Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Gagern, 3. Heinrich - von Gagern, 4. Max - von Gagern, 5. Friedrich (författare) - Gagliano, familj - da Gagliano, Marco - Gagliarda - Gagliardi, Ernst - Gagnef - Gagnefs tingslag - Gagner, Marie Louise - Gagnér, Anders - Gagnerus, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAGNERUS
i dec. s.å. blivit chef för riksregeringen, fullföljde
i ett förslag om en förbundsstat under Preussens
ledning i förbund med Österrike (den ”småtyska”
linjen). Detta uppslag sökte han fullfölja, även
sedan han i maj 1849 lämnat
Frankfurtparlamen-tet, bl.a. mars—april 1850 under Erfurtparlamentet.
— G. deltog i kriget mot Danmark 1850 och
levde sedan i Heidelberg. Från 1862 framträdde
han som en förfäktare av den ”stortyska” linjen
(Österrike och Tyskland som en enhet) och var
1864—72 hessiskt sändebud i Wien. Hans
brevväxling från tiden 1848—50 erbjuder stort
intresse. — Litt.: T. Klein, ”Der Vorkampf deutscher
Einheit und Freiheit” (1925). Arrh.
4) Maximilian (Max) von G., de föreg:s bror,
friherre, politiker (1810—89), var först verksam i
Nederländernas och Nassaus tjänst, deltog i
Frank-furtparlamentet och stödde här brodern samt var
i dennes riksregering understatssekr. för utrikes
ärenden. Senare gick G. i österrikisk tjänst, blev
katolik och framträdde som bestämd motståndare
till Preussens tyska politik. Han blev 1881 medl.
av Österrikes herrehus. — Litt.: Biogr. av L. v.
Pastor (1912).
5) Friedrich von G., den föreg:s sonson,
friherre, författare (1882—1947). G. skrev en
mängd populära romaner och noveller med
ytterst växlande miljö, t.ex. ”Im Büchsenlicht”
(1908), ”Kolk der Rabe” (1911), ”Der böse Geist”
(1913), ”Die Wundmale” (2 bd, 1919), ”Das nackte
Leben” (1923), ”Ein Volk” (1924), ”Der tote
Mann. Roman der roten Rasse” (1927), ”Die
Strasse” (1929) och ”Der Jäger und sein Schatten”
(1940). ”Geister, Gänger, Gesichte, Gewalten”
(1932) är en saml. spökhistorier. G., som även
skrivit skådespel, är bäst som berättare av
spännande jakt-, djur- och äventyrshistorier. [A.BdJE.
Gagliano [galiahiå], ansedd fiolbyggarfamilj i
Neapel, vars äldste representant var A 1 e s s a
n-dro G. (1665—1725). Avkomlingarna till
familjen G. verkade ännu in i mitten av 1800-talet som
fiolbyggare. De föredrogo stradivarimodellen.
da Gagliano [galia’nå], Marco, italiensk
tonsättare (1575—1642), kapellmästare vid San
Lo-renzo i Florens 1608, hovkapellmästare 1611. Utom
körverk i gammal stil skrev G., i den då nymodiga
operans form, bl.a. ”Dafne” (1608; ny uppl. i
Eit-ners ”Publikationen älterer Musikwerke”, bd 10)
och ”La Flora” (1628); i dessa gör sig redan en
mera sångbar melodisk stil gällande än i de äldsta
operaförsöken.
Gagliarda [galiar’da], italiensk dans, se Galliard.
Gagliardi [galiar’di], Ernst, schweizisk
historiker (1882—1940), från 1919 prof, i Zürich, utgav
bl.a. ”Geschichte der Schweiz” (3 bd, 1920—27),
”Bismarcks Entlassung” (2 bd, 1927—41).
Gagnef, kommun i Nedansiljans domsagas
tingslag i Dalarne, kring sammanflödet av
Väster-och österdalälven; 418,60 km2, därav 401,10 land;
5,569 inv. (1948; 14 inv. pr km2). Kommunen är
delad i Gagnefs församling (289,30 km2,
därav 276,50 land, med 4,279 inv.) i n.ö. och
Mockfjärds församling (129,30 km2,
därav 124,60 land, med 1,290 inv.) i s.v., vilka
utgöra ett pastorat i Leksands kontrakt av
Västerås stift. Befolkningen bor till största delen i de
båda stora, välodlade älvdalarna, medan
kommunen i övrigt är uppfylld av skogstrakter med
fäbodväsen. Åkern utgör 8% av landarealen,
ängen 6 och skogsmarken 72 %. Gagnefs stora
kyrkby vid österdalälven har provinsialläkare och
ett hembygdsmuseum. Mockfjärds kraftverk,
insprängt i berget vid Stopforsarna (24 m fallhöjd)
i Västerdalälven, anlades 1907—11 för en effekt
av 14,800 kW och tillhör Västerdalälvens
kraft-ab., bildat 1907 (aktiekapital 2,4 mkr). Bland
mindre industriföretag märkas sko- och
trikå-fabrik samt träförädling. Mockfjärd är bekant
för sin spetsknyppling. Betydande fastigheter
tillhöra St. Kopparbergs bergslags ab. Den 1824
påbörjade men aldrig fullbordade Grada kanal
avsåg att genom kringgående av de 11 m höga
Grådafallen i österdalälven skapa en oavbruten
vattenväg från Siljan till Borlänge. G:s kyrka
av gråsten och tegel är till sitt ursprung
medeltida men mot slutet av 1600-talet utvidgad i s.
och 1770—72 i v., då även det lanterninförsedda
tornet tillkom; altarskåp av ek från o. 1500.
Mockfjärds kyrka vid Västerdalälven är av trä
och uppförd 1694—1700, tornet dock först 1827.
— Bilder se pl. vid Dalarne. — Namnet är antagl.
sammansatt av fsv. ganga, gå, el. ett därtill
bildat subst., och fsv. næf, näbb, (i ortnamn:)
utskjutande parti av skog, berg e.d.; i gammal tid
gick samfärdseln mellan s. öster- och
Väster-dalarne över Edstjärnsberget (se A. Gagnér i
”Namn och bygd”, 1919, sid. 41 ff.). Namnet
skrevs 1351 Gangneff. — Litt.: Ottilia Adelborg,
”Från Gagnä-mäns näs” (1909, 2 uppl. 1931). P.;Er.
Gagnefs tingslag ingår sedan 1916 i Leksands
och Gagnefs tingslag.
Gagner, Marie Louise Hélène Charlotte,
pedagog (1868—1933), utexaminerad från Högre
lärarinneseminariet 1893, adjunkt vid
Folkskole-seminariet i Stockholm 1905—19, lektor där 1919
—28. G. arbetade energiskt för en förbättring av
barn- och ungdomslitteraturen, bl.a. som medl.
av redaktionskommittén för ”Läsebok för
folkskolan”, Svenska kyrkans diakonistyrelses
skriftserie och Modersmålslärarnas förenings
arbetsutskott. I ungdomsvårdande syfte propagerade G.
för kontroll av filmen och tjänstgjorde bl.a. som
filmgranskare i Statens biografbyrå 1911—12. G.
utgav bl.a. flera samlingar mycket använda
skriv-och språkövningar, ”På egen hand”, 1—5 (1906
—07; tills, med M. Bergmark), samt ”Barn och
biografföreställningar” (1908), ”Hjälten bland
hjältar” (s.å.) och ”Svenska författare”, 1—2 (1909—
12). E.Bng.
Gagnér, Anders, språkman (f. 15/s 1891), fil.
dr i Uppsala 1920 (”De hercle, mehercle
cete-risque id genus particulis priscae poesis latinae
scaenicae”), doc. i latin där 1920—30, lektor i
latin och grekiska vid Malmö högre allm. lärov.
för flickor 1930, vid Nya elementarskolan i
Stockholm 1938. Bland G:s övriga skrifter märkas
”Studien zur Bedeutung der Präposition apud”
(1931), ”Florilegium gallicum” (1936), ”Gai
Institu-tiones och Corpus iuris civilis i urval” (stencilerad
uppl., 1942 och senare) samt arbeten rörande
hemsocknen Gagnef. IW.N.JL.
Gagne’rus, Samuel, författare (1731—91), fil.
mag. i Uppsala 1758, e.o. kanslist 1761, amanuens i
— 157 —
- 158 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
