Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallsopp - Gallsteklar - Gallsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALLSTEN
Gallsopp, svampart av släktet rörsoppar*.
Gallsteklar, grupp av insektordn. steklar,
omfattande i allm. endast ett par mm långa,
mörk-färgade arter, igenkännliga i sht på den korta, högt
välvda mellankroppen, den hoptryckta, korta
bakkroppen, de långa, ej brutna antennerna samt
fram-vingarnas saknad av s.k. vingmärke och mer el.
mindre reducerade ådernät. Det långa och
hårfina äggläggningsröret är under vila helt indraget
i kroppen. I Sverige finnas närmare 200 arter.
G. indelas i tre biologiska grupper: äkta g.,
snylt-gallsteklar och parasitiska g. — De äkta g.,
Gallic’olae, lägga sina ägg i levande växtdelar (blad,
grenar, rötter m.m.) och frambringa därigenom på
dessa, i sht på ek, sjukliga utväxter el.
ansvällningar, s.k. galler (gallbildningar), av helt olika
och karakteristisk form hos olika arter. Inuti dessa
lever larven av den närmast omgivande vävnaden
och förpuppar sig. Hos de äkta g. möta vi
komplicerade fortplantningsförhållanden. Vid sidan av
arter, som föröka sig på vanligt sätt, förekommer
hos ett stort antal av de på ek levande arterna en
heterogoni, d.v.s. en regelbunden växling mellan
en partenogenetisk vårgeneration och en sexuell
sommargeneration, bestående av hannar och honor.
De båda generationernas honor äro ofta betydligt
olika, och gallerna, som de frambringa, se också
helt olika ut. Till de äkta g. höra bl.a. släktena
An’dricus och Biorrhiz’a (se Galläpplen), Rhodi’tes
(se Sömntornstekel) samt Cynips (se Galläpplen,
Aleppoäpplen, Ekgallstekel och
Knoppergalläpp-len). — Snyltgallsteklarna, Inquili’nae,
kunna ej själva frambringa galler utan inhysa sig i
sådana av de äkta g., i sht i de på ek och rosor
bildade gallutväxterna, och livnära sig av gallvävna-
Gallstekeln Biorrhiza pallida och dess galler. Honan
av vintergenerationen (nederst) lägger obefruktade ägg
i vinterknopparna, vilka utveckla sig till stora,
potatis-liknande utväxter (t.v.). Ur dessa framkomma på
sommaren vingade hannar (överst) och vinglösa honor
(mellerst). Dessa honor söka sig ned på ekens rötter
och lägga där sina ägg, varpå alstras oregelbundna
rotgaller (t.h.), ur vilka under vintern den vinglösa
hongenerationen åter framgår.
Olika typer av gallstenar.
den. Deras fortplantning är normal, i det varje
generation består av hannar och honor. Samma
gall kan samtidigt hysa ett stort antal olika arter
av snyltgallsteklar, som än leva inuti den egentliga
larvkammaren, än utanför denna i
parenkymväv-naden. Hit höra bl.a. släktet Syner’gus, snyltande
hos ekgallsteklar. — De parasitiska g. leva
i motsats till de bägge andra grupperna av
anima-lisk föda och uppträda som parasiter i andra
insekter. Ett stort antal g. höra till denna grupp,
bl.a. den största av våra g., IbaTia cultella’tor,
mätande ända till c:a 15 mm längd, som lever
parasitiskt på trästeklar. S.Bgtn.
Gallsten, cholelithi’asis, den vanligaste och
viktigaste av sjukdomarna i gallvägarna. Man
beräknar, att ung. var io:e människa har g. Sjukdomen
är c:a 5 ggr så vanlig hos kvinnor som män,
vanligare hos feta kvinnor. G. bildas nästan
uteslutande i gallblåsan och utgöras av ämnen, som i
normala fall hållas lösta i blåsgallan men av en el.
annan anledning fällas ut som kristaller el.
amor-fa massor, vilka bakas samman till en el. flera
”stenar”. Grundorsaken till g.-bildningen är
fortfarande rätt dunkel, men en ej ringa roll spelar
otvivelaktigt det förhållandet, att gallan i
gallblåsan är c:a 8 ggr så koncentrerad som den av levern
avsöndrade gallan. Efter de i g. ingående
beståndsdelarna skiljer man mellan k o 1 e s t e r i n-,
bilirubinkalk-, kalciumkarbonat- och
biandstenar. G. växla i storlek från de
finaste korn till mer än hönsäggstorlek. Vanl.
förekomma de i en el. flera ”kullar” med ung. samma
storlek och utseende på exemplaren i varje kull.
Antalet kan växla från enstaka till tusental. —
Många människor ha talrika g. liggande i
gallblåsan utan att någonsin ha besvär av dem. — Det
typiska gallstensanfallet (kolik)
uppkommer i regel vid en mekanisk inklämning av en
sten med stagnation av gallan bakom densamma,
vilket ofta sker i gallblåsgången (se Gallgång).
Ibland beror anfallet på stenpassage från
gallblåsan genom gallgångarna ut i tarmen. Plötsligt och
oförmodat insätta våldsamma smärtor i övre delen
av buken, vanl. mera åt h. under
bröstkorgsran-den, strålande ut i ryggen och uppåt h. skuldran.
Temp. förblir normal el. höjes obetydligt. Ingen
el. endast obetydlig gulfärgning av huden och mått-
— 205 —
— 206 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
