Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gaeler - Gaelic League - Gaeliska språk - Gaeta - Gafencu, Grigore - Gaffel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAELIC LEAGUE
skillnad från den engelsktalande, som utgör
landets övervägande flertal. Jfr Gaeliska språk. v.Sw.
Gaelic League [géidik li’g] (eng.), gael.
Conn-radh naGaedhilge, en förening för återupplivande
av gaeliskt språk och nationell kultur i Irland,
stiftad 1893 av Douglas Hyde. G. fick snart ett
stort antal lokalavd.,’ gav ut skriftserier på
modern gaeliska och väckte intresse dels för
språket, dels för irisk musik, sång, dans, sport m.m.
genom kulturella fester, s.k. oireachtas, efter
mönster av de walesiska eisteddfod. I av G. inrättade
läroanstalter utbildades lärare i språket, som
vann insteg i de förut helt engelskspråkiga
skolorna och blev obligatoriskt vid det 1909
nygrundade nationella univ. Ehuru från början politiskt
neutral beredde G. marken för irländsk nationell
politik och bidrog till uppkomsten av Irländska
fristaten. G. har sitt säte i Dublin. [v.Sw]S.Br.
Gaeliska språk [gä’-]. Gaeliska är en
sammanfattande benämning på tre keltiska språk: i r i s k a
(ir. Gaedhilg-, på Irland), höglandsskotska
(skotsk-gaeliska, Gåilig] i n.v. Skottland och på
Hebriderna) samt manx (på ön Man). Även
(i speciell bet.) = höglandsskotska, förr även av
engelsmännen kallad Erse (= iriska). Liksom de
skotska gaelerna äro en från Ulster utvandrad
stam, utgjorde deras språk länge blott en dialekt
av iriskan. Ännu 1685 utgavs en bibelövers, för
Skottland på ren iriska fast med skotska
ordförklaringar, och först 1767 trycktes NT på
höglandsskotska. Skillnaden ligger dels i ljudläran
(skotskgaeliska saknar vanl. liksom danskan och
sydtyskan tonande ocklusiver), dels i formläran, vilken
i höglandsskotskan förefaller enklare: av den s.k.
eklipsen (varigenom p, k, B>b, g, d efter
ursprungligt nasalt utljud) finns knappast något spår,
substantivens plur. bildas i stor utsträckning med
-an, och verben böjas företrädesvis analytiskt, ej
syntetiskt (d.v.s. med personaländelser) som i
iriskan. Negationen är i skotsk-gaeliska cha, och
ordförrådet i övrigt avviker rätt mycket från
iriskans. Denna skotsk-gaeliska särprägel kan
skönjas redan på 1000—noo-talen i anteckningar
i en skotsk latinsk handskrift. Stora olikheter
märkas även mellan de tre huvuddialekterna i
Irland: Ulster-, Connaught- och Munster-iriskan,
av vilka den förstn. står höglandsskotskan
närmast (t.ex. i bruket av cha som negation i st.f.
ni i resten av Irland samt i betonandet av ordens
första stavelse även i fall, där Connaught och
särsk. Munster ha ändbetoning). Manx står i
alla betydande avseenden närmast skotsk-gaeliskan
och är att betrakta som en tidig skotsk-gaelisk
dialekt. Jfr Höglandsskotska språket, Iriska språket
och Manx. — Litt.: H. Pedersen, ”Vergleichende
Grammatik der keltischen Sprachen” (2 bd, 1908
—13); H. Lewis & H. Pedersen, ”A concise
com-parative Celtic grammar” (1937). [v.Sw]N.Hr.
Gae’ta, stad i Latium i Italien, på en udde vid
n. sidan av Gaetabukten n.v. om Neapel; 4,967
inv. (1936). Katedralen från o. 1100 har en vacker
kampanil från 860—1279. Gammalt kastell.
ör-logshamn; fiske och havsbad. Under 2:a
världskriget skadades allvarligt flera av stadens palats
och kyrkor, däribland katedralen. — G., antikens
Caje’ta, var under medeltiden huvudort i ett
her-tigdöme under först bysantinsk, senare påvlig
överhöghet. 1434 införlivades det med kungariket
Neapel. Under 1700-talet och början av
1800-talet var G. en stark fästning, som upprepade
gånger spelade en roll i de italienska krigen.
1848—49 uppehöll sig påven Pius IV efter sin
flykt från Rom i G. Bekant är den långvariga
belägringen av G. 1860—61, slutakten i det
italienska enhetskriget. P.;B.
Gafe’ncu [-ko], G r i g o r e, rumänsk politiker
och diplomat (f. 1892), invaldes 1928 i
deputeradekammaren som medl. av bondepartiet, var
utrikesminister 1938—40
och sändebud i
Moskva 1940—41. Vid
ryskrumänska krigets
utbrott återvände G. ej
till Rumänien utan
slog sig ned i Genève.
Här har G. utg. två
utomordentligt
intressanta arbeten,
”Préli-minaires de la guerre
å Fest” (1944) och
”Derniers jours de
1’Europe” (1946), det
förstn. en kritisk
analys av det tysk-ryska
krigets förhistoria, det sistn. en skildring -av en
diplomatisk rundresa, som G. företog sommaren
1939 och varunder han sammanträffade bl.a. med
överste Beck, Hitler, Leopold III av Belgien,
Chamberlain, Daladier och Mussolini. G.
meddelar i dessa sina skrifter många tidigare okända
notiser om 2:a världskrigets förhistoria; han har
förutom sina egna erfarenheter utnyttjat
diplomatiskt aktmaterial, som synes vara av fransk
proveniens. B.
Gaffel. 1) I form av förskärar- el. köksgaffel
förekom g. redan under antiken. Under medeltiden
var g. en lyxartikel, som endast furstarna brukade.
I Frankrike hade g. ännu under 15.00-talet icke
vunnit mera allmänt bruk, än att dess begagnande
gjordes till föremål för satir, och i England
var man ännu vid 1600-talets början icke fullt
hemmastadd i begagnandet av densamma. Enl.
anatomen A. Vesalius förekom g. i dagligt bruk
i Italien 1542 och var här föremål för all
renässansens konstnärliga utsmyckning. Under
1500-talets senare hälft förekom den i Tyskland. Först
från 1600-talets mitt var g. i allmänt bruk bland
Europas bildade klasser. G. ingick i det bestick,
som man i ett etui förde med sig och brukade under
måltiderna borta och hemma. Bland Sveriges
allmoge begagnades g. mera allmänt först under
senare hälften av 1800-talet. G., som urspr. endast
hade 2 spetsar, fick sedermera 3 el. 4. — Litt.:
C. M. Fürst, ”En anatomisk not till g:s historia”
(i ”Fataburen”, 1915); S. Ambrosiani, ”Till
bordsknivens och g:s historia’ (i ”Rig”, 1929). TV.Kin.
2) Krigsv. a) G. bildas vid art. under
inskjutning mot ett mål genom att målet inneslutes
mellan skott, som synas bortom målet och hitom
målet. G. hoptränges genom halvering, så att
man erhåller krevaderna i målets närhet. — b)
Skjutstöd, ofta kallat f o r k e 11, för äldre
eldhandvapen (hakar, musköter o.d.), brukades först
i Spanien på 1500-talet, bibehölls ännu av Gustav
— 151 —
— 152 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
