Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gandhi, Mohandas Karamchand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GANDHI
fatrörelsen. I juli s.å. ansåg han sig stark hog
att organisera en allmän ohörsamhetskampanj,
bl.a. i form av skattestrejk och varubojkott.
Trots hans förmaningar att icke tillgripa våld
utbröto oroligheter på flera håll. För att sona
sina anhängares våldsdåd späkte och
förödmjukade han sig själv och började bland folket få
anseende som helig man. Från denna tid
benämndes han ofta mahatma, men i Indien
kallades han vanl. G a n d h i j i och bland vänner
och förtrogna B a p u (gujarati, fader). G., som
vid 13 års ålder hade blivit gift med en
jämnårig flicka, levde sedan 1906 enligt då avlagt
löfte som brahmacharya, d.v.s. celibatär inom
äktenskapet. — 1922 tillställde G. vicekonungen,
Lord Reading, politiska krav i ultimativ form,
vilket innebar en självöverskattning, i sht som
hans inflytande då hade sjunkit. Hinduerna och
muhammedanerna voro åter splittrade, och inom
nationalkongressen rådde oenighet mellan G. och
de aktivistiska ytterlighetsmännen. På gr. av
nya kravaller häktades G. i mars s.å. och
dömdes för uppvigling till 6 års fängelse. Han
frigavs redan 1924 efter en blindtarmsoperation.
Sedan bedrev han några år en mera stillsam
verksamhet, agiterande för hemspinning (själv
satt han ofta vid spinnrocken) och för bevarande
av andra gamla produktionsformer, som hotades
av industrialiseringen. G. var även som
socialreformator präglad av österns spiritualism i
mots. till den av honom föraktade västerländska
materialismen. På hans förslag begärde
kongressen 1929, att Indien omedelbart skulle erkännas
som fri dominion. Då detta krav avvisades,
anordnade han 1930 en ny ohörsamhetskampanj,
som på gr. av bojkottåtgärdernas intensitet blev
mycket kännbar för britterna. S.å. företog han
jämte en skara anhängare en vandring till havet
för att utvinna salt och bryta det illa tålda
brittiska saltmonopolet. Äter sattes han i
fängelse, men 1931 ingick han ett avtal med
vicekonungen, Lord Irwin (sedermera Lord
Halifax), och deltog i 2:a runda-bords-konferensen
i London, som han dock besviken lämnade för
att återuppta sin kamp. Följ, år internerades
han åter. Genom fastor i fängelset lyckades han
utverka förbättringar för de kastlösa (de
”obe-rörbara”), vilkas lott alltid var en hjärtesak för
honom. 1934 lämnade han ordförandeposten i
kongressen. Det hade visat sig, att han ibland
förväxlade nationalisternas glöd med den anda,
som han ville väcka i satyagrahas tecken. Mera
utpräglade politiker, t.ex. Jawaharlal Nehru,
hade fått ökat inflytande. Bland massorna behöll
G. en oerhört stark ställning. Hans tilltagande
asketism och upprepade fastor befäste hans
anseende för helighet, och han omgavs av en myt,
bemängd med folkliga föreställningar om
undergörande kraft och mirakulösa händelser. På
initiativ av vicekonungen, Lord Linlithgow,
trädde han 1937 åter i förbindelse med britterna,
och efter valen s.å. uppmanade han
kongresspartiet att ta regeringsansvar i flera provinser.
Själv drog han sig tillbaka till en liten by
Sevagram, nära Wardha, men utövade därifrån
stort och stundom avgörande inflytande även
över politiken. Det var alltid ytterst viktigt att
Gandhi (t.h.) konfererande med Nehru.
vinna hans gillande, ty han hade folkets öra. —
Vid krigsutbrottet 1939 tog G. avstånd från
axelmakterna, men i okt. 1941 inledde han en
begränsad ohörsamhetskampanj mot britterna.
Följ, år avrådde han en preliminär uppgörelse
med Storbritanniens emissarie S. Cripps och
krävde omedelbar frihet för Indien, och då
myndigheterna befarade massobstruktion mot de
brittiska militära och krigsekonomiska åtgärderna,
arresterades nationalistledarna. G., som åter hade
stått i spetsen för nationalkongressen 1940 till
början av 1942, internerades i Aga kans palats i Poona
men frigavs i maj 1944. Efter 2:a världskriget tog
han, särsk. bakom kulisserna, betydande del i
förhandlingarna om Indiens frigörelse. Landets
delning (1947) i en hinduisk och en muhammedansk
dominion såg han med sorg. Han önskade ett enat,
fritt Indien. I samband med avvecklandet av det
brittiska kejsardömet ägnade han sig främst åt
att utjämna de religiösa och nationella
motsättningarna. Då Bengalens delning hotade att vålla
blodiga strider i Calcutta, inledde han där i sept.
s.å. en fasta, som bidrog till att spänningen
utlöstes utan allvarliga oroligheter. I jan. 1948
höll han sin 15 :e långa fasta för att förmå de
nya dominierna att fredligt lösa sina inbördes
problem. Sedan de främsta indiska ledarna hade
skyndat till hans bädd och svurit att avstyra
våld, intog han åter föda. Några dagar senare,
30/i, mördades han i Delhi av en ung fanatisk
hindunationalist, Nathuram Godse, dömd till döden
i febr. 1949. — Med sitt säreget sammansatta väsen
var G. en av sin tids märkligaste personligheter.
Hos honom förenades moralisk höghet och ovanlig
andlig kraft med politisk förslagenhet och
agitatorisk förmåga. Hans gärning har satt djupa spår i det
nya Indien, som började ta form genom
national-rörelsens uppsving. — Av G:s på gujarati
författade skrifter har till svenska översatts den
mest betydande, ”Mina experiment med
sanningen” (2 bd, 1929—30). — Litt.: R. Rolland,
”Mahatma G.” (1923; sv. övers. 2 uppl. 1932); J. W.
Hall, ”Eminent Asians” (1929); C. F. Andrews,
”Mahatma G:s ideas” (s.å.); M. G. Polak, ”G.,
the man” (1931; sv. övers. ”G. i vardagslivet”,
1932); K. Shridharani, ”The Mahatma and the
SU 11.
9 — Red. avsl. Vs 49.
— 257 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
