Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gadelius, 1. Eric - Gadelius, 2. Bror - Gadelius, 3. Knut - Gadelius, 4. Esther - Gades (Cádiz) - Gades (Perugia) - Gadh, Hemming - Gadidae - Gadiformes - Gadir - Gadolin, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GADES
dicinal-lagfarenheten” och höll 1806 i samband
med prosektoratet föreläsningar i detta ämne.
Jämte 6 andra läkare bildade han 1807 Svenska
läkaresällskapet och var dess sekr. 1808—12 och 1818
—21 samt utgav dessa år sällskapets
”Årsberättelse”. 1811 blev G. prof, i teoretisk medicin vid
Karolinska inst. Å.Ch.
2) Bror Edvard G., psykiater (1862—1938),
med. dr och doc. i psykiatri i Lund 1896. Sin
kliniska utbildning som läkare fick G. vid Lunds
hospital och asyl
under prof. Svante
öd-man. Efter att även
ha tjänstgjort som tf.
överinspektör för
sinnessjukvården blev G.
1903 e.o. prof, i
psykiatri vid Karolinska
inst. och överläkare
vid Stockholms
hospital, 1908 ord. prof. ;
led. av
Medicinalstyrelsens vetenskapliga
råd 1913. G:s
gradu-alavh. ”Om
tvångstan-kar” (1896) efterföljdes
av talrika andra psykologisk-psykiatriska studier,
ss. ”Hysteri och katatoni” (i ”Hygiea”, 1908). Sin
samlade erfarenhet som läkare och vetenskapsman
framlade G. i det stora verket ”Det mänskliga
själslivet i belysning av sinnessjukläkarens
erfarenhet” (4 bd, 1921—24). I nära samband med
G:s medicinska produktion stå hans
kulturhistoriska arbeten. Bland dessa kunna nämnas
”Sinnessjukdomar och deras behandling förr och nu”
(J9J3), där den moderna sinnessjukvården ställes
i motsats mot äldre tiders förhållanden, ”Tro
och övertro i gångna tider” (2 bd, 1912—13),
som skildrar häxprocesserna och de psykologiska
företeelser, vari dessa bottna, samt ”Skapande
fantasi och sjuka skalder” (1927), som särsk.
behandlar Esaias Tegnér. Som läkare kämpade G.
ivrigt för sinnessjukvårdens humanisering och en
rent sjukhusmässig behandling av de sinnessjuka.
Ett led i denna strävan var G:s talrika
populärvetenskapliga arbeten och art. om sinnessjukvård
och sinnessjuka. T.V.Sn.
3) Knut Jonas G., den föreg:s bror,
affärsman (1864—1932). G. startade 1896 i Göteborg
import- och exportfirma med inriktning särsk. på
Östasien. 1904—13 hade han filial i Singapore
och fr.o.m. 1907 i Japan. Den japanska filialen
ombildade han 1917 till särskilt bolag. För
avsättningen av svenska stapelvaror, ss. järn, papper
och massa, samt högvärdiga verkstadsprodukter
på den ostasiatiska marknaden gjorde G. en
banbrytande insats.
4) Esther Fredrika G., f. Sidner, g.m. G.2),
oratorie- och romanssångerska (1866—1922),
uppträdde med framgång i flera europeiska
musikcentra och verkade även som uppskattad
sångpedagog.
Gades, latinskt namn på Cädiz.
Gades, etruskisk stad, se Perugia.
Gadh, Hemming, kyrkomän, politiker och
folkledare (d. 1520). G. härstammade trol. från
kalmartrakten, studerade från 1471 vid univ. i
Rostock, var 1477 kansler hos biskopen i
Linköping, Henrik Tidemansson, och sändes 1479 till
Rom, där han vid kurian skulle bevaka Sveriges
intressen, närmast i processen om drottning
Do-roteas morgongåva. Framför allt kom hans
verksamhet här att inriktas på försvar av Sten Sture
d.ä., som från danskt håll inför påven anklagats
för olydnad mot unionskonungen. Som
befullmäk-tigat svenskt ombud förde han striden mot
Danmark i Rom till 1500, då han återvände till
Sverige. Samtidigt med sin diplomatiska verksamhet
bedrev han studier, vilka resulterade i
magistergrad och doktorsgrad i dekretalerna (kyrkorätt).
Han blev även kammarherre hos påve Alexander
VI. — Efter sin återkomst till hemlandet
fungerade G. som Sten Sture d.ä:s och Svante Stures
”förste minister”. 1501 blev han vald (”electus”)
till biskop i Linköping. Han spelade en stor roll
i det uppror, som Sten Sture d.ä. började mot
konung Hans 1501, och var i fortsättningen en av
riksföreståndarens mest anlitade militära och
diplomatiska hjälpare. Vid dennes död (1503)
understödde han effektivt Svante Sture vid dennes
regeringstillträde, bl.a. genom att hemlighålla
företrädarens död, och blev dennes förnämsta stöd:
han förde befälet över de svenska trupper, som
belägrade Kalmar, utförde en betydelsefull politisk
mission 1510—12 för att vinna och bevara Lübeck
som svensk bundsförvant och var outtröttlig i att
vidmakthålla den svenska unionsfientliga politiken,
även då den tycktes dödsdömd. Detta hans
kraftiga partitagande medförde också viktiga fördelar
för honom. Hans val till biskop hade
omintetgjorts, påven hade utnämnt en annan
administratör av stiftet, och han hade t.o.m. bannlysts 1506;
G. lyckades trots detta med Svante Stures hjälp
länge behålla det ekonomiska utbytet av stiftet
och var även en tid hövitsman i Kalmar län. —
Efter Sten Sture d.y:s val till riksföreståndare
(1512) måste G. emellertid definitivt avstå från
biskopsvärdigheten (1513). Han tillhörde dock
fortfarande riksrådet, erhöll även Kastelholms
slott och län på Aland och fortsatte att tjäna Sten
Sture d.y. — Under kriget med Kristian II 1518
befann sig G. i riksföreståndarens omgivning och
tillhörde den gisslan på 6 personer, som ställdes
för den danske konungen vid dennes beramade
sammanträffande med herr Sten. Jämte den
övriga gisslan blev då G. svekfullt bortförd till
Danmark och kvarhållen där, varvid som skäl anfördes
G:s ofta visade danskfientlighet. Under G:s
fångenskap indrog Sten Sture hans län Kastelholm,
och då Kristian II 1520 drog mot Sverige, hade
G. slutit sig till honom. G. avfattade ett brev till
sina landsmän, som bär vittne härom, och han
avreste sedan till Sverige, där han hjälpte sin nye
herre Kristian, särsk. med underhandlingar. Han
utnämndes därefter till ”fullmäktigt sändebud över
Finland” och avreste dit för att där bevaka
Kristians intressen. Hit nådde i dec. 1520 konungens
befallning att avrätta G., vilket verkställdes 16/i2
vid Raseborg. — Litt.: G. Carlsson, ”H. G.” (1915);
S. Tunberg, ”H. G.” (i ”Hist. tidskr.”, 1916). I.A.
Ga’didae, se Torskfiskar.
Gadifo’rmes, se Torskliknande fiskar.
Gadi’r, feniciskt namn på Cädiz.
Gadoli’n, finländsk släkt, härstammande från en
— 147 —
— 148 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
