Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garfågel - Gargallo, Pablo - Gargano, Monte - Gargantua - Gargarisma - Gargnäs - Garhärd - Garibaldi, Giuseppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARIBALDI
Garfågel.
på Island,
Färöarna, Newfoundland
och i angränsande
delar av
Nordamerika. Då den icke
kunde flyga, blev
den ett lätt byte
för sjömän, som
angjorde
häck-ningsplatserna för
att skaffa färsk
föda, och 1844
dödades de sista
exemplaren. En del
skelett, ung. 75 ägg
och c:a 80
uppstoppade exemplar
finnas bevarade i
museerna. H.Bn.
Gargallo
ga’UåJ,
P a b 1 o, spansk
skulptör (1881—
1932), var påverkad
av kubismen och
arbetade med [-järnskivor och rullar
för att bygga upp
sina djärvt
uttrycksfulla figurer.
G. var verksam i
Paris från 1925.
Garga’no, M o n t e G., kalkberg på ö. kusten
av Italien, bildar ”sporren” i den italienska
”stöveln”; når i Monte Calvo 1,056 m ö.h.
Gargan’tua [fra. utt. -gaotpa’], sagohjälte, se
Ra-belais.
Gargaris’ma, gurgelvatten*.
Gargnäs, kyrkobokföringsdistrikt i Sofsele* sn
i Lappland.
Garhärd, metall., se Gara.
Garibal’di, G i u s e p p e, italiensk frihetshjälte
(1807—82), begynte som sjöman, vanns vid unga
år för Mazzinis nationella och republikanska
rörelse samt ingick i Sardiniens flotta. 1834 tog han
framträdande del i ett illa organiserat och
misslyckat kuppförsök, undkom och organiserade ett
myteri i syfte att ockupera Genuas arsenal,
samtidigt med att Mazzinis Savojen-exp. bröt in i
Pie-monte. Upptäckt dömdes G. — frånvarande — till
döden. Han undkom till Frankrike och begav sig
1836 till Sydamerika, där han med stor tapperhet
deltog i Rio Grande
do Suls uppror mot
Brasilien och andra
sydamerikanska
konflikter. I kriget
mellan Uruguay och
Argentina förde han
högsta befäl på den
förra maktens sida.
1848 återvände G. till
Italien för att
erbjuda Karl Albert av
Sardinien sin hjälp i
kriget mot Österrike
och samlade en
fri
skara, som dock på gr. av nederlaget i Custozza
fick omedelbart upplösas, varpå G. flydde till
Schweiz. I dec. 1848 gick G. i tjänst hos den
romerska republik, som Mazzini låtit utropa, slog
franska trupper, som landstigit för att säkra
påvens ställning, vid San Pancrazio 30/4 1849 och
tillfogade under påföljande månads oavlåtliga
strider de bourbonska trupperna nya svåra nederlag.
Efter Roms fall sökte G. med 4,000 frivilliga nå
Venedig, men trängdes in i San Marino, där hans
trupper upplöstes. Kort därefter dukade i
Co-macchio G:s trogna hustru och adjutant, Anita
Ribeira, som han äktat i Brasilien, under för
strapatserna, varpå G. förklädd flydde till Genua och,
sedan han där en kort tid suttit fängslad, till New
York, där han levde först som såpsjudare, sedan
som skeppare. Återkommen 1854 inköpte G. den
lilla ön Caprera och byggde där sitt hem. Under
1859 års krig anförde han som sardinsk general
en friskara alpjägare och stod i begrepp att
intränga i Tyrolen, då kriget hastigt bröts genom
avtalen i Villafranca. Deputerad 1860 protesterade
G. energiskt mot Nizzas och Savojens avträdande.
5/5 s.å. inskeppade sig G. till Sicilien med 1,067
”trogna” — la spedizione dei mille — och landsteg
n/s i Marsala. Dagen därefter utropade sig G. som
diktator över ön, 15/s slog han de neapolitanska
trupperna vid Calatafimi, 27/s intågade han i
Palermo. I början av aug. var hela Sicilien utom
citadellet i Messina i G:s hand. Mot Cavours och
Viktor Emanuels bestämda förbud förde nu G.
frihetskriget över till fastlandet, erövrade Reggio
(Calabrien) och tvang upprepade gånger
överlägsna neapolitanska truppavd. till kapitulation. 7/»
intågade G. i Neapel, början av okt. splittrade han
resten av bourbonarmén vid Volturno, 8/io började
han belägra Capua. Sardinien övertog nu
ledningen, 8/ii gjorde Viktor Emanuel vid G:s sida sitt
intåg i Neapel, dagen därpå nedlade G. sin makt
i konungens händer och drog sig, avböjande varje
belöning, tillbaka till Caprera. 1862 återvände han
till Sicilien, uppviglade befolkningen mot
Napoleon III och påvedömet och samlade en frikår
under fältropet: ”Roma o morte”. I drabbning med
de trupper regeringen sänt att hindra hans för dess
syften olägliga företag, led G. ett avgörande
nederlag vid Aspromonte (29/s), sårades, tillfångatogs
men frigavs och sändes till Caprera. Under 1866
års krig förde G. en ny frikår, planerade sept.
1867 ett nytt tåg mot Rom, arresterades i
Sina-lunga, flydde och ryckte 23/io in i Kyrkostaten, där
han efter några inledande framgångar vid Mentana
3/n slogs i grund av franska och påvliga trupper.
Han undkom till italienskt område och sändes
efter kort fångenskap till Caprera, där han
hädanefter förde ett i huvudsak tillbakadraget liv,
sysselsatt med antiklerikalt, skönlitterärt
författarskap. 1870—71 deltog han dock i fransk-tyska
kriget som ledare för en italiensk frivilligkår på den
franska sidan, opererande i trakten av Dijon. 1875
—80 var han medl. av deputeradekammaren.
Sedan 1867 åtnjöt han en statspension som
national-belöning. Sina samtida oroade G. ganska ofta
genom sin benägenhet att rusa i väg utan att alltid
överväga stundens lämplighet el. företagets
räckvidd. Eftervärlden ger odelad erkänsla åt en
tapperhet, en oegennytta, en fosterlandskärlek av
myc
- 285 -
— 286 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
