Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galant - Galanthus - Galantine - Galant stil - Galapagospingvin - Galapagosöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALANT
Jättesköldpadda på ön Isabela, Galapagosöarna.
Galanf (av ffra. gale, nöje, ståt; jfr Gala),
utmärkt, präktig; ridderligt artig mot damer; begiven
på kärleksäventyr; kärleks-; mus., se Galant stil.
— Galanter i’, (inställsam) artighet mot damer;
flyktig kärleksförbindelse, kurtis. —
Galanteriv a r o r, smärre prydnadsföremål, lyxvaror o.d.
Galan’thus, bot., se Snödroppar.
Galantine [-atitinn’, sv. utt. -arjtinn’] (fra.),
maträtt, övergjuten med gelé. G. på höns etc., finare
kall färs, späckad med tunga, kalvfilé, tryffel m.m.
och tillsatt med gelatinextrakt.
Galant stil, mus., en av de stilarter under
högbarocken (c:a 1700—1750), som beredde väg för
den nya instrumentalstil, vars största konstnärliga
höjdpunkt var den wienklassiska stilen (c:a 1760—
1810). G. utmärkes av symmetrisk periodbyggnad,
homofon faktur och med fioriturer utsmyckad
me-lodik. Med utgångspunkt hos de engelska
madri-galisterna (John Bull o.a.) vid 1600-talets början
utvecklades den hos de franska och italienska
clavecinisterna (Couperin, D. Scarlatti m.fl.) ett
århundrade senare samt inom det tyska
sångspelet och sällskapsvisan vid 1700-talets mitt. Jfr
Känslosam stil, Wienklassisk stil och
Instrumentalstil. S.E.S.
Gala’pagospingvi’n, art av ordn. pingviner*.
Gala’pagosöarna (till spa. galåpago, sköldpadda),
officiellt Archipiélago de Colön, ögrupp i Stilla
havet, tillhörande Ecuador, belägen under ekvatorn
925 km från fastlandskusten; 7,428 km2, c:a 1,000
inv. (1938). ögruppen består av 6 större och ett
80-tal mindre öar. De största äro Isabela (A
1-bemarle), 4,280 km2, Santa Cruz
(Indefati-gable, Chavez), 1,020, Fernandina
(Narbo-rough), 650, San Salvador (James,
Santiago), 57°, San Cristöbal (Chatham), 430,
och Santa Maria (Floreana, Charles), 140
km2. G., som vila på en mot n.ö. förbi
Kokos-öarna och till närheten av Panamånäset gående
submarin platå, äro helt och hållet av vulkaniskt
ursprung och bestå av enstaka el. gruppvis
ordnade större vulkankäglor (Isabela 6 st. och G:s
högsta, 1,432 m). Dessutom finnas på sidorna av
dessa smärre, sekundära eruptionskäglor, så att
sammanlagda antalet kratrar uppgår till c:a 2,000.
Några av vulkanerna i v. äro verksamma. På gr.
av den ringa vittringen i de lägre regionerna
täckes marken här av skarpkantiga block, under det
att de högre partierna med större fuktighet ha
mera rundade former och delvis täckas av en
svart-brun, fruktbar vittringsjord. — Trots läget under
ekvatorn ha G. tack vare den kalla Peruströmmen
ett svalare klimat än något annat område under
motsv. förhållanden. Temp.-skillnaden mellan olika
årstider är mycket ringa; årsmedeltemp. är vid
kusten 220, inom de odlade områdena (200—300
m ö.h.) i6°—190. Områdena närmast havsytan äro
torra och ökenartade; först på c:a 200 m höjd
(lägre på ö. sidan av öarna tack vare den
neder-bördsbringande sydostpassadens beständighet) blir
nederbörden tillräcklig för en frodigare vegetation.
Fuktigheten tillföres marken dels som enstaka
regnskurar under jan.—april, dels i form av täta
dimmor {garuas} i förening med ihållande duggregn,
särsk. från juli till nov., så att bergen t.o.m.
erhålla större nederbörd under sommaren än under
vintern. Rinnande vatten är till följd av markens
porositet mycket sällsynt.
Floran saknar rent tropiska arter. Upp till 200
m ö.h. råder en enformig och torftig vegetation av
kaktusarter och taggiga buskar; blott i skyddade
vikar bilda mangrovesnår en grön bård längs
stranden. Ovanför 200-metersnivån vidtager frodigare
skogsvegetation med en myckenhet ormbunkar och
mossor. Ovan 600 m slutl. förhärska gräsmarker.
G:s djurvärld är mycket egenartad och har,
alltsedan Ch. Darwin besökte öarna, varit föremål för
forskarnas intresse. Inhemska däggdjur, med
undantag av sjöbjörnen Arctoceph’alus galapagie’nsis,
saknas; på vissa öar träffas förvildade husdjur,
särsk. åsnor, svin och getter, i mängd. Fågellivet
är rikt; av mer än 30 landfågelarter äro nästan alla
inhemska. Bl.a. förekommer där en pingvin,
Sphe-nis’cus mendic’ulus, den nordligaste utposten av de
f.ö. helt antarktiska pingvinerna. Kräldjuren, alla
inhemska, nå stundom en betydande storlek, ss.
havs-ödlan, ända till 1,3 m, och drushuvudet, av 1 m
längd, samt jättesköldpaddorna av släktet Testu’do,
av vilka dock flera arter utrotats. Särsk.
egendomlig är art- och rasblandningen hos vissa släkten,
ss. av härmfåglar (Nes omi’mus), leguaner
(Tropi-du’rus), geckon (Phyllodac’tylus), sköldpaddor
(7>-studo) och ormar (Drom’icus), i det att på de skilda
öarna från varandra mer el. mindre olika arter el.
varieteter förekomma och märkvärdigt nog ofta
ej samma art på närliggande öar utan på mera från
varandra avlägsna, vilket möjl. tyder på att G.
— 167 —
— 168 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
