut ej skötta bestånd föregås
gärna f. av en förhuggning*. Därefter följer
hyggets avverkning med kvarlämnande av
fröträden, vilka sedan, i den mån återväxten
uppkommit och fordrar mera ljus, borttagas i en
el. flera omgångar genom s.k. efterhuggning.
Trakthuggningsmetoderna leda i allm. till
uppkomsten av likåldrig återväxt. — Vid b 1 ä
d-ningsmetoderna inledes föryngringen
samtidigt på ett stort antal skilda platser. Man
avverkar träden enstaka el. gruppvis här och där,
och återväxten, som uppkommer genom självsådd
från de därvid uppstående luckornas kanter el.
under det utglesnade äldre beståndet, blir mer el.
mindre olikåldrig. Av de många olika systemen
för blädning må nämnas traktblädning el.
luck-huggning, kantblädning samt s.k. ren blädning.
Vid traktblädningen upptagas inom de
delar av skogen, som skola föryngras inom närmaste
40 år, smärre luckor med en areal, varierande
mellan några få a upp till c:a 15 a, alltefter
trädslag, mark och exposition. Återväxten
uppkommer på dessa luckor genom självsådd från skogen
i kanterna. När återväxten behöver mera ljus,
utvidgas luckan genom kanthuggning. När
de ursprungliga luckorna sedan bli så stora, att de
börja stöta intill varandra, borttagas de sista
trädkulisserna genom sluthuggningen. Återväxten blir
liksom vågformig. Kantblädningen är
utformad av prof. C. Wagner i Freiburg im Breisgau
i Baden. I st.f. att som vid luckhuggningen börja
föryngringen på en cirkelrund el. kvadratisk yta
angriper Wagner beståndet utefter långa raka
linjer, helst med huvudriktning ö.—v., utefter vilka
skogen utglesnas oregelbundet på ett smalt 10—15
m brett bälte. När återväxt här infunnit sig,
borttagas en del av de på bältet kvarstående träden
och ett nytt smalt bälte utglesnas på s. sidan om
det första bältet, och på detta sätt avverkas
långsamt beståndet från n. mot s., medan föryngringen
dragés efter. Den rena blädningen utgår
ifrån och vill bibehålla ett fullst. olikåldrigt
bestånd, där alla åldersklasser äro representerade
om varandra på varje del av skogen. Medan f. vid
de förut nämnda metoderna endast användes inom
— 127 —
— 128 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
