Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gaffel - Gaffelantilop - Gaffelapa - Gaffelbandet - Gaffelben - Gaffelbit - Gaffelbockar - Gaffelfock - Gaffelgrening - Gaffelgärd - Gaffelhjortar - Gaffelnock - Gaffelplog el. finnplog - Gaffelsegel - Gaffelspinnare el. gaffelsvansspinnare - Gaffeltoppsegel - Gaffeltång - Gaffky, Georg - Gaffori, Franchino - Gafsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAFSA
Musketerai’e med musköt och gaffel.
II Adolf, som dock gjorde vissa försök att
bortlägga g. till den numera blott c:a 5 kg vägande
musköten. Orsaken till bibehållandet var i hög
grad den kraftiga rekylen, 3—4 ggr större än vid
niiv. gevär. [R.SbglS.Bn.
3) Sjöv., rundhult, anbragt i lutande ställning mot
akterkanten av en mast. G. uppbär gaffelseglets
övre lik. Gaffelnock el. pik kallas g:s
ak-terligaste, högre ända och k 1 o dess lägre, om
masten gripande, halvcirkelformade ända; g. är
ant. fast och uppbäres då av ett t o p p r e p, el.
kan den hissas och firas medelst pik- och klofall.
För g:s reglering i sidled är den å vardera sidan
ibland försedd med en gaffelgärd. — Ang.
wishbone-ga.fi A el. -spri se Spri.
Gaffelantilop, Antilocap’ra america’na, enda art av
underfam. gaffelbockar, förekommer i
Nordamerika på prärierna från ung. 530 n.br. till Mexico.
Dess kroppslängd utgör 1,5 m och mankhöjd 80
cm. Den har en kraftig byggnad med tät fäll, på
ryggen isabellafärgad, på undersidan vit. Båda
könen bära horn, som sitta mellan ögonen och hos
de gamla bockarna bli gaffelkluvna. G. är stadd i
utdöende och i de tätare bebyggda trakterna redan
utrotad. Under senare tid ha dock ett par
reservat för g. upprättats. H.W.
Gaffelapa, sjöv., se Apa.
Gaffelbandet hos häst är ett stödjeband, beläget
på baksidan av skenbenet mellan de båda
griffel-benen. Det utgår från övre ändan av skenbenet
och delar sig ovanför kotleden i två grenar, som
fästa en på vartdera kotsenbenet. Dess uppgift
är att uppbära dessa båda ben, som genom undre
band äro förenade med såväl kot- som kronbenet.
Gaffelben, de hos fåglarna i sina nedre, mot
bröstbenskammen stödjande ändar med varandra
sammanvuxna nyckelbenen.
Gaffelbit, starkt kryddad, i småbitar skuren
sillkonserv.
Gaffelbockar. 1) Antilocapri’nae, underfam. bland
antiloperna med en art, gaffelantilopen*.
2) Benämning på råbock, då den under 2:a el.
3:e sommaren, d.v.s. vid 1 å 2 års ålder, sätter upp
horn med 2 spetsar.
Gaffelfock, sjöv., fockmastens gaffelsegel, seFock.
Gaffelgrening, bot., se Dikotomi.
Gaffelgärd, sjöv., se Gaffel.
Gaffelhjortar. 1) Hippocame’lus, ett i
Sydamerikas kordillerer förekommande släkte av fam.
hjort
djur med gaffelkluvna horn. Endast två arter äro
kända, h u e m u 1 e n (H. bisurcus) med skaftad,
och peruanska g. (H. antisie’nsis’) med
oskaf-tad gaffel.
2) Benämning på kronhjortar, bärande horn
med 2 spetsar: ögontagg och spetstagg. G. äro
vanl. 2, stundom 3 år gamla.
Gaffelnock, sjöv., se Gaffel.
Gaffelplog el. f i n n p 1 o g, mycket gammalt
och primitivt redskap för jordbearbetning. Den
arbetande delen utgjordes av en trädklyka el.
gaffel, vars spetsar voro försedda med järnbeslag.
Gaffelsegel, sjöv., ett trapets- el. trapetsoidformat
snedsegel, vars övre lik är litsat till el. löper på
en gaffel och vars främre lik är litsat till el.
löper efter masten. Ett g:s undre lik är vanl. fästat
till bom.
Gaffelspinnare el. gaffelsvansspinnare,
fjärilsläktena Ceru’ra och Dicranu’ra av fam.
tand-spinnare. Sitt namn ha g. därav, att det sista paret
av larvens bukfötter, analfötterna, som bäras
upplyfta, äro ombildade till långa, smala rör, vilka
innesluta en fin, röd tråd, som när djuret oroas,
skjutes ur ur röret. Vanligast är den s.k. a 1
1-m ä n n a g., Dicranura vinula, vars framvingar,
som hos honan kunna nå en spännvidd av 7,5 cm,
äro vita el. grå med mörka fläckar och
vinkel-brutna tvärlinjer. Larven, som är grön, på ryggen
tecknad med ett brunt, trapetsformigt längsband,
lever på poppel-, pil- och videarter. Arten
förekommer ända upp i Lappland. Bild se sp. 155. E.Wn.
Gaffeltoppsegel, sjöv., ett trekantigt el.
trapetsformat litet snedsegel, som föres ovanför
gaffelsegel mellan stång (mast) och gaffel.
Gaffeltång, rödalg av släktet Furcella’ria*.
Gaffky, Georg Theodor August, tysk
bakte-riolog (1850—1918), 1880 militärläkare, 1883 R.
Kochs följeslagare på resan till Egypten för
kolerans utforskande, förestod själv 1897 den
kommission, som utsänts till Indien för sökande efter
pestens smittämne, efterträdde 1904 Koch som
chef för Institut für Infektionskrankheiten i
Berlin. G. var den förste, som renodlade
tyfusbacil-len (1884).
Gaffori [-å’ri], F r a n c h i n o, se Gafurius.
Gafsa, stad i Tunisien, 40 km n. om Chott
el-Djerid, vid järnvägen Sfax—Tozeur; c:a 5,000
inv. Västerut i Metlaoui finnas rika fosfatgruvor.
Gaffelantilop.
— 153 —
— 154 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
