Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - da Garofalo, Benvenuto (Tisi) - Garonne - Garonne, Haute - Garonneboskap - Garp - Garpen - Garpenberg - Garpenbergs odalfält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARONNE
s i, ferraresisk målare (1481—1559), rönte
inflytande av sin hemstads mästare, särsk. Dosso Dossi,
och studerade i Rom Rafaels och Michelangelos
verk. G. var en ovanligt produktiv konstnär, som
är företrädd i de flesta gallerier, särsk. rikligt i
Galeria Borghese i Rom och övriga romerska
samlingar.
Garonne [-ånn’], största floden i s.v. Frankrike,
upprinner i spanska Pyrenéerna, i ö. delen av
Ma-ladettamassivet och flyter, sedan den lämnat
Pyrenéerna, genom Gascogne och Guyenne i en vid,
östlig båge förbi Toulouse och slutl. åt n.v. till
Atlanten för att gemensamt med Dordogne mynna
i G i r o n d e, ett 75 km långt och intill 10 km
brett estuarium, som börjar 20 km nedanför
Bordeaux. G. är 575 km lång, dess flodområde c:a
85,000 km2 (tills, med Dordognes). G. mottar sina
största bifloder från h., Ariège från Pyrenéerna,
Tarn och Lot från Franska centralmassivet; från
v. mottager den bl.a. Save, Gers och Baise från
Pyrenéerna. G. är farbar 460 km, därav under flodtid
för större fartyg till Bordeaux, där bredden är
0,5 km. G. åtföljes mellan Toulouse, som genom
Canal du Midi står i förbindelse med
Medelhavet, och Castets (50 km ovanför Bordeaux) av en
193 km lång sidokanal. G. är beryktad för sina
svåra översvämningar, den största 1875, då den
vid Agen steg 11,7 m och varvid 7,000 hus
förstördes. [S.]P.
Garonne, Haute G., departement i Frankrike,
se Haute-Garonne.
Garonneboskap [-ånn’-], nötkreaturras, se
Nötkreatur.
Garp, under medeltiden tysk, som vistades i
Norden, smädenamn på hanseater; i sv. och no. dial.:
skrävlare, i isl.: oförfärad man, av sv. dial. garpa,
skrävla, stoja; även i ortnamn, t.ex. Garphyttan,
Garpenberg.
Garpen, fyrplats på en liten ö strax utanför
Bergkvara.
Garpenberg. 1) Socken i Hedemora tingslag i
s.ö. Dalarne, Kopparbergs län, och pastorat i
Hedemora kontrakt av Västerås stift, ö. om
Hedemora; 148,20 km2, därav 136,90 land; 1,755
inv. (1948). G. är en storkuperad skogstrakt med
ett 50-tal mindre sjöar samt många moss- och
myrmarker. Högtjärnsklack i n.ö. når 273 m ö.h.
Någon lera förekommer i n., v. och s., f.ö.
dominerar stenig morän. Åkern utgör 8 °/o av
landarealen, skogsmarken 81 °/o. G. blev egen socken
1607; den har haft stark känning av
folkminskningen: 2,287 inv. 1858, 2,611 1918. Socknen är
gammal gruv- och bruksbygd med anor från 1200
—1300-talen. Brytvärda malmer ge järn, koppar,
bly, zink, silver och något guld. Vikaberg, nuv.
Intrånget, privilegierades 1354; andra betydande
gruvfält äro G:s odalfält och Ryllshyttefältet*,
båda medeltida, Smältarmossgruvorna (ägare
Fa-gersta bruks ab.), Källängsgruvorna (ägare ab.
Zinkgruvor) och det helt nya järnmalmsfältet vid
och under Pålsbenningssjön. Flera gruvfält och
alla hyttor äro nedlagda (jfr G.2); Jelk- och
Damm-sjögruvorna bearbetas ej f.n. Vid den 1944
urtappade Gruvsjöns nordända ligger
gruvsamhället och kyrkbyn D a 1 a-F innhyttan (591 inv.
1946, tills, med Gruvgården och Ryllshyttan) med
industribana till Fors på n. stambanan. Sjösänk-
Garpenberg.
SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
ningen har gjorts för att kunna exploatera de
rika malmtillgångarna under sjön (zink, bly,
koppar, silver). 5 km åt n.v. ligger gruvsamhället
Intrånget (264 inv.). Egendom: G.2). G:s
äldsta byggnad, gruvkapellet från Karl IX:s tid,
restaurerades senast 1944 och inrymmer ett
gammalt gruvkontor och ett litet gruvmuseum.
Hembygdsgård. Kyrkan av sten är en centralbyggnad
från 1784—86 med orgeln placerad ovan altaret.
Dess förnämsta klenod är en dyrbar tysk
mässhake från 1400-talet. Den gamla träkyrkan från
1610 nedbrann 1784. — Namnet innehåller gen.
plur. av garp(er), det medeltida svenska
smäde-namnet på en inflyttad tysk, och berg i bet.
bergverk. Det skrevs 1402 wppo Garppaberghed;
-en-i den moderna formen är en ombildning. — Litt.:
O. Haglund, ”G:s sn i Dalarne” (1914). P.;Er.
2) Statsdomän i G.i), 12 km ö. om Hedemora,
del av Garpenbergs revir, omfattar inom G.i)
och Hedemora landskommun 8,513 ha, därav 7,031
skog, jämte kraftverk. Slottet av sten i tre
våningar med tre flyglar uppfördes i början av
1800-talet efter ritningar av C. C. Gjörwell. Om
det gamla gruvkapellet av trä se G.i).
Redan under medeltiden var G. en bruksgård, som
bearbetade urgamla kopparfyndigheter. Dessa
tillhörde på 1300-talet bl.a. biskopen i Västerås
men indrogos till Kronan vid reformationen.
Bland släkter, som senare innehaft G., märkas
Funck (1634—1758) och v. Stockenström; efter
1862 har egendomen tillhört en rad bolag. 1913
köptes den av Staten för 1,5 mkr och blev
kro-nopark. Slottet jämte park överlämnades 1915
till Skogshögsk., som har förberedande kursen
förlagd hit. Gruvorna med tillhörande
anrikningsverk ha övertagits av ab. Zinkgruvor.
Kopparsmältning förekommer ej längre här;
järntillverkning har till slutet av 1800-talet ägt rum vid
G., Brattfors och Dormsjö. P.
Garpenbergs odalfält, malmfält i Garpenbergs
sn, Kopparbergs län, c:a 12 km ö.n.ö. om
Hedemora. G. omfattar ett flertal gruvor, vilka delvis
voro kända redan på 1300-talet. Malmen
uppträder på två från varandra skilda streck, överberget
och Underberget, av vilka det förra innehåller
kopparhårdmalmer, d.v.s. kopparkis insprängd i
kvartsit, medan Underberget består av komplexa
zink-, bly- och kopparmalmer jämte svavel- och
magnetkis. De förekomma tills, med dolomitisk
— 295 —
— 296 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
