Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallmyggor - Gallocyanin - Gallodier, Louis - Gallofobi - Galloman - Gallon - Gallor - Galloromanska - Galloway - Gallowayboskap - Gallring - Gallsjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALLOCYANIN
Gallmyggan Mayetiola destructor (kornmyggan), a hona,
c larv, e puppa, framtagen ur pupariet f, g angripen
veteplanta med utkrypande imagines.
genom angrepp på våra kulturväxter skadedjur. Så
är t.ex. fallet med Dasyneu’ra brass’icae, s k i
d-gallmyggan*, och D. pyri, p ä r o n b 1 a
d-gallmyggan, som hoprullar päronbladen,
vilka därpå vissna och avfalla, Contari’nia pyriv’ora,
pärongallmyggan, som förstör
päronkarten (se Fruktträdens skadeinsekter), C. pis’i,
ärtgallmyggan, som lever i ärtbaljorna, och C.
nastur’tii, kålgallmyggan*, samt
Diarthrono-myi’a chrysanthPmi,
krysantemumgallmyg-g a n*. Cecidomyi’a (Ito’nida) pini,
hartsgallmyggan, lever i unga skott av tall och gran,
Plemeliell’ a abietina, granfrögallmyggan,
och Oligotrophus alopecu’ri,
ängskavlegall-myggan, leva i frön av gran, resp, kärrkavle.
De svåraste skadedjuren äro dock vetemyggan och
kornmyggan. Vetemyggan, Contarinia tri’tici,
lägger sina ägg i blommorna. De citrongula
larverna angripa därpå fruktämnena, kornen skrumpna,
och de angripna axen bli mjuka och tomma.
Vetemyggan har hos oss flera år åstadkommit skador
för flera mkr värde. Den förekommer så långt
mot n., som vete odlas, och kan även, ehuru mera
undantagsvis, angripa korn och råg. Kornets
svåraste skadedjur är dock kornmyggan el.
”h e s s i s k a fluga n”, Mayeti’ola destru’ctor.
Äggen av denna art läggas i plantornas nedre
bladveck, varefter de svagt gulaktiga el. vitaktiga
larverna söka sig ned i bladslidan och äta den
mjuka delen av strået ovanför en ledknut.
Följden av deras angrepp blir, att stråna knäckas,
gulna och torka. Den svåraste härjningen inträffade
1898 på Gotland, då inom vissa områden över 80 °/o
av skörden förstördes. Den förekommer även på
fastlandet och angriper utom korn även vete samt
undantagsvis råg. E.Wn.
Gallocyani’n, ett oxazinfärgämne, som
framstäl-les av gallussyra och nitrosodimetylanilin, bildar
med krombets ett blåviolett färglack, användes i
kattuntryckeriet.
Gallodier [galådje’], Louis, balettmästare (1733
•—1803), figurant vid kungl. operan i Paris och
från 1758 dansör vid Kongl. franska truppen i
Stockholm. 1772 fick G. av Gustav III i uppdrag
att organisera en balettkår för den planerade nya
operan (öppnad 1773), vilket han framgångsrikt
utförde. G. tjänstgjorde som premiärdansör vid
operan till 1780, därefter som balettmästare.
Gallofobi’ (till galler och grek. fob’os, fruktan),
rädsla för el. motvilja mot allt franskt.
Galloma’n (till galler och grek, mani’a, vurm),
person, som överdrivet beundrar allt franskt.
Gallon [gälFøn], våtvarumått i Storbritannien och
Irland (im per ial g.) ä 4 quarts ä 2 pints å 4 gills
= 4,543582 1. Äldre g. äro ett ölmått=4,62i 1 och ett
vinmått = 3,785i 1. Det senare är den officiella g. i
USA (American g.). Enl. usance äro 6 American g.
= 5 imperial g.
Gallor, veter., se Galla, sp. 187.
Galloroma’nska, se Franska språket, sp. 433.
Galloway [gäll’åpéi], landskap i s. Skottland,
motsv. ung. nuv. grevskapen Kirkcudbright och
Wigtown.
Gallowayboskap [gälKåpei-], nötkreatursras, se
Nötkreatur.
Gallring. 1) Skogsbr. G. räknas till
föravverkningarna och innebär periodvis återkommande
huggningar, utglesningar, i de yngre och
medelålders bestånden i avsikt att ge de kvarstående,
bästa stammarna det ökade utrymme de beröva
för en ändamålsenlig utveckling. Samtidigt
tillgodogöras de stammar, som av en el. annan
anledning ej längre böra kvarstå. G., som är det
viktigaste medlet att leda beståndets utveckling,
framkallar kvalitativt bättre skog, ökar
värdetillväxten, härdar beståndet mot yttre inflytelser och
påverkar viktiga produktionsfaktorer i marken.
Första g. brukar inläggas, sedan beståndet slutit
sig och stammarna kvistrensat sig till ett par m
höjd (20—30 år), och upprepas med efter
trädslag, ålder, markbeskaffenhet och tidigare
utgles-nings styrka varierande tidsintervall, o. 5 år och
kortare i s. delarna av Sverige och 10 år och längre
norrut. G. göras först i allm. relativt svaga och ökas
i styrka med stigande ålder. Med 5-åriga intervall
kan ett uttag av 5—10 °/o av beståndets kubikmassa
el. grundyta betecknas som en svag, n—15 °/o en
medelstark och 16—25 °/o en stark huggning. Man
skiljer mellan rensnings-, låg- och krongallring. Vid
rensningsgallring uttagas endast döda,
sjuka och skadade träd. I regel är den en mycket svag
g., och ehuru den är av betydelse för beståndets
sundhet, har den dock ingen större inverkan på
det kvarstående beståndets utveckling. Den
kombineras därför alltid med starkare ingrepp.
Låggallring angriper beståndet underifrån. Man
hugger de lägre, undertryckta och överskuggade
stammarna och luckrar först vid starkare
utgles-ning själva krontaket. Låg-g. passar av
markhänsyn bäst för starkt skuggivande trädslag. Vid
krongallring sker den viktigaste
huggningen bland de medelhöga träden. De lägre
kvarläm-nas till skydd för marken el. som reservträd.
Denna är den vanligaste metoden och kan användas
för alla trädslag. Under senare delen av
omloppstiden* övergår ofta g. i ljushuggning*. F.A.Bn.
2) Trädg. De flesta sådder i trädgården företagas
med så rikliga frömängder, att groddplantorna
komma alltför tätt. De plantor, som ej skolas,
måste därför gallras, ofta i flera omgångar. G.
sker vanl. genom uppryckande el. borthackande
av överflödiga plantor på ett tidigt stadium.
Gallsjuka, äldre benämning på gulsot. —
Gallsjuk, i överförd bet.: sjuk av (innestängd)
bitterhet el. vrede. Jfr Gallfeber.
— 203 —
— 204 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
