Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gaffelspinnare el. gaffelsvansspinnare - Gafurius, Franchinus (Franchino Gaffori) - Gag - Gagarin, släkt - Gagat, beckkol, jet - Gage - Gagea - Gager, Stuart - von Gagern, 1. Hans Christoph Ernst - von Gagern, 2. Friedrich (militär) - von Gagern, 3. Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAFURIUS
Allmän gaffelspinnare, fjärilhona och larv.
Gafu’rius, Fr a n c h i n u s (F r a n c h i n o G a
f-fori), italiensk musikteoretiker (1451—1522), 1484
kapellmästare i Markuskyrkan i Milano. G:s
huvudarbete är ”Practica musicae sive musicae
actiones” (1496). Utom andra musikteoretiska
verk på latin och italienska skrev G. mässor,
motetter m.m. (handskrifter i Milanodomen). —
Litt.: E. Prätorius, ”Die Mensuraltheorie des F.
G.” (1905).
Gag [gägg] (eng.), eg. improviserat tillägg (till
teaterroll); filmv., term för komisk effekt, vanl.
av överraskningskaraktär. De flesta i film
använda g. kunna mer el. mindre direkt föras
tillbaka till de klassiska lustspelsförf. Spec.
pantomimens främste utövare inom film, Chaplin,
bygger konsekvent upp sina komiska effekter enl.
samma lagar, som Molière el. Lope de Vega följde.
Gagarin [guga’riin], rysk furstesläkt, som
ansågs härstamma från Rurik. Bland dess många
framstående medl. märkas: Matvej P e t r
o-vitj G. (d. 1721), Sibiriens guvernör 1708—
19, de svenska krigsfångarnas vän och
beskyddare. Invecklad i Alexejprocessen, anklagad för
underslev, maktmissbruk och försök att lösgöra
sitt guv. från Ryssland, dömdes han till döden
och avrättades. Pavel Pavlovitj G. (1789
—1872), medl. av bondeemancipationskommittén
1858 men representerade där närmast
godsägar-intressena, president i minister- och riksråden
1864—65. Ivan Sergejevitj G. (1814—82),
urspr. diplomat, bosatte sig i Paris 1838, blev 1843
romersk-katolik och jesuit, grundade ett slaviskt
bibi, och kämpade i tal och skrift för en förening
av de öster- och västerländska kyrkorna. S.Bsn.
Gaga’t, miner., b e c k k o 1, jet, ett glänsande
svart kol, bituminöst med mussligt brott. G.
förekommer dels i Nordtysklands tertiär samman med
brunkol, dels i Englands stenkolsformation.
Användes till smycken.
Gage (fra.) [sv. utt. gaj, fra. gaz], avlöning; i
sv. numera i sht om sceniska konstnärers lön.
Ga’gea, se Vårlöksläktet.
Gager [géi’j3L Charles S t u a r t, amerikansk
botanist (1872—1943), fil. dr vid Cornell Univ.,
Ithaka, N.Y., 1902, prof, och dir. för botaniska
trädgården i Brooklyn 1910. Av G:s
vetenskapliga originalarbeten märkas ”The development
of the pollinium and sperm-cells in Asclepias
Cornuti Decaisne” (i ”Annals of Botany”, 16,
1902) och ”Effects of the rays of radium on
plants” (i ”Memoirs of the New York Botanical
Garden”, 4, 1908), av hans översikter och
handböcker ”Heredity and evolution in plants” (1920),
”General botany with special reference to its
economic aspects” (1926), ”The effects of radium
rays on plants” (i B. M. Duggar, ”Biological
effects of radiation”, 2, 1936) samt ”Botanic
gardens of the world” (1937, 2 ed. i ”Brooklyn
Botanic Garden Record”, 27, 1938). Botaniska
trädgården i Brooklyn var ett verk av G., som
redigerade dess ”Record” 1912—43 och verkade
för de botaniska trädgårdarnas internationella
samarbete och anknytning till folkupplysningen.
— Litt.: ”Brooklyn Botanic Garden Record”, 33
(1944). A.Hr.
von Gagern. 1) Hans C h r i s t o p h Ernst
von G., friherre, tysk diplomat (1766—1852),
trädde 1786 i tjänst hos greven av
Nassau-Weil-burg, 1811 hos österrikiske kejsaren. G.
engagerade sig emellertid i upproret i Tyrolen och
måste 1812 lämna Österrike och bosatte sig i
England. Här var han ivrigt verksam för huset
Nassau-Oraniens uppsättande på Nederländernas
tron och genomdrev som dess representant på
Wienkongressen Belgiens förening med
Nederländerna under konung Vilhelm I. Hans
memoarer, ”Mein Anteil an der Politik”, utgåvos 1823
-45 (6 bd). B.
2) Friedrich Balduin von G., den föreg:s
son, friherre, militär (1794—1848), var först i
österrikisk tjänst och deltog i fälttågen 1812 i
Ryssland och 1813 i Tyskland. 1814 gick han i
nederländsk tjänst och var 1831 generalstabschef under
striderna i Belgien. Under tjänstledighet i
Tyskland övertog G. på badensiska regeringens
uppdrag 1848 befälet över de badensiska och hessiska
trupperna mot de heckerska friskarorna, vilka han
mötte vid Kandern. Han försökte underhandla
med de upproriska men blev av dessa skjuten.
— Litt.: H. v. Gagern, ”Das Leben des Generals
F. v. G.” (3 bd, 1856—57). E.Bz.
3) Heinrich Wilhelm von G., den föreg:»
bror, friherre, politiker (1799—1880), stred 1815
som ung officer vid Waterloo och deltog i
Heidelberg vid bildandet av den s.k.
Burschenschaft-rörelsen, var i hessisk statstjänst 1821—33 och
blev 1832 medl. av Hessens 2:a kammare. I
mars 1848 deltog han i Heidelberg vid rådslagen
för inkallandet av ett förparlament, var en
kortare tid chef för en liberal ministär i Hessen
och valdes därefter som medl. av
Frankfurtpar-lamentet, till vars president han utsågs 19/s 1848.
G:s program omfattade kravet på monarki och
utseendet av en riksföreståndare, till vilken på
hans förslag (det ”djärva greppet”) korades
ärkehertig Johan av Österrike. Emellertid sökte G.
även förmå Fredrik Vilhelm IV av Preussen att
anta kejsarkronan, en linje som han, sedan han
— 155 —
— 156 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
