Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - García Prieto, Manuel - Garcilaso de la Vega - Garcin, Jules Auguste - Garcinia - Garcke, August - Garçon - Gard (vakt) - Gard (Frankrike) - Gard, Ebba - Gard, Sven - du Gard, Roger Martin - Gardano, familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARCILASO DE LA VEGA
Som sådan avslöt han 1912 års traktat med
Frankrike om reglering av förhållandena i Marocko.
Under 1 :a världskriget var G. ministerpresident
april—juni 1917 och okt. 1917—mars 1918, under
sistn. tid jämväl utrikesminister. Han förordade
ivrigt spansk neutralitetspolitik. Nov.-—dec. 1918
var han ånyo ministerpresident, likaså dec.
1922—-sept 1923, då han störtades av Primo de Rivera. B.
Garcilaso de la Vega [-t>ila’så... Qä’ya], spansk
krigare och skald (1501—36). Efter italienskt
mönster skrev G. formfulländade dikter, ekloger,
elegier, sonetter och canzoner. En kritisk ed. av G:s
verk utgavs av H. Keniston 1925.
Garcin [garsäo’], J ules August e, fransk
violinpedagog och dirigent (1830—96), idkade
violinstudier vid konservatoriet i Paris och anställdes
i operaorkestern, vars konsertmästare han blev.
Han kallades 1881 till 2:e dirigent vid
konserva-toriets orkester och var 1885—92 i:e dirigent. G.
har efterlämnat intressanta kompositioner för violin
och orkester. Som lärare vid konservatoriet i Paris
har han utbildat flera framstående elever.
Garci’nia, växtsläkte av fam. Guttiferae med o.
200 arter i Gamla världens tropiker, träd el.
buskar med läderartade blad samt bärfrukt med ofta
saftrikt mesokarpium och läderartad el. mycket
saftrik frömantel. Den oftast rödaktiga veden hos
många arter användes som byggnads- och
gagnvirke, och de syrligt söta frukterna av bl.a. G.
pe-duncula’ta, G. panicula’ta i Indien och G. dulcis på
Sundaöarna ätas. Särsk. bekant är G.
mangosta’-na, mangostanträdet, på Java och
Malac-ka, med runda, rödbruna, äpplestora frukter, vilka
innehålla 5—7 frön, omgivna av en snövit, tjock,
köttig, aromatisk frömantel, som gör den till en
av de mest välsmakande frukterna i tropikerna.
Många arter, ss. G. Hanbu’ryi i Kambodja och Siarn,
G. morell’a på Ceylon och G. picto’ria i Indien,
innehålla i barken en gul mjölksaft, som efter
uttapp-ning bringas att stelna och som i handeln går
under namn av g u m m i g u 11 a*. Rötterna av G.
picrorrhiPa på Ostindiska öarna användas vid
beredning av palmvin liksom humle vid ölbrygd.
Ur fröna av G. in’dica i Indien pressas ett gråvitt
fett, kokumsmör, som nyttjas som matfett.
Fröna av den afrikanska arten G. cola,
bitterkola, ha en bitter smak och begagnas av negrerna
till tuggning. A.Ve.
Garcke, Friedrich August, tysk botanist (1819
—1904), 1869 doc., 1871 e.o. prof, i botanik i
Berlin, redigerade 1866—82 tidskr. ”Linnaea”, utgav
ett flertal systematiska och floristiska arbeten,
däribland ”Flora von Deutschland” (1849, 22 Aufl.
1922, hrsg. von F. Niedenzu). — Litt.: H.
Rotten-bach, ”A. G.” (i ”Berichte der Deutschen botanischen
Gesellschaft”, 22, 1904).
Gargon [garsåt)’] (fra., gosse, ungkarl),
gat-s o n g, kypare, uppassare (numera nästan blott
om utländska förhållanden); ”prisse” i t.ex. en
glad g. — Fem. gar^onne, ”ungkarlsflicka”,
betecknar ett slags frigjord kvinnotyp med
herrlik-nande utstyrsel (hår och klädedräkt) och
uppträdande, särsk. aktuell på 1920-talet genom V.
Mar-guerittes roman ”La garqonne” (1922).
Gard (fra. garde, av germ. ursprung, besl. med
sv. vård), förr och eg.: vakt, skydd,
livrädd-ningsscout*; som kommandoord: I g. (se En
Garcinia mangostana.
garde och Gardställning); även som spelterm. —
G a r d e’r a, skydda, trygga.
Gard [gar]. 1) Högerbiflod till Rhöne i s.
Frankrike, upprinner på Cevennerna och mynnar
ovanför Tarascon; 135 km lång. Vid Remoulins
överkorsas G. av Pont du Gard (se Akvedukt).
2) Departement i Languedoc i s. Frankrike,
kring G.i), närmast v. om nedre Rhöne; 5,881 km2,
393,279 inv. (1946; 422,107 1861). G. omfattar
Cevennernas sluttningar, förlandet av kalkplatån,
Rhöne-dalen och kustområdets sumpmarker.
Jordbruket står tillbaka för boskapsskötseln (särsk.
får). Vinodlingar täcka ung. Vs av arealen,
oliv-och mullbärsodlingar likaledes stora ytor.
Vidsträckta bokskogar. G. är rikt på stenkol,
brunkol, asfalt, zink, koppar, antimon, svavelkis; V?
av den franska havssaltproduktionen kommer på
G. Huvudstad är Nimes. P.
Gard, Ebba Eleonora, skådespelerska (f. 27/s
1894), debuterade 1918 som Berta i ”Miljonen” på
Blancheteatern och var 1919—26 knuten till
Dramatiska teatern, 1936—37 och 1941—47 till
Vasa-teatern samt 1937—38 till Oscarsteatern. G. har
framträtt bl. a. som Rakel i ”över förmåga”,
Adelma i ”Turandot”, Herman i ”Markis von
Keith”, Yasmin i i ”Hassan”, Elise i ”Kära släkten”
och Mechtild i ”Bröllopet på Ulfåsa”.
Gard, Sven, läkare (f. 3/n 1905), med lic. 1934,
med. dr och doc. i bakteriologi i Uppsala 1943,
laborator vid Statens
bakteriologiska
laboratorium 1937,
avd.-föreståndare där 1945,
prof, vid Karolinska
inst. i bakteriologi
1947, i virusforskning
1948. G. har som
Roc-kefeller-stipendiat bedrivit studier i USA.
Hans vetenskapliga
produktion omfattar
huvudsaki.
virusforskning, framför allt
synnerligen värdefulla
arbeten om
barnförlam
ningen och dess virus. G:s gradualavh. behandlar
renframställningen av barnförlamningsvirus. A.G
du Gard, Roger Martin, förf., se Martin
du Gard.
Garda’no, italiensk nottryckarfamilj. Äldste
kände medl. är Antonio G. (Gardane), vilken grundade
— 275 —
— 276 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
