Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galleri - Galleria - Galleriskog - Gallerlikriktare - Gallerläcka - Gallerorm - Gallerrost - Gallerström - Gallerstyrning - Gallersvampar - Gallert - Gallerverk el. gallerfackverk - Gallesia - Galleyhill - Gallfeber - Gallfett - Gallfistel - Gallfärgämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALLERIA
Galleriskog längs en flod i South Dakota.
och utgörande en väsentlig del av dettas
synnerligen rikliga ornamentering.
Galle’ria, fjärilsläkte, se Vaxmott.
Galleriskog, i närheten av sjö- och i sht
flodstränder utbildade, vanl. smala skogsbälten, vilka
förekomma inom områden, som ha ett periodiskt
torrt klimat och där vegetationen på något
avstånd från vattendragen har savann- el.
stäppkaraktär. öknarnas oaser kunna i viss mån
jämställas med g., enär de liksom de senare äro beroende
av markfuktigheten och ej av klimatet. G. äro
således edafiskt betingade. Utvecklingen
sammanhänger med topografien. I flacka, någon gång
översvämmade bäcken kunna de nå en bredd av
flera km, på brantare sluttningar blott några
10-tal m. De äro inom varmare länder sammansatta
av ständigt gröna träd och överensstämma
systematiskt och fysionomiskt med regnskogarna på
motsv. bredd. T.o.m. lianer och epifyter kunna
förekomma. G. av stor utsträckning och vacker
utbildning finnas utefter de stora floderna i
tropiska Afrika, i n. och s. Amerika, särsk. inom
llanosområdena längs Orinoco och dess bifloder,
samt i n.ö. Australien, där annars Eucaly’
ptus-sa.-vann härskar. Mangroveskogarna längs
tropikernas kuster kunna jämställas med g., ty de ha
liknande betingelser. Till det yttre lika äro också
de smala skogsbälten, ofta av al och andra
hygro-fila, lövfällande träd, som ofta kvarlämnats inom
Europas starkt uppodlade områden på fuktiga
platser, i sht vid vattendragen. W.
Gallerlikriktare, radiotekn.,
demoduleringsanord-ning för högfrekvens. Se Detektor.
Gallerläcka, radiotekn., högohmigt motstånd,
som förbinder styrgallret med katoden i vissa
elektronrörskopplingar. Se t.ex. Detektor.
Gallerorm, art av underfam. pytonormar*.
Gallerrost, bot., se Gymnosporangium.
Gallerström, radiotekn., den elektriska ström,
som flyter i (styr-) gallerkretsen till ett
elektronrör*, då gallret ges positiv potential i förh. till
katoden. G. kan uppkomma även vid negativt
laddat galler till följd av gasjoner i röret.
Gallerstyrning, metod för reglering av
spänningen på kvicksilverlikriktare. Se Elektriska
lik-riktare, sp. 340.
Gallersvampar, bot., se Gittersvampar.
Gallert, kem., se Kolloidkemi.
Gallerverk el. gallerfackverk, tekn., se
Fackverk.
Galle’sia, växtsläkte av fam. Phytolacca’ceae*.
Galleyhill [gäll’i-], ort i Kent, England, nära
mynningen av Thames, bekant genom det här 1888
gjorda fyndet av ett täml. väl bibehållet skelett
från paleolitisk tid. Fyndets ålder har varit
omtvistad, men numera hänföres mannen från G. vanl.
till den senpaleolitiska aurignacrasen.
Gallfeber, förr och eg. feber, som åtföljer s.k.
gallsjuka*, gulsot; nu ibland om häftig ilska o.d.,
i uttrycket reta g. på någon.
Gallfett, dets. som kolesterin*.
Gallfistel. Vid gallstenssjukdomar kunna genom
inflammatoriska förstörelseprocesser fistlar
utbildas från gallblåsa el. gallgångar till tarm,
magsäck el. i sällsynta fall t.o.m. ut genom huden,
gallblåse-, resp, gallgångsfistlar. Vid
gallvägsope-rationer anlägges emellanåt temporärt g. i
kura-tivt syfte: även kunna sådana uppkomma efter
operationer och kvarstå kortare el. längre tid.
Gallfärgämnen. Gallans färg härleder sig av
en blandning av olika pigment, av vilka det
betydelsefullaste är b i 1 i r u b i n. Vid oxidation ger
detta ett grönt färgämne, b i 1 i v e r d i n, samt
understundom ett blått, b i 1 i c y a n i n. G. äro
till sin kemiska konstitution närbesläktade med
blodfärgämnena. De äro dock järnfria. I deras
molekyl ingå liksom i blodfärgämnena fyra
pyr-rolringar, vilka dock synas vara knutna till
varandra på ett annat sätt än i hemoglobinet.
Huvudparten av g. uppkommer genom omvandling
av det hemoglobin, som frigöres vid de röda
blodkropparnas sönderfall. I allm. har man
ansett, att denna omvandling skedde i levern. Det
är emellertid numera säkerställt, att g. kunna
bildas av hemoglobin även i andra vävnader. Om
en inre blödning uppkommer i ett organ och
blodet förblir instängt i vävnaderna under någon
längre tid, uppkommer hematoidin, vilket visat
sig vara identiskt med bilirubin. Man har även
velat göra gällande, att g. skulle kunna bildas av
vissa färgämnen i födan, t.ex. klorofyll. Säkra
bevis härför saknas dock ännu. I tarmen
överföras g. genom bakteriernas inverkan i det bruna
färgämnet sterkobilin. I urinen finner man
en annan omvandlingsprodukt, urobilinogen,
Fig. 1. Gallkapillärnät i människolever (a). Vid b små
gallgångar, liggande inom glissonska kapseln.
— 195 —
— 196 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
