Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallsten - Gallsyror - Gallupinstitut - Galluppi, Pasquale - Galluriska - Gallus (höns) - Gallus, 1. Gajus Vibius Trebonianus - Gallus, 2. Flavius Claudius Constantinus - Gallus (helgon) - Gallus, Jacobus (Jakob Händl, Jakob Petelin) - Gallusgarvsyra, gallussyra - von Gallwitz, Max - Gallvivlar - Galläpplegarvsyra, galläpplesyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALLSYROR
Kronisk gallblåseinflammation.
Gallblåsans vägg är starkt
för-tjockad och skrumpnad kring
innehållet, som utgöres av ett
stort antal
cholesterin-pigment-kalkstenar.
lig brunfärgning av urinen uppträder. Efter
växlande tid går anfallet över, ibland lika plötsligt
som det kommit, ibland långsammare. — I
samband med g. finnas ofta bakterier i gallblåsan, som
kunna ge gallblåseinflammation, en
vanlig komplikation till g.
Vid gallstensanfall passera som nämnts ibland
stenar genom gallblåsegången och stora
gallgången ut i tarmen, men det torde vara
sällsynt, att en gallblåsa på så sätt blir av med
sina stenar. Vid gallgångens övergång till tarmen
finnes ett trångt
ställe, och det
händer ej så sällan, att
en sten under
passagen från gallblåsan
kilar in sig här, [-choledochus-s-]
{+choledochus-
s+} t e n. Gallans
avflöde från levern
förhindras, och en
stockning uppstår
bakom stenen.
Gallan övergår från
levern i blodet och
framkallar här en
intensiv gulsot med
stark klåda samt
inom några veckor ett
livsriskabelt
förgiftningstilist å n d, c h o 1 e m i*,
som bl.a.
karakteriseras av tendens till
blödningar, ung. som
vid blödarsjuka
(beroende på bristande
K-vitamintillförsel). Operation bör göras, innan
cholemi inträtt. Till denna i och för sig allvarliga
komplikation kommer, att inflammatoriska
processer lätt uppstå i den stillastående gallan,
i gallgångarna och levern, cholangit, vilket gör
tillståndet än allvarligare. — Hos många
människor finnes g. utan att ge besvär och fordrar då ej
någon behandling; andra ha ett el. annat anfall
under hela livet, men i regel komma anfallen igen,
och därmed ökas risken för att komplikationer skola
tillstöta. Några medel, som upplösa g., äro ej
kända, och sjukdomen kan därför ej heller botas
med medikamenter. De hotande komplikationerna
göra, att g. i många fall bör opereras, och detta bör
helst ske i unga år före inträdd komplikation, ty
under dessa förhållanden är operationsrisken minst.
— Förr endast öppnade man gallblåsan och slevade
ut stenarna, cholecystotomi, medan man
numera vanl. avlägsnar den sjuka gallblåsan, c h o 1
e-cy s t e c t o m i. P.M.S.
Gallsyror, i gallan* förekommande organiska
syror av komplicerad sammansättning, vilka äro
av betydelse för fettets digestion.
Gallupinstitut (efter amerikanske sociologen
George Gallup [gäll’sp], f. 1901), se
Opinionsundersökning.
Galluppi [-opp’i], P a s q u a 1 e, italiensk filosof
(1770—1846). G., som urspr. var tulltjänsteman,
blev först vid sena år prof, vid Neapels univ. Han
utgick från Locke och den franska sensualismen
men riktar denna äldre erfarenhetsfilosofi med
centralt kantska läror. Kunskapen, som enl. G. får
allt innehåll från erfarenheten, kommer sålunda
till stånd genom en förknippande verksamhet hos
jaget, och detta ”jag” är det ursprungliga faktum,
varifrån filosofen har att utgå. Av G:s arbeten
må nämnas: ”Saggio filosofico sulla critica della
conoscenza” (1819—32), ”Elementi di filosofia” (1820
—26) samt ”Lettere filosofiche” (1827), G:s
egentliga huvudarbete. — Litt.: F. Palhoriès, ”La théorie
idéologique de G. dans ses rapports avec la
philosophie de Kant” (1909). N.
Gallu’riska, se Sardiska språket.
Gallus, se Hönssläktet.
Gallus, romerska kejsare.
1) Gajus Vibius Trebonianus G.,
kejsare 251—253, utropades till kejsare av hären,
erkändes som sådan av senaten och föll i striden
mot en medtävlare om makten, Aemilianus.
2) Flavius Claudius C o n s t a n t i u s G.,
brorson till Konstantin den store, överlevde jämte
sin broder Julianus Apostata blodbadet efter
farbroderns död, blev 351 caèsar i Orienten, dömdes
354 till döden av Constantius II och avrättades.
Gallus, helgon av irisk börd (d. o. 645),
Co-lumba d.y:s medarbetare i dennes missionsarbete
på kontinenten. Ur G:s med några följeslagare
delade eremitboning i Steinachdalen (Schweiz),
grundad o. 612, uppstod enl. traditionen klostret S:t
Gallen. Källorna bestyrka dock icke, att G.
grundat detta kloster.
Gallus, J a c o b u s (Jakob Händl, eg. J
a-kob Petelin), tysk tonsättare (1550—91), kantor
vid S:t Johanneskyrkan i Prag, en av Palestrinas
och Orlando di Lassos mest framstående tyska
samtida, komponerade en rad ypperliga kyrkliga
körverk (förnämsta verk: ”Opus musicum”, 1586—90),
i vilka den färgrika venetianska stilen firar
triumfer i djärvhet och klangprakt. Hans vackra motett
”Ecce quomodo moritur” användes ofta vid
katolsk gudstjänst. En rad av hans verk ha nyutgivits
i ”Denkmäler der Tonkunst in Oesterreich”. E.A.
Gallusgarvsyra, gal 1 us s y r a, kem., se
Garvsyror.
von GalVwitz [-vits], Max, tysk militär (1852
—1937), officer vid art. 1872, generallöjtnant 1906,
general av art. och inspektör för fältart. 1911,
adlad 1913, avsked 1918. Vid krigsutbrottet 1914 blev
G. chef för Gardesreservkåren och intog Namur
i aug. s.å., förflyttades i febr. 1915 till
östfronten som chef för gruppen G., sedermera I2:e
armén, deltog som chef för u:e armén i serbiska
fälttåget och flyttades i mars 1916 tillbaka till
västfronten som chef för en anfallsgrupp i den
pågående Verdunoffensiven. I juli s.å. blev G. chef för
2:a armén och en armégrupp vid Somme. I dec.
1916 erhöll G. befälet över 5:e armén på
Verdun-fronten och Vi 1918 över armégruppen därstädes.
1920—24 var han led. av tyska riksdagen
(tysknationella partiet). G. utgav ”Meine Führertätigkeit
im Weltkriege 1914—16” (1929) och ”Erleben im
Westen 1916—18” (1932). E.Bz.
Gallvivlar, vivlar, vilka som larver alstra galler
på näringsväxten, t.ex. kålgallviveln (se
Kål-vivlar).
Galläpplegarvsyra, galläpplesyra, kem.,
se Garvsyror.
— 207 —
— 208 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
