Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gade, Niels - Gade, Svend - Gadebusch - Gadeira - Gadelius, 1. Eric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GADELIUS
den romantiska musiken. Dess främsta
representanter, Mendelssohn och Schumann, blevo
hans personliga vänner. När han 1848 återvänt
till Köpenhamn, blomstrade musiklivet i den
danska huvudstaden med ens upp, och
Musikföreningen gick en storhetstid till mötes. Det var
som en oppositionens man G. kommit till
föreningen, och han kände det både som en
förpliktelse och ett behov att låta den köpenhamnska
musikpubliken komma i kontakt med den nya
generationens musik. Under G:s ledning
spelades verk av Schubert, Schumann (som dittills
var okänd i Köpenhamn), Mendelssohn, Spohr
och Berlioz. T.o.m. några av Wagners operor
framfördes, vilket G. gärna en smula ironiskt
underströk, då han senare i sitt liv själv blev
föremål för opposition. — Musikföreningen var
även det forum, där G:s egna verk först spelades.
Dessa röra sig inom de mest skilda former, från
sånger och pianostycken till kammarmusik och
orkesterverk. Mest kända äro hans symfonier
och framför allt balladen ”Elverskud”, där G.
rör sig på helt nationell grund och bygger på
motiv och stämningar ur gamla danska folkvisor.
En särställning inta de stora dramatiska
konsertkantaterna (ett slags världsliga oratorier), vilka
skrevos direkt för Musikföreningen. Här ville G.
inom ramen av stora världshistoriska händelser
ge uttryck åt estetiska idéer och spekulationer.
Detta tilltalade i hög grad hans samtid, och dessa
verk blevo hans mest uppskattade och omtyckta
tonskapelser. I dem finner man också många
vackra prov på G:s konst, när den är som mest
nobel och stämningsmättad. Bland G:s verk
märkas i övrigt 8 symfonier, en rad uvertyrer, 2
sviter, 1 stråkkvartett, 1 stråkkvintett, 1 pianotrio,
4 violinsonater, 1 pianosonat, smärre sånger och
pianostycken, operan ”Marionetta”, 14 stora
kantater samt baletten ”Et Folkesagn”, som G. skrev
tills, med Hartmann. — Litt.: D. Gade, ”N. W.
G:s Optegnelser og Breve” (1892); W. Behrend,
”N. W. G.” (1917); Ch. Kjerulf, ”N. W. G.”
(s.å.). P.L.
Gade [-Öa], S v e n d, dansk teatermålare och
regissör (f. 1877). G. utbildade sig i
Köpenhamn till teatermålare, fick anställning vid norska
Nasjonalteatret 1898
och vid
Stockholms-operan 1902 samt
vistades övervägande i
Berlin 1904—22. I
Berlin arbetade han en
tid på Baruchs
deko-rationsateljé och kom
snart i förbindelse
med Reinhardt, från
vilken han mottog
bestämmande
impulser, ehuru han blott
vid ett tillfälle
samarbetade med denne.
Sina betydelsefullaste
insatser i Berlins teaterliv gjorde G. genom sina
Strindbergs-uppsättningar under i:a världskriget
på Theater an der Königgrätzerstrasse, där han
var fast anställd dekorationsmålare och även
deltog i regiarbetet. Särsk. må nämnas hans enkla,
lyriskt stiliserade scenbilder till ”Ett drömspel”
(1915), vilket då icke framförts sedan urpremiären
i Stockholm. Köpenhamnskritiken lovordade G.
1917 för hans iscensättning av samma verk på
Dagmarteatret, och 1919 ledde han uruppförandet
av ”Advent” i Hamburg. Senare fick han
regissörs-arbete i New York och Hollywood 1922—29. G.
var 1930—47 regissör, slutl. även presskommissarie
vid Det Kgl. Teater i Köpenhamn. — G:s insats
på filmområdet är obetydlig, men inom teatern
har han spelat en ganska stor roll. Liksom
mästaren Reinhardt har G. dock stundom låtit den
yttre, på modernt scenmaskineri stödda effekten
framstå väl grellt, t.ex. i praktuppsättningen av
”Orfeus i underjorden” på Det Kgl. Teater.
Jazzoperan ”Johnny” fick sammastädes en effektfull,
delvis ”funkis”-betonad uppsättning, och till
”Hamlet” gjorde G. 1937 en halvt abstrakt
vridscen-arkitektur med gotiska bågar utan valv, påminnande
om Gordon Craigs stil. Märkligare var hans
uppsättning av Nordahl Griegs ”Nederlaget” s.å. med
masscener av stark verkan; även nyuppföranden
av danska klassiker kunna nämnas. Direkt
påverkad av tysk expressionism var G:s iscensättning
av ”Tolvskillingsoperan” 1930 på Det ny Teater
i Köpenhamn, medan ”Gatan” på Det Kgl. Teater
s.å. visade en långt driven verklighetsillusion i
scenbilden. G., som också satt upp några
föreställningar för stockholmsscener, har som förf,
framträtt med bl.a. ”Mit Livs Drejescene. 50 Aar
i Teatrets og Filmens Tjeneste” (1941). H.Ge.
Gadebusch [gaMaboJ], stad i Mecklenburg, 30
km s.ö. om Lübeck; 2,560 inv. (1933). G. har
en ansenlig stadskyrka i tegelgotik från 1200—
1400-talen, slott i tidig renässans och rådhus från
1600-talets början. — Vid G. utkämpades 9/i2
1712 ett slag mellan svenskar och danskar. Den
av Magnus Stenbock förda svenska hären, 14,000
man med 30 pjäser, hade uppbrutit från Rostock
mot en från Hamburg framryckande dansk
armé, o. 16,000 man med 13 pjäser och förd av
general Scholten. På morgonen före slagets
början förenades med den senare 3,500 man sachsiskt
kav. Danskarna intogo en försvarsställning s. om
G. med flyglarna stödda mot sumpmarker. Kl 11,30
inledde det svenska art. anfallet, kl 1 framgick
inf., huvudsaki. mot ställningens mitt, smärre
grupper samt kav. mot flyglarna. Först på 12
—15 stegs avstånd lossades den första salvan.
Tack vare god manöverförmåga och stridsteknik
segrade de svenska trupperna. Fienden bjöd nytt
motstånd i en upptagsställning söderut mellan
byarna Radegast och Wakenstädt, varur
huvuddelen av hans trupper sedermera räddade sig
mot Roggendorf; förlusterna utgjorde o. 6,000
man, däribland 2,500 fångar. De svenska
förlusterna voro o. 1,600 man. Det danska art., 23
fanor, standar m.m. blevo segrarens byte.
Genom segern vann Stenbock till en tid det avsedda
syftet att hindra danskarnas förening med de
rysk-sachsiska trupperna. — Lift.: ”Karl XII på
slagfältet”, 4 (1919). P.;T.Hm.
Ga’deira, grekiskt namn på Cådiz.
Gade’lius. 1) E r i c G., läkare (1778—1827),
med. examina i Åbo 1800, läkare vid Krigsakad.
1802, disputerade s.å. i Åbo, prosektor i anatomi
i Stockholm 1805. G. utgav 1804 ”Handbok i me-
— 145 —
— 146 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
